Jag lever i en del av världen där det är väldigt ljust på sommaren men mycket mörkt under vintern. Många flyr vintern här för varmare och ljusare platser i sydligare nejder. Andra uthärdar kylan och de korta dagarna i väntan på våren. Särskilt längst ner i södra delen av vårt land där jag bor tycker många illa om den kalla, mörka årstiden och ”det vita möglet” som faller ned från himlen då och då.
Det
är november nu och dagarna kommer att bli kortare tills det vänder
strax före jul. Jag gillar mörkret! Det ger mig ett slags inre
lugn. Många tycker jag är konstig. Men i mörkret lyser ljusen så
fint inne och ute, jag tänker bra och Tv-n lyser klarare. Det är
varmt och gott inomhus och man kan skriva, läsa och pyssla med
bilder och foton. Bostaden blir som en trivsam koja utan något
distraherande dagsljus utanför. Härliga mörker!
Sedan
vänder det. Det blir sakta ljusare men det är långt till vår.
Isarna lägger sig och snön faller. Dagarna är fortfarande korta
men ljuset starkare. Sköna vinterdagar med skidåkning,
långfärdsskridskor och snöpromenader. När det blir kväll tänder
jag levande ljus, äter gott och myser med diverse
inomhusaktiviteter.
Snö och is smälter så småningom och solen blir allt kaxigare. Det spritter i kroppen och det blir allt svårare att koncentrera sig på inomhussysslor. Man stoppar undan lyktor och stearinljus. Liksom vantar, vadderade ytterkläder, stickade mössor, långkalsonger och yllesockor. Nätterna blir kortare och koncentrationen splittras i det växande ljuset. Då är den förföriska, av många efterlängtade våren här. Men då saknar jag ljusen i vinterkvällsmörkret...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar