Bildgalen?

 Varför håller jag på att teckna, måla, fotografera och redigera foton, ställa ut bilder och lägga ut foton på nätet? Att leva av det eller bli känd finns inte på kartan. Det är andra drivkrafter som gäller, men vilka? Det är för mig nästan en drift att fotografera och bearbeta foton. Jag tycker det är kul. Det samma med att teckna och måla. Skapandet har ett egenvärde och jag mår bra av det. När man är inne i den kreativa processen flyter tiden lätt, nästan som att man befinner sig i ett meditativt tillstånd. 

  

Handlar bildskapandet också om att bli bekräftad? -Ja, antagligen. Både av andra och av mig själv. Är det ett sätt att kommunicera? -Ja. Men vad säger jag och hur tydligt är det? Kanske vill jag visa att jag lever och har det omväxlande och bra. Eller bevisa det för mig själv. Men särskilt i de handgjorda bilderna finns det också ett innehåll som jag vill förmedla. Ibland är det tydligt, nästan övertydligt, men ibland snårigare och upp till betraktaren att utifrån sina egna referensramar avgöra vad som sägs.

Några exempel: ”Ett strimlat hjärta” Hjärtat är en stark symbol. Kanske främst för kärlek, men det finns också en gammal uppfattning om att människans själ finns i hjärtat. Man kan t.ex. vara hjärtlös, hjärtlig eller eller så fryser hjärtat till is. Hjärtat på bilden snittas av trådar som delar upp det i flera mindre bitar. Så kan det vara: man delar sitt hjärta, det är inte bara till för en. Eller är det omständigheterna som splittrar det mot min vilja? Antagligen är det ett äldre hjärta. Det ser ut att finnas unga, oförstörda i bakgrunden. De accelererande gula bågarna? Är de en puls eller en signal från förr eller en varning i nutid? Och vad betyder det ensamma lilla torpet i skogskanten?

Fotot ”Två katter” visar två kattkompisar utanför en glasdörr. Hör dom till huset eller är dom hemlösa? Den ena saknar halsband, pälsen är tät på båda. Kanske är dom bortglömda, herrelösa och bor utomhus. Men katterna vågar sig in på människoboningar där dom tycks få mat. Det finns både vädjan och vaksamhet i deras uppsyn. Hoppet om att bli insläppta finns kanske, men dörren är stängd. Man kan associera till människor i samhällets utkant: tiggare, asylsökande och uteliggare.

Bredvid platsen där jag har min bil finns några ”lagliga väggar” där ungdomar ostörda gör väggmålningar om och om igen. Mycket färg går åt, platsen andas energi och engagemang. Jag ser hur dom diskuterar med varandra medan dom tittar på de färdiga bilderna med kännarmin. Många vuxna tycker att det bara är en skräpig plats, och ondgör sig över ”klottret”, men ungdomarna drivs av en kraft att ständigt skapa nytt. Inte bara på denna lagliga plats. Kanske är det en slags social protest mot det kommersiella bildflödet som i allmänhet dominerar gaturummet, eller en upprorisk handling riktad mot etablissemanget. Eller är dom kanske bara bildgalna. Som jag.