”Utan tvivel är man inte riktigt klok”

Så skrev en gång humanisten, komikern, tänkaren, skådespelaren, regissören, samhällsdebattören och ordtrollaren Tage Danielsson. Det är också rubriken på ett minnesprogram om honom som man kan se på SVTplay.

Innehållet i den meningen sympatiserar jag med. Ofta har jag haft problem med att helt kunna ta till mig politiska, religiösa och filosofiska ideér. Kritiska invändningar och tvivel har funnits för det mesta. Men jag kan inte påstå att jag känt mig ”riktigt klok” särskilt ofta. Snarare som en åsna som inte kan välja någon av hötapparna. Eller som en fegis som inte vågar ta ställning fullt ut. Inte kommunist, nationalkonservativ eller marknadsliberal, inte ateist eller troende, inte fullfjädrad feminist men inte heller manschauvinist.

Kanske är jag en svensk lagomperson som i den välkända Hasse å Tage-sketchen om pastor Jansson, han som ”inte hade några bestämda åsikter om någonting”. Men ändå inte. I enskilda frågor om miljö, samhälle och livsåskådning har jag ganska bestämda åsikter. Och jag gillar att i diskussioner gå ganska hårt åt personer med tvärsäkra ståndpunkter...

Men i alla fall vill jag utropa: Leve tvivlet! Galilei tvivlade på att jorden var platt. Einstein tvivlade på att mänskligheten skulle klara av att på rätt sätt bära kunskapen om atomklyvningen. Många tvivlade länge på att det var rätt att kvinnor inte fick rösta eller på att den ”kristna vita rasen” var överlägsen alla andra.

Strömlösa ledningar i Barsebäck 2018

Tvivel och skepticism kan kanske leda till handlingsförlamning, men är också nödvändig när man granskar politik, politiker, näringslivschefer, chefsideologer och andra makthavare. Ja, för utan tvivel är man faktiskt inte riktigt klok! Som till exempel i den här berömda monologen om kärnkraften där man idag skulle kunna byta ut Harrisburg mot Tjernobyl eller Fukushima: 

https://www.youtube.com/watch?v=-RpUlDtANyg