Har märkt att
matlagningsintresset är på topp i vårt välbeställda land. Alltid ett matlagningsprogram på
TV och massor med mer eller mindre sofistikerade matlagningstips i
tidningarna. Kokböcker är jämte deckare det som säljer bäst i de
alltmer sällsynta bokaffärerna. Samtidigt äts det mer snabbmat än
någonsin i vårt land – Det är något att fundera över!
Äldste sonen med
flera brukar håna mig lätt för min bristfälliga kokkonst. Under
barnens uppväxt försökte jag vara någorlunda jämställd. Tror
att jag därför lagade middag sådär tre dagar i veckan. Det blev
makaronipudding, risotto, stekt falukorv m potatismos, pannkaka,
spenatsoppa m ägghalvor, fiskpinnar m ris, stekt grillkorv m
potatis, och ytterligare några osofistikerade rätter. Barnen
klagade inte på den tiden.
Jag har genom åren
fått flera dyra fina kokböcker i present av barnen och andra nära
anhöriga. Med dedikationer där dom hoppas bli bjudna på en
riktigt god middag så småningom. Kulmen var nog när jag fick en
gourmetmatlagningsskurs i present 2009. Där hamnade jag bland
deltagare som var superintresserade av finare matlagning och som gått
kursen ett par gånger tidigare. Jag var ambitiös, slet och
antecknade men gjorde ingen succé. Jag kände mig som skolpojken som
alltid blir vald sist in i fotbollslaget. När jag härom dagen
letade efter receptanteckningarna från kursen på rätter med pata
negra, skotsk skogsduva, franska ostron och italiensk panacotta mm,
hittade jag dom inte. Fysisk förträngning kanske...
Barnen har gett
upp hoppet tror jag. Äldste sonen säger att jag äter som man
tankar en bil: Det gäller att stoppa i sig något med hyfsat näringsinnehåll så att man inte
blir stående orkeslös utan kan fortsätta att vara igång. Numera
brukar jag köpa hämtmat när jag skall bjuda dom på middag. Då ser
dom lättade och nöjda ut.
Särbon som nästan
är vegetarian (hon äter lite fisk ibland) försöker vidareutbilda
mig i matlagningens konst. Bönbiffar, moster Esters syskonkaka (På
förra midsommarens knytkalas lyckades jag strö salt i stället för
socker på den!) och en del annat vegetariskt. Hon är tålmodig, men
tar för det mesta själv över matlagningen och låter mig duka och diska i stället. Men hon tycker att jag gör en hyfsat god
fiskgratäng.
Ibland har jag middagsbjudningar. Det är en stor utmaning de gånger jag skall
sköta matlagningen helt själv. Då behöver jag minst en halv dags
förberedelser med uppslagen kokbok (= oftast Vår Kokbok). Gästerna äter
snällt och säger sällan så mycket om maten. För det mesta har vi
trevligt ändå när samtalen flyter fram längs bordet. Men jag
minns med viss obehagskänsla i magen den gången när en bordsgäst
artigt undrade om jag hade någon micro, där han kunde köra sin
tallrik några minuter. Den av mig tillagade kycklingen var röd in
mot benen...
Men jag tycker
själv att jag är jättebra på att göra snygga och goda smörgåsar.
Det är inte att förakta! Och i kväll blir det stekt choritzokorv
med kokt potatis, tomatklyftor, skivad saltgurka och stekt lök.
Väldigt långt från gourmetmat, men gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar