Härom da´n plingade det på dörren hos särbon, där jag var. Det var grannen mittemot. Hon är 102 år gammal. Även om hon är livstrött ibland var hon nu glad och log med hela ansiktet och meddelade att namnet på orten hon talat med oss om, det hade hon kommit ihåg fel. Kanske inte så konstigt att man glömt ett ortsnamn i den åldern! Det gör jag ofta redan nu. Nej, det som slog mig var att den gamla damen såg så fräsch, positiv och glädjefull ut. För det är så vanligt att vi klagar och är sura och negativa i stället för att vara nöjda, glada och berömmande. Att man ser problem i stället för möjligheter. (Fotot intill är från äldste sonens 50-årsfest nyligen. Någon undrade vem av de två som är 102-åringen. Ha,ha)
Men det är inte så konstigt att det är lätt att bli svartsynt och nedstämd i dessa tider av våld, krig, miljöhot, girighet och ökande klyftor. Och jag har just varit på begravning och minnesstund efter en kusin som gick bort för tidigt. Många tråkigheter! En del av mina bloggtexter är nog ganska allvarsamma. Det är kanske lite självterapi, ett sätt att bearbeta ett visst tungsinne. Men egentligen är jag ganska nöjd och tillfreds med livet. Jag hittar ofta glädjen i vardagens små händelser. Ingen blir hjälpt av att man deppar ihop inför det sorgesamma, världens onska och hemskheter. Det här tänkvärda citatet av Tage Danielsson har jag använt förr: Se där vår svåra roll – att inse världens lidande med glädjen i behåll!
 |
| Foto: Ida Olofsson |
För någon månad sedan hörde jag på radion en anonym ukrainska säga att kriget tar fram det bästa hos människor! Hon tar hand om flyktingarnas efterlämnade husdjur och ser hur hjälpsamma folk är vid polska gränsen. Kanske är det så att vi är ganska egoistiska och oempatiska i vårt välstånd och materiella välmående, men att vår medkänsla och hjälpsamhet ökar i kriser och katastrofer? Jag tycker att spontan glädje och ömsesidig omsorg verkar vara större i länder där många är fattiga, trångbodda och resurssvaga.
Jag ser, hör och läser att många är olyckliga och har psykiska problem i vårt tämligen rika och välmående samhälle. Varför det? Det finns nog många svar. I Expressen läser jag om några tips till hjälp att må bra och att hitta glädjen. Se här och testa dig själv: - Det finns alltid något positivt. - Bryt den onda spiralen. - Hitta något du har passion för. - Hitta något utanför vardagstrampet. - Var här och nu. - Konfrontera ditt förflutna. - Gå ut i naturen.
Ja, det finns många välmenande förslag till hur man kan må bättre och känna livsglädje, men att vara olycklig och känna att livet är meningslöst är inte något man löser med några käcka tips! Inga av de förslag till att nå välmående och glädje jag ser handlar om pengar, prylar eller karriär. Mycket olycka och missnöje i utanförskaps-områden och fattiga länder frodas väl ändå i brist på pengar, arbete och de nödvändigaste prylarna? Medan det hos oss för det mesta handlar om att må bra och känna glädje fastän man redan har mycket av det där.
FN's World Happiness Report rapporterar att lyckan är störst i de skandinaviska länderna (med Finland i topp) och ytterligare några västländer. Lycka och glädje är kanske inte samma sak? Lycka i detta sammanhang handlar kanske mest om trygghet. Att de flesta av oss har bra bostad, social välfärd och tillräckligt med pengar och grejer. Eller så är vi inte bara lyckligt trygga, utan faktiskt också gladare och än vi tror?
Jag snurrar runt kring glädjen. Många frågor och inga klara och enkla svar. Så mycket att fundera över att det skulle räcka till en hel bok. Men den får nå´n annan skriva.
Läs också: https://sandis013.blogspot.com/2017/05/varldens-lyckligaste-land.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar