Älskade Citroen 2CV

Man minns sina bilar. Jag körde upp till Umeå 1977 i en silvergrå Renault 4 L. Den som i reklamen kallades ”Skrytbilen”. Den rostade sönder och i min nya familj levde vi utan bil i flera år. Vi hyrde fordon vid behov. Sedan vi flyttat söderut skaffade vi så småningom en nästan ny lagunblå Citroen 2CV6, som vi hade mellan åren 1984 -1994. 

Jugoslavien 1988

Citroen 2CV´s grundkonstruktion var från slutet av 1930-talet, men världskriget kom emellan och produktionen kom igång först 1948. Dess tvåcylindriga luftkylda boxermotor hade ursprungligen nio hästkrafter (hk). En fransk ”skattehäst” är på 4,5 hk. Två sådana blir Deux Chevaux (= Två Hästar) Därför kallas bilen så i hemlandet. Vägegenskaperna var bra även om bilen krängde en del. Den hade en tekniskt avancerad, ganska mjuk fjädring. Det sägs att det var ett krav när bilen konstruerades att man skulle kunna köra tvärs över en nyplöjd åker iförd hög hatt... Den vi köpte var en senare version, 2CV6 Club, på hela 29 hk. Med vinden i ryggen kom man upp i 115 km/tim!

Österrike 1985

Det blev många resor mellan Lund och Göteborg och flera Sverigerundor, glasbruksrundor i Småland, med mera. Den var en bra vinterbil med framhjulsdrift och smala däck som trängde igenom snön. Kommer ihåg hur vi körde förbi en lyxig och slirande Mercedes från Nederländerna på snöväg mot Valfjället i Värmland. Under det tunna tygtaket la man till vintersäsongen isolerande skumplast. Jag vill minnas att bilen värmdes av kylluften från motorn, och det räckte bra. Jag minns också att generatorn pajade på vintersemester i Klavreström i Småland. I den trakten fanns ingen reservdel. Vi fick ladda batteriet och hoppas att strömmen skulle räcka hem till Skåne. Det gjorde den!

2CV´n var ett praktiskt och tåligt fortskaffningsmedel. Det var skönt att rulla ner taket när våren kom och den var förvånansvärt lastvänlig. Man kunde stoppa in mycket under sätena och bagageutrymmet var högt. Minns när vi, fyra personer, kom till en liten campingplats i Danmark och lastade ur ett rymligt tält, sovsäckar, stormkök och full servis. Därefter plockades framsätena och soffan där bak ur. Vi satt alla fint runt matbordet på marken. Campingfolket tittade storögt!

På Nordsjövall i Holland 1991

Under flera somrar körde vi kors och tvärs i Europa: Danmark, Holland, Frankrike, Väst-och Östtyskland, Österrike, Schweiz, Jugoslavien, Italien, och Norge. Minns hur vi på transitfärd genom DDR av gränsvakten frågades ”Haben Sie Pistolen oder Automatvaffen mit?” Det hade vi inte. När vi lämnade landet kollade en vakt under bilen och stack ner en lång pinne i bensintanken. Vet fortfarande inte vad han letade efter? På semester i Trogir i Jugoslavien gick kylfläkten till ”Spacek”, (= ”Det lilla skämtet”) som bilen kallades i det landet, sönder. Under en dag letade jag och min juggevärd efter en ny. Vi hittade till sist en på en skrot. Den var av gammal god kvalitet och hängde med tills vi sålde bilen. Till nästan samma pris som vi hade gett för den tio år tidigare!

Valfjället 1993

Sedan dess har jag ägt flera bilar, men ingen finns kvar i minnet som ”Lillcittran”. Den kallades också "Antibil", "Hippiebil", "Ett skämt". Den stod för ”Peace, Love and Understanding”. En rebell bland bilar. Greenpeaceloggan på bakre sidorutan satt bra! Bilen var en livsstilsmarkör. Lika mycket som en stor fin Jaguar eller BMW är det för någon med andra värderingar än mina.