Såg
på TV häromdan att man i landet Bhutan bytt ut BNP-begreppet mot
BNL = BruttoNationalLycka. En intressant markering som fler borde ta
efter! Jag har vidare läst att man bedriver lyckoforskning på många
universitet runt om i världen. I de flesta rankingar som görs
ligger de skandinaviska länderna på topp. På en lista ligger
Danmark högst med Sverige som god tvåa (!). En mängd faktorer
spelar in. En är ekonomin. Enligt forskarna finns det en lyckogräns
vid en årsinkomst på ca 300.000 Skr. Tjänar man betydligt under är
det risk att man är mindre lycklig, men tjänar man mer blir man
däremot inte lyckligare!
Jag
var med några kompisar i en spelbutik härom da´n. Med stor
koncentration betraktas
bildskärmarna som visar matcher och lopp. Man hoppas intensivt på
storkovan. Här verkar man i högsta grad tro att en stor vinst
skapar personlig lycka. Och i medierna pumpas det budskapet ut bland
annat i tävlingsprogram och reklam för spel, dobbel och lotterier
av olika slag. Och de flesta av oss har väl lockats med någon gång.
Trots
forskningen verkar ”ju mer pengar desto lyckligare” vara det som
gäller. En stor dyr bil gör dig lyckligare än en liten billig, en
resa långt bort gör dig lyckligare än en kort resa, och så
vidare. Här några exempel på skalan Jättelycklig
– lycklig – ganska nöjd – olycklig – självmordsbenägen:
Bil:
Lamborghini
- Mercedes - Opel – beg. Fiat – gammal rostig Vaz Resa:
Jorden
runt - Thailand - Kanarieöarna – Tylösand - lokala simhallen Bo:
Herrgård
- villa - bostadsrätt - hyresrätt – härbärge Semesterboende:
Fritidshus
vid kusten - fritidshus i skogen - husbil - husvagn - tält
Men
ingen av oss mogna män och kvinnor som läser detta känner sig väl
träffad av den karikatyren...? Fast om jag testar mig själv uppstår
nog några tveksamheter. Jag vill ha en väl fungerande miljövänlig
bil och inget rostigt smutsande vrak och fritidshuset höjer
livskvalitén. Men jag bor bra i hyresrätt och skulle knappast bli
lyckligare av att åka till Thailand.
Jag
bor i Landet Lagom och känner mig ganska lycklig utan mycket pengar.
Trots fortsatt privatiseringsiver och jobbskattesänkningar har man
vant sig vid att tro på att samhällets trygghetssystem än så
länge hjälper till om det skulle gå illa. Och här i Sverige har
åtminstone vi i den äldre generationen lärt oss att sjunga med
Evert Taube ”- - - lyckan den bor ej i oxar eller kor och den
kan heller inte köpas för pengar!”
Gäller
det fortfarande? Eller...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar