Lycka

 

Såg på TV häromdan att man i landet Bhutan bytt ut BNP-begreppet mot BNL = BruttoNationalLycka. En intressant markering som fler borde ta efter! Jag har vidare läst att man bedriver lyckoforskning på många universitet runt om i världen. I de flesta rankingar som görs ligger de skandinaviska länderna på topp. På en lista ligger Danmark högst med Sverige som god tvåa (!). En mängd faktorer spelar in. En är ekonomin. Enligt forskarna finns det en lyckogräns vid en årsinkomst på ca 300.000 Skr. Tjänar man betydligt under är det risk att man är mindre lycklig, men tjänar man mer blir man däremot inte lyckligare!

Jag var med några kompisar i en spelbutik härom da´n. Med stor koncentration betraktas bildskärmarna som visar matcher och lopp. Man hoppas intensivt på storkovan. Här verkar man i högsta grad tro att en stor vinst skapar personlig lycka. Och i medierna pumpas det budskapet ut bland annat i tävlingsprogram och reklam för spel, dobbel och lotterier av olika slag. Och de flesta av oss har väl lockats med någon gång.

Trots forskningen verkar ”ju mer pengar desto lyckligare” vara det som gäller. En stor dyr bil gör dig lyckligare än en liten billig, en resa långt bort gör dig lyckligare än en kort resa, och så vidare. Här några exempel på skalan Jättelycklig – lycklig – ganska nöjd – olycklig – självmordsbenägen:

Bil: Lamborghini - Mercedes - Opel – beg. Fiat – gammal rostig Vaz Resa: Jorden runt - Thailand - Kanarieöarna – Tylösand - lokala simhallen Bo: Herrgård - villa - bostadsrätt - hyresrätt – härbärge Semesterboende: Fritidshus vid kusten - fritidshus i skogen - husbil - husvagn - tält 
 

Men ingen av oss mogna män och kvinnor som läser detta känner sig väl träffad av den karikatyren...? Fast om jag testar mig själv uppstår nog några tveksamheter. Jag vill ha en väl fungerande miljövänlig bil och inget rostigt smutsande vrak och fritidshuset höjer livskvalitén. Men jag bor bra i hyresrätt och skulle knappast bli lyckligare av att åka till Thailand. 
 

Jag bor i Landet Lagom och känner mig ganska lycklig utan mycket pengar. Trots fortsatt privatiseringsiver och jobbskattesänkningar har man vant sig vid att tro på att samhällets trygghetssystem än så länge hjälper till om det skulle gå illa. Och här i Sverige har åtminstone vi i den äldre generationen lärt oss att sjunga med Evert Taube ”- - - lyckan den bor ej i oxar eller kor och den kan heller inte köpas för pengar!”
 

Gäller det fortfarande? Eller...?