Babettes Kafferi i Linköping |
Jag minns första
gången jag smakade kaffe. Det var en sommar hos mormor och morfar
som hade vänner på besök. Kanske var jag sju år. Det serverades
kokkaffe i små fina koppar på fat och flera sorters kakor. Till
barnen ett glas mjölk eller i bästa fall sockerdricka. Jag bad att
få smaka på kaffet som de vuxna drack och fick en kopp utspädd med
mycket mjölk och socker. Ändå tyckte jag det smakade vedervärdigt.
Kunde inte fatta hur de vuxna tyckte det var gott. Men redan då var
kaffet en nationaldryck. Med eller utan brännvin.
När
kaffedrickandet sedan började bli en vana för min del minns jag
inte. Däremot minns jag att det bara fanns en sorts kaffe. Kokkaffe
gav vika för bryggkaffe som ofta stod på värmning i en glaskanna
med några femöringar under sig för att hålla rätt temperatur. På
den tiden var kaffet nästan gratis. Man gick på kondis och fick
dricka hur mycket kaffe som helst, det var bakverken som kostade. När
televisionen kom till landet gick man inte lika ofta på kafé, i
stället sörplade man kaffe framför teven. Kaffe som höll sig
varmt i en TV-kanna.
Barista på Lilla Fiskaregatan i Lund |
Men känslan av
kaféet som en plats för avkoppling eller som mötesplats fanns kvar
och har ökat. Det var nog på nittiotalet som de första caféerna
efter amerikansk förebild startade i Sverige. Och man lyckades få
upp priserna så att en kopp, mugg eller ett glas kaffe kostade
nästan lika mycket som en stor stark! Det svarta bryggkaffet fick ge
vika för espresso, caffè latte, cappucino, café au lait, caffè
macciato mm. Kafépubliken har blivit yngre och kaffeställena är
fler än någonsin. Och mysigare, sittvänligare och mer profilerade.
Idag drickes det
mest kaffe i världen i Skandinavien. Finland är värst med Sverige
som god tvåa. Statistiskt sett lär vi dricka 144 liter per person
och år! För mig har fikapausen eller kafébesöket alltid varit
viktig(t). På jobb och på fritiden. En paus i vardagen. En stund
för småprat eller avkoppling. En social mötesplats eller plats för
lugn och eftertanke. Kopp på er!
Idas Bod i Lomma |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar