"Förgänlighetskänslighet"

Jag hörde det ordet i sista avsnittet av SVT 2´s ”Meningen med livet” yttras av finlandssvenska författaren Merete Mazzarella. Förgänglighets-känslighet! Den känslan griper mig allt oftare. Jag gråter oftare nu när jag är äldre. Svårt att inte bli rörd på en väns eller nära anhörigs begravning. Även glädjetårar och sentimentala tårar kommer lättare nuförtiden när man inser att livet är långt men kort...

Även läget i världen och i vårt land kan göra att man grips av denna förgänglighetskänslighet. Jag funderar över mitt eget ansvar inför klimathotets domedagstoner. Det är inte lätt att vara konsekvent! Kära väninnan har en föredömlig livsstil, men även hon flyger då och då långt bort och försämrar sitt CO2-avtryck. Men det spelar ingen roll, säger många...

Parisplanen att hålla världens utsläpp av växthusgaser under 1,5-2% avvisas av det globala ekonomiska etablissemanget. Under FN-förhandlingarna i Europas kolcentrum Katowice försöker man skärpa parisplanens riktlinjer. Men Ryssland, Kuwait, Saudiarabien och USA med ny president tycks skita helt i det. Förenta staternas store ledare vill satsa på ”rent” kol, olja och kärnkraft. Hellre smältande polarisar, höjda havsnivåer och väderkaos än att på något vis ändra livstil tydligen! - Det kan få mig att gråta med tanke på mina barn och barnbarns framtid. 

Foto: Eva Sandström

”Vet du inte, min son, med hur lite förstånd världen styres,” lär Axel Oxenstjärna ha sagt till sin son Johan när denne kände sig osäker inför att han skulle förhandla för Sveriges räkning i den Westfaliska freden. (Den slöts 1648 och blev slutet på det så kallade 30-åriga kriget.) 

- - - med hur lite förstånd världen styres! För många av oss kunde det yttrandet lika gärna ha gällt dagens världsledare: Trumph, Putin och Xi Jinping. Till dessa kan vi lägga Indiens hindunationalistiska premiärminister Modi och Brasiliens nyvalde extremt högernationalistiske och klimatförnekande president Bolsonaro. Med flera!

Till detta den ohämmade girigheten hos en del börs- och bankmänniskor. Jag har nyligen sett två dokumentärer i SVT om människor som hyllar egoismens filosof Ayn Rands extrema ideal. Värst är ”Männen som plundrade Europa”, som beskriver hur ett nätverk av internationella finansmän med säte i London och Frankfurt nyligen plundrat europeiska stater på hundratals miljarder med hjälp av några av världens största banker! De ledande personerna bland dem hyllar sin egen intelligens och föraktar ”medelmåttorna” som de liknar vid de svaga individerna i en kaninflock. De svaga som borde gå under och helst utrotas för att flocken/samhället skall bli starkare! Rena nazismen alltså! 

Dokumentären ”En vanlig miljardär” handlar om den svenske utlandsboende mångmiljardären Akelius som köper billiga hyreshus i storstäder världen över, lyxrenoverar och dubblar eller flerdubblar hyran så att de som bodde där tidigare inte har råd att bo kvar. Han tycker att han gör mänskligheten en tjänst som förbättrar bostadsbeståndet och känner inget som helst ansvar för den segregering han orsakar. Men jäkligt rik blir han, och han vet hur man skattar så lite som möjligt!

Ja, känslan av förgänglighet blir nästan överväldigande inför dessa världens ledare och superrika egoister. Jag är inte expert, men kallas inte sådana för psykopater? 

Men låt inte hoppet fara även om det ibland kan kännas som om vi stod inför helvetets port. Det finns också många goda krafter i världen! Låt oss med gott mod och nya krafter segla vidare mot en annan horisont. Gärna ombord på skeppet ”Hoppet”.