Vatten jag minns

Människor har alltid bosatt sig vid vatten. Rinnande vatten, sjöar och hav gav liv och föda och man färdades enklast på dem. Många monument över levande och döda ligger vid platser med utsikt över vatten. Utan vatten inget liv. Inom kristendomen bekräftas tron med vatten och bland naturfolk är många floder och sjöar heliga väsen. Som foster börjar vi livet med att vara till 99 procent vatten. Vid vuxen ålder består vi människor till 60 procent av det. Under livet finns vi alltså huvudsakligen till i form av vatten. Vi är vattenvarelser.

Sedan barnsben har jag varit mycket vid vatten och i båtar. Tidigt lärde jag mig genom min far att uppskatta bastubadets uppfiskande vatten. Jag gjorde ”lumpen” som röjdykare i det numera nedlagda kustartilleriet och i mitt första jobb ingick marinarkeologi. Jag bor numera en bit från kusten men är året om ofta vid och på hav, sjöar och vattendrag.

Från min tidiga ungdom minns jag särskilt: Marsviken, Hällaryds skärgård, stränderna vid Ribersborg och Falsterbo. Senare i mitt liv även Ölands stränder, östra Blekingeskärgården, Bottenviken, Österlenskusten, vattnen runt Gotland, Bohusläns-, Östergötlands- och Ålands skärgårdar. Vidare finns diverse insjöar i mitt ”vattenminne”: Fjällfotasjön, Stora Alljungen, Delsjön, Akkajaure, Svinarydssjön, Trehörnan, Lilla Öjasjön, Vättern, Roxen, Vindommen och Tjörnarpssjön. Och rinnande vatten som Bräkneån, Lyckebyån, Vujatätno och Ume älv. Ute i världen minns jag Nordsjön vid Skagen, danska västkusten och Holland. Medelhavet vid Italien/CinqueTerre, Spanien/CostaBrava, Grekland/Kreta och Kroatien. Atlanten vid Madeira, Bretagne, Lofoten, Island, Boston, Cape Cod och Maine. Stilla Havet vid San Francisco och Seattle.

Stilla havet norr om San Francisco

Vid the Pacific blev jag igen medveten om plasthavet, om den oerhörda nedskräpning och förorening som vi människor står för. Jag minns den numera nedlagda brunnen på morfars och mormors sommarställe. Där hämtade man vördnadsfullt vattnet med hinkar som man sedan bar ett hundratal meter till boningshuset. Och jag minns den fint stenlagda brunnen i blekingeskärgården vid sommarhuset som far o mor köpte. Vattnet där var kristallklart och gott men blev allt sämre med tiden. Till sist inte drickbart. Numera är de husen försedda med kommunalt vatten som kommer genom plaströr långt ifrån.

Vid sjön Vindommen i norra Småland

Ungdomens havsvatten var fiskrika. Numera är abborrar, ålar och torskar nästan försvunna. Sommarens återkommande sörja av blommande alger i havet kan jag inte minnas från när jag var ung. Vad gör vi människor med vårt vatten? Japanen Masaro Emoto försökte genom att fotografera iskristaller bevisa att vatten förutom olika grader av förorening också påverkas till sin molekylära struktur av känslor, ord och musik! (https://www.youtube.com/watch?v=tAvzsjcBtx8) Jag kan tänka mig att han skulle kunna visa att kristallerna blir vanskapta av ordflödet från USA´s nyvalde president...

Nyligen var jag delaktig i en vattenmanifestation när jag hjälpte väninnan och konstnären Ulla Ridderberg med verket ”In Temporary Separation”. Vatten samlat från olika sjöar, floder och kustvatten runt Östersjön visades i trettio lysande flaskor som i nattens mörker vid olika tillfällen stod formade till en evighetsåtta i Vilnius, Karlstad och Övedsklosters slottspark. En vacker hyllning till vattnets kretslopp och till att vi alla är en del av det!