Vägglöss och människoloppor

 

När jag häromdagen gick förbi ett studenthus i staden där jag bor, låg det ett tiotal sängar och andra möbler slängda utanför ett boende för romer som studentnationen ordnat i husets källare. På möblerna fanns lappar med texten ”Rör ej, VÄGGLÖSS!” , ”Don´t touch, BEDBUGS! En vän till mig kommenterade detta med ”där ser man skillnaden mellan idealism och realism”.

Detta yttrande fick mig att fundera. Även om det kanske inte var meningen, uttrycker det för mig ett förakt för människor som engagerar sig och försöker hjälpa de tiggande romerna och ett förakt för den folkgruppen. Att ha löss eller loppor är stigmatiserande. Det signalerar att man är fattig och har dåliga och ohygieniska boendeförhållanden, att man tillhör samhällets bottenskikt. Det stämmer i hög grad på de utpekade. Men är det de romska Eu-migranterna som som kommit till vårt land med löss?

En gång i tiden fanns det vägglöss i nästan vart hem i Sverige. Men under 30- och 40-talet utrotades de nästan helt, bland annat med hjälp av det livsfarliga bekämpningsmedlet cyanväte. Då fanns också ett system med regelbundna inspektioner av varje lägenhet. Idag är åter vägglöss i våra hem ett problem.

När jag studerar saken vidare finner jag att antalet vägglöss på svenska hotell har fördubblats de senaste åren. Förra året gjorde Anticimex 689 vägglussaneringer på hotell i Sverige. Där bor det väl knappast några romer! I de texter om detta jag hittar förklaras spridningen med att vi reser mer. Man lägger väskan under sängen på hotellet och när man kommer hem och packar upp i sovrummet kryper lössen ut. En annan orsak till spridning är den ökande handeln med begagnade möbler. Studentboenden lär vara särskilt lusdrabbade. 

 

Vägglus (Cimex lectularius)

Vägglusen (Cimex lectularius) är ingen lus utan en skinnbagge. Trots att den är stor som en platt äpplekärna kan den gömma sig i små springor i sängen, i madrassen, bakom väggurtag, tavlor och vägglister. Och den kan klara sig utan mat (=vårt blod) i flera månader!

Människoloppan (Pullex irritans), en blodsugande smittbärare, var en gång vanlig och plågade både rika och fattiga i vårt land. Men den är numera mycket sällsynt i Sverige. Som redan Ferlin skrev i en känd dikt. Här sista versen:

Pulex irritans

Skalden binder din krans.

Ingen är som beklagar dig,

natthärbärge förjagar dig.

Tag min fattiga krans,

Pulex irritans