Misslyckat svenskt skolsystem

 

Jag, och många med mig, undrar vad som händer med det svenska skolsystemet. Ännu under 90-talet visade svenska elever toppresultat i internationella undersökningar. På den tiden gällde det som vår utbildningsminister hånfullt kallar ”den socialdemokratiska flumskolan”. Nu har Jan Björklund haft ansvarat för skolan i sju år och larmrapporterna duggar tätt.

I SVD 27/10 läser jag att Sverige i de senaste internationella undersökningarna som mäter grundskoleelevers kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse har halkat efter betänkligt. Nu ligger vi en bit under snittet för jämförbara länder. Mer än var femte elev som gick ut högstadiet i fjol saknade fullständiga betyg. Tre av tio gymnasieelever får inga slutbetyg efter tre års studier och över 12 000 ungdomar beräknas varje år lämna grundskolan utan tillräckliga betyg för att över huvud taget kunna söka dit!

Jag ser att fem saker har hänt på vägen: Det fria skolvalet, sämre statlig styrning, skattefinansierade vinstdrivande privatskolor, en ny skolreform och att allt färre vill utbilda sig till lärare.

1.Att varje elev skall kunna välja vilken skola han/hon vill gå i verkar rimligt. Tyvärr har det lett till en snabbt ökande segregation som inte haft några positiva effekter på studieresultaten utan tvärtom lett till ökade skillnader mellan skolor och minskad likvärdighet i skolsystemet. Ibland undrar jag om det kanske var det man i vissa kretsar ville uppnå!?

2.När skolorna kommunaliserades missade man att behålla en statlig styrning som såg till att det inte blev skillnader i ekonomi och annat mellan skolor i olika kommuner.

3.Sverige har dalat snabbt i kunskapsrankingen sedan marknadsliberalerna lanserade den för Sverige unika ”friskolereformen”. Flera länder tillåter skattefinansierade privata skolor, men det är bara i Sverige som de tillåts vara vinstdrivande. I vårt land driver man, med några undantag, privata skolor för att tjäna pengar, inte för att utveckla pedagogiken. Skattepengar som borde hamna i skolsystemet hamnar i stället alltför ofta som vinst i riskkapitalbolag. Detta urholkar naturligtvis kvalitén.

4.Björklunds i min mening populistiska skolreform på temat ”Det var bättre förr” (och då tänker han väl på sin egen skolgång) har inte gjort det hela bättre. Betyg tidigare, fler prov, hårdare krav för att komma in i gymnasiet och införandet av tvååriga yrkeslinjer som inte ger högskolebehörighet. Dessa ”förbättringar” har lett till att allt fler slås ut allt tidigare och till att antalet sökande till yrkeslinjerna har minskat drastiskt.

Internationella experter anser att fler prov och tidigare betyg är fel väg att gå. De anser att man i stället borde satsa på självständiga, välutbildade och duktiga lärare i ett likvärdigt skolsystem, och man undrar varför vi hämtar idéer från USA och England, som har ganska dåliga resultat, i stället för från framgångsrika utbildningsländer som Singapore, Finland, Sydkorea och vissa provinser i Kanada. De är också förbluffade över att Sverige som enda land i världen tillåter vinstsystem i en skattefinansierad skola som lett till oroväckande segregering, betygsinflation och allt sämre skolresultat.

5.Idag har man i Sverige stora och växande problem med att rekrytera nya lärare. Lönen är relativt dålig och media och andra har under lång tid baktalat yrket. Statusen har sjunkit drastiskt under de senaste decennierna. De flesta ungdomar med bra gymnasiebetyg väljer att utbilda sig till andra bättre betalda yrken. Det räcker idag med att chansa på 1-X-2 i högskoleprovet för att komma in på lärarhögskolorna som ändå inte kan fylla platserna med sökande. Cirka en tredjedel av de som börjat hoppar dessutom av.

Så ser det ut i landet Sverige där de ledande politikerna säger att vi skall konkurrera med kunskap på den globala marknaden! Hur kunde det bli så fel?