När
jag häromdagen gick
förbi ett studenthus i staden där jag bor, låg det ett tiotal
sängar och andra möbler slängda utanför ett boende för romer som
studentnationen ordnat i husets källare. På möblerna fanns lappar
med texten ”Rör ej, VÄGGLÖSS!” , ”Don´t touch, BEDBUGS! En
vän till mig kommenterade detta med ”där ser man skillnaden
mellan idealism och realism”.
Detta
yttrande fick mig att fundera. Även om det kanske inte var meningen,
uttrycker det för mig ett förakt för människor som engagerar sig
och försöker hjälpa de tiggande romerna och ett förakt för den
folkgruppen. Att ha löss eller loppor är stigmatiserande. Det
signalerar att man är fattig och har dåliga och ohygieniska
boendeförhållanden, att man tillhör samhällets bottenskikt. Det
stämmer i hög grad på de utpekade. Men är det de romska
Eu-migranterna som som kommit till vårt land med löss?
En
gång i tiden fanns det vägglöss i nästan vart hem i Sverige. Men
under 30- och 40-talet utrotades de nästan helt, bland annat med
hjälp av det livsfarliga bekämpningsmedlet cyanväte. Då fanns
också ett system med regelbundna inspektioner av varje lägenhet.
Idag är åter vägglöss i våra hem ett problem.
När
jag studerar saken vidare finner jag att antalet vägglöss på
svenska hotell har fördubblats de senaste åren. Förra året
gjorde Anticimex 689 vägglussaneringer på hotell i Sverige. Där
bor det väl knappast några romer! I de texter om detta jag hittar
förklaras spridningen med att vi reser mer. Man lägger väskan
under sängen på hotellet och när man kommer hem och packar upp i
sovrummet kryper lössen ut. En annan orsak till spridning är den
ökande handeln med begagnade möbler. Studentboenden lär vara
särskilt lusdrabbade.
Vägglus (Cimex lectularius) |
Vägglusen
(Cimex lectularius)
är ingen lus utan en
skinnbagge. Trots att den är stor som en platt äpplekärna kan den
gömma sig i små springor i sängen, i madrassen, bakom väggurtag,
tavlor och vägglister. Och den kan klara sig utan mat (=vårt blod)
i flera månader!
Människoloppan
(Pullex irritans), en blodsugande smittbärare, var en gång vanlig
och plågade både rika och fattiga i vårt land. Men den är
numera mycket sällsynt i Sverige. Som redan Ferlin skrev i en känd
dikt. Här sista versen:
Pulex
irritans
Skalden
binder din krans.
Ingen
är som beklagar dig,
natthärbärge
förjagar dig.
Tag
min fattiga krans,
Pulex
irritans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar