Jag glömmer namnen

År läggs till år och minnet sviktar. Jag glömmer namnen på bekanta, konstnärer, författare, artister m.fl. Allt för mycket av det jag mindes förr har försvunnit långt in i hjärnans vindlingar och hittar bara långsamt fram igen. I de flesta fall dyker det upp så småningom. Än så länge. När jag talar med vänner och bekanta som är någorlunda jämnåriga säger de att de har samma problem. Det är en liten tröst att man inte är ensam.

En gång i tiden var jag bra på att komma ihåg namn, händelser, årtal och allt möjligt annat. Minns att jag kom tvåa i Nutidsorientering på min gymnasieskola trots att jag inte var något skolljus. Minnet var då klart som en porlande skogsbäck. Idag framför SVTs ”På Spåret” är jag ganska chanslös. En del svar kommer direkt, men ofta tar det för lång tid för hjärnan att koppla rätt, och en del frågor handlar om populärmusik eller ungdomsföreteelser som jag inte har snappat upp.

Namnen på mina systrars många  barn, barnbarn och respektive har jag uppskrivna att kika på vid behov. Samma med en del vänners anhöriga och grannens fru och barn liksom särbons systrars barn, barnbarn, män och sammanboende. ”Kom så glömska med din grönska” sa en gång Lasse Lucidor i Ferlins dikt. Det är alltför mycket man förväntas kunna och komma ihåg. Funktionerna som en gång var på topp saktar ner. Kanske kompenseras det av den erfarenhet man lagrat och, trots allt, av ett visst lugn när man betraktar tillvaron. 

Men vissa saker och namn glömmer jag inte. Jag påminns ständigt om tillståndet i världen. Det är lätt att förtvivla. Trumph tycker att Kanada och Grönland skall tillhöra USA och sydafrikanskfödde Musk hatar fackföreningar och sponsrar diverse nationalkonservativa krafter i Europa och världen. Jag får en känsla av att de herrarna är redo att göra en deal med Putin om vissa delar av Europa. Den hyllade demokratin verkar vara på dekis, medan diktaturerna och autokratierna vinner terräng. Suck!

Jag kommer också ihåg att jag på nyårsafton åkte SJ-snabbtåg till Linköping och hem till Lund igen på trettondagen. På uppfärden blev det fordonsfel och hela tåget fick evakueras till ett annat. Jag kom fram knappt tre timmar försenad, men SJ satte snabbt in mer än dubbla summan på mitt biljettkonto. Den helt punktliga och felfria hemresan i storm och snö blev gratis. Tack för det! 

Bland annat på grund av att det är miljövänligt åker jag tåg ganska ofta. Men det gör inte de flesta politiker och beslutsfattare. De flyger eller kör bil och verkar inte förstå hur många som tar tåget. Politikerna har i årtionden underfinansierat järnvägarna. Det är inte lätt för de alldeles för många järnvägsbolagen och för det allt för stora trafikverket. De kämpar med splittring, inkompetens, trängsel på spåren och för små resurser. Jag minns att det första denna regering gjorde var att skrota planerna på nya högst behövliga stambanor Malmö – Stockholm – Göteborg via Jönköping. I stället satsade de på höjd elskatt, på smutsigare och billigare bensin och diesel och på sponsring av flyget. https://www.svtplay.se/video/Kv1YndG/hur-fan-hamnade-vi-har/1-jarnvagskollapsen

Nu försöker jag glömma tråkigheterna och hoppas på kloka beslut och freds-uppgörelser och på att vi i framtiden kan minnas år 2025 som ett år som blev bättre för mänskligheten än vad man befarade.