Det blev en speciell jul i år. Jag hängde upp julstjärnan i vardagsrummet och ställde den sjuarmade elektriska ljusstaken i köksfönstret. De fyra ljusen i adventsstaken har jag tänt i tur och ordning på söndagarna före jul. Allt det där är väl kristna symboler som blivit en del av det sekulära julmodet. Hur mycket av det religiösa finns kvar? ”Marys boychild Jesus Christ was borned on Christmas Day”! Ingen mässa eller julotta i år, eller körde man kanske ändå, men med bara åtta personer i salongen?
Under mitt juleliv har jag gått ett par gånger till julaftonsmässa i domkykan, och jag har också varit på julotta några gånger även om allt det där var länge sedan. Jag är inte en troende kristen även om jag fortfarande är med i Svenska Kyrkan, men det är något rogivande med stämningen i byggnaden, sången och ceremonierna. Kanske blir det där värre med åren. I år fick jag tårar i ögonen framför TV´n när jag tittade på de skönsjungade Sankta Luciafirarna i Jukkasjärvi.
Det har varit mycket snack om hur många som kan samlas tillsammans, särskilt då på jul- och nyårsafton. Och hur vet man säkert att man inte är smittad? Jag var i alla fall med dottern och hennes USA-man hos äldste sonen med svärmor och familj på julafton. Vi var åtta sycken. Gran, kulörta led-ljus och levande ljus, Kalle Anka och alla julrätterna. Jag var tomte. Hur kom den figuren in i den kristna jultraditionen?! Tanken att ge varandra presenter är fin, men det blir ofta alldeles för mycket. Årets värsta konsumtionsfest! Resterna av frosseriet på det hedniska midvinterblotet kanske?
Hos oss körde vi julklappspel med småpresenter efter att tomten delat ut paketen till barnen. I år har det nog i allmänhet blivit lite färre presenter eftersom många inte ville springa runt i affärer och riskera att bli smittade. Även om det i stället har varit långa postköer när näthandeln ökat kraftigt har nog konsumtionen kring jul totalt sett lugnat ner sig en del.
Stängt överallt på juldagen. Borde vara bra läge för julefrid. Minns barndomens tysta stängda juldagar. Då ägnade man sig åt sina julklappar, och på den tiden var isarna oftast frusna så att man kunde åka skridskor. Så är det inte längre. Dock har jag sett lite frost på marken och en tunn isskorpa på några stilla vatten när jag varit på naturpromenader efter julaftonen.
Men den julefriden har störts av en viss rädsla för coronasmittan och av en oro över klimatet och världsutvecklingen. Men varför ororolig? ”Människan spår men Gud rår”, heter det i ordspråket. Eller är det som i det mer folkliga: ”Människan spår och Gud rår och fan gör som han vill, sa gumman”.
Jag tror nog fan att gumman har rätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar