Lera och akvarell

Leve skapandet och den fria fantasin! Så känner jag och många med mig medan vi sitter som konsumenter vid våra mobiler, plattor och bildskärmar allt för ofta och länge. Många av oss är ganska trötta på det. Det verkar finnas en längtan efter att minska på det digitala. En längtan efter att forma och skapa med händerna helt utanför bildskärmarnas och Ai´s konstlade värld. 

Jag utbildade mig till bildlärare vid Umeås universitet under åren ht1976 - vt1980. Det var en bred praktisk och teoretisk utbildning som handlade om alla sorters bilder och allt slags bildskapande. Olika måleri- och teckningstekniker, keramik och lera, skulptur i olika material, grafik och olika trycktekniker, foto och film. Senare byggde jag på med digital bild. Minns att jag då kände att det digitala skulle komma att ta över och kanske ta död på att skapa med händerna.

I praktiken som lärare såg jag att väldigt många elever gillade färg och form, att arbeta med penna, krita, pensel, färg och lera. Andra delar av kursplanen var kanske inte lika lustfyllda. Jag var vanlig bildlärare under några år bara. Konsthistoria och filmkunskap, praktiskt foto och film tog över när jag jobbade på gymnasiet och med den eftergymnasiala kursen Kommunikation o Media och senare på gymnasiets numera nedlagda Medieprogram. Idag utgör de ”praktisk/estetiska” ämnena en allt mindre del av skolans verksamhet. De verkar inte ingå i den populistiska åsikten att skolan skall inrikta sig på att fylla eleverna med teoretisk kunskap. Jag anser att det är ett misstag att minska på ämnen som bild och musik vilka erbjuder viktiga kunskaper och färdigheter av ett annat slag än till exempel matte eller samhällskunskap. 

Kanske är det bristen på kreativa ämnen och verksamheter i skolan, och den alltmer digitala verkligheten, som gjort att det blivit så populärt att gå på akvarellkurser och liknande. Nästan alla studieförbund och många folkhögskolor erbjuder sådana utbildningar. Intressant eftersom akvarell är en av de absolut svåraste konstmåleri-teknikerna. Jag ser också att det blivit vanligt att hyra en plats i en keramikverkstad för att skapa i lera. Många sitter och kämpar med att dreja upp en någorlunda väl formad skål. Jag känner några som snidar och svarvar i trä och någon som finsnickrar. Många jobbar med tyg, tråd och garn, en del väver mattor och bonader. Alla känner de stor glädje i att skapa något fint och bra med sina händer.

Skulptur av Kerstin Ahlberg

Jag ser också ett enormt utbud av konst och konsthantverk i olika former. Då handlar det om mycket mer än bara lera och akvarell. Mer eller mindre professionella konstnärer och konsthantverkare ställer ut på lokala konstrundor, i gallerier och lokaler av olika slag. Man vill kommunicera något eller bara visa upp vad man gjort. För många är skapandet en viktig sysselsättning eller en livsnödvändig hobby. Rötterna i ett svunnet samhälle där handens arbete var viktigt finns kvar djupt in i vår digitala tidsålder. Leve kreativiteten och det manuella skapandet!