torsdag 22 mars 2018

Oskulden och friden


I ett alltmer oöverblickbart, globaliserat, teknologiskt, våldsamt, datastyrt och miljöförstört samhälle längtar många tillbaka till en tryggare, renare och lugnare tid och tänker att det var bättre förr. Jag tror att en hel del av SD´s framgångar beror på denna längtan efter en bättre tid som man tycker sig minnas. Som första versen i Anna Maria Lenngrens dikt från 1797: ”Jag minns den ljuva tiden, /jag minns den som i går, /då oskulden och friden /tätt följde mina spår, /då lasten var en häxa /och sorgen snart försvann, /då allt – utom min läxa – /jag lätt och lustigt fann.”

Men dåtiden är och förblir dåtid. Den går inte att återskapa. Dessutom har minnet filtrerat bort mycket av det dåliga som var. En äldre kvinna som jag kände väl sa till mig när mitt första barn var på gång i början av 1970-talet: ”Hur kan man vilja sätta barn till denna förfärliga värld!?” Hennes första barn föddes under andra världskriget! … Ja, man glömmer så lätt.

Vi har ett inbyggt försvar mot förändringar och en rädsla för främmande människor och företeelser. För inte så jättelänge sedan kunde man få stryk om man visade sig på en dansbana utanför sin egen socken. När jag var barn var det en stor händelse om man såg en svart, asiatisk, arabisk eller annan människa med främmande utseende hemmavid. I denna värld, där så många av oss reser kors och tvärs över jordklotet, borde vi ha lärt oss att människor av olika färg, utseende och religion i grund och botten är tämligen lika.

Skulptur av Anette Hagel
Men nationalistiska, protektionistiska och främlingsfientliga krafter växer sig starka i Europa och i övriga världen. Polariseringen och hatet tilltar och motståndarna med åsikter andra än de man själv har blir idiotförklarade. Att försöka förstå de på andra sidan och vara beredd att kompromissa, tycks uteslutet. Detta skrämmer mig, liksom att demokratin urholkas och att diktaturer och envälden av olika sort accepteras alltmer. Som i Kina, Thailand, Vitryssland, Nordkorea, Eritrea, Saudiarabien med flera länder.

Kan vi lära av det som varit, av historien? Tja, efter första världskriget ropade man ”Aldrig mera krig!”, men det dröjde inte mer än 21 år innan ett nytt världskrig började! I spåren efter dess koncentrationsläger tänkte man att rasism och etisk resning var otänkbara efter judeutrotningen. Tyvärr har vi idag facit som säger annat! I Syrien och Jemen dödas oskyldiga i massor, krigsindustrin blomstrar, hat, rasism och främlingsfientlighet frodas och etniska rensningar har vi sett på flera platser som Balkan, Rwanda, Burma…

Ja, man kan lätt bli nedstämd och mista tron på vår art. Det ser mörkt ut, men vi måste trots allt känna hopp och tro och verka för att de goda krafter som finns hos de flesta ändå styr mänskligheten i rätt riktning. Så att ”oskulden och friden kommer att tätt följa våra spår” in i framtiden!




Inga kommentarer: