Rusta för fred?

Hoppet lever!

Finns det exempel i historien på att militär upprustning har lett till fred? Jag letar på webben, men hittar bara argument för motsatsen: Att upprustning redan prövats många gånger, men till ett ofattbart högt pris i människoliv och förstörda samhällen. Ändå har nästan alla länder en militärmakt, ofta en växande sådan. För att ge en känsla av trygghet eller för de som styr att vila sin makt på. 

Hur är det i Sverige? I våra medier upplyses vi ständigt om Rysslands militära upprustning och hotfulla beteende. Och propagandan om nödvändigheten av att gå med i den USA-styrda militäralliansen NATO är intensiv. Det är nästan så att vi medborgare får ett intryck av att det bara är en tidsfråga innan Ryssland anfaller vårt land. Med början på Gotland. Samma budskap förkunnas av politikerna i alliansen och av en del sossar. SD vacklar om NATO men är för svensk militär upprustning.

Våra politiker säger att många års neddragningar och försyndelser måste repareras. Minst 167 miljarder kronor under 10 år behövs för att upprusta det svenska försvaret, påstår upprustningsanhängarna. Bland annat skall Sverige köpa det amerikanska luftvärnssystemet ”Patriot” för ca 25 miljarder kronor. Ett system vars missiler vi lätt undgår, säger ryssarna!

Jag undrar i vilken utsträckning krigs- och vapenindustrin ligger bakom de skräckscenarier vi ser och de som målas upp. Det gäller ju att hålla hotbilderna och rädslan vid liv så att man kan sälja. Det allra bästa för försäljningen är naturligtvis lagom stora krig, helst långt borta från det egna landet. De vapenexporterande länderna toppas av USA (33%) och Ryssland (23%) med tillsammans en bra bit över hälften av världens vapenexport. Därefter följer Kina, Frankrike och Tyskland med runt 6 % vardera (Sipri 2017). Sverige tävlar med Israel, Schweiz och Ryssland om att vara det land som exporterar mest per capita. Världens militärutgifter är oerhört mycket större än vad som investeras i bistånd och fredsbyggande åtgärder (men i det finns inte några stora pengar att tjäna på kort sikt..) och fem gånger så mycket som FN beräknar att det skulle kosta att stoppa växthuseffekten och utrota hunger och extrem fattigdom!

Tja, det är kanske inte så enkelt. Länderna resonerar precis som USA´s president och vapenlobbyn där, när de säger att lärarna borde bära vapen för att hindra skolskjutningar. Om vi har för få vapen eller inte några alls, kan angriparen härja fritt. Så lyder logiken. Men när ett land rustar gör dess ”fiender” det också. Det finns det många exempel på också idag. I bästa fall leder det till någon slags vapenbalans, men historien visar att det mycket ofta leder till förödande krig. 

Att argumentera för nedrustning och pacifism anses av många vara naivt, korkat och orealistiskt. Men det finns och har funnits politiker som talar för detta. Minns grundaren av det danska Fremskridtspartiet, Mogens Glistrup, som på sin tid häpnadsväckande nog hävdade att det danska försvaret borde ersättas av en telefonsvarare som sa: ”Vi ger oss, vi ger oss!” Och jag läser om landet Costa Rica som redan 1948 avskaffade sitt militära försvar. I stället satsar man på hälsovård, utbildning, miljö och kultur. Landet är idag det mest välmående i regionen. 

Det låter vackert och får mig att hoppas på en fredligare och bättre framtid!