Ekonomisk rådgivning

Dollarpyramid

Jag har varit hos en ”oberoende ekonomisk rådgivare”. Dom var mycket vänliga där och det kostade ingenting. Den första träffen var ett informationsmöte. Förutom att jag var lite nyfiken lockades jag dit av gratis mat. Jag fick höra om pensions- och skattesystem och om hur man kan placera pengar. Något som dom naturligtvis vill göra åt mig.

Jag smet ut efter föredrag och käk utan att fylla i enkäten som delats ut. That´s it, tänkte jag. Men så var det inte. Bara nångra dagar efteråt ringdes jag upp av en kvinna med ljuv röst som ville boka tid för personlig rådgivning hos företaget. Och jag hörde mig själv tacka ja!

En vecka senare satt jag i ett samtalsrum med en proper, välklädd ung ekonom. Varför sitter jag här, tänkte jag medan jag svarade på rätt privata frågor om ekonomi och familjeförhållanden. Den unge ekonomen fick full inblick och insåg att det nog var svårt att tjäna mycket slantar på mig. Han såg att jag som nybliven pensionär lever något över mina tillgångar och hade ett förslag att jag skulle omvandla ett litet aktieinnehav till en slags fond från vilken det månadsvis skulle betalas ut till mig. Jag tyckte att det nog vore enklare för mig att skaffa billigare boende. Det kunde han inte förneka. Men han såg lite besviken ut.

När jag frågade vad dom tjänade pengar på, talade han om för mig att det inte alls var frågan om att snuva mig på något. Tvärtom! Om dom får placera åt mig får dom betalt av den dom placerar tillgångarna hos. Jag hade inte mycket att placera så tack och adjö. Men dom återkommer gärna om och när min kassa fylls på...

Efter detta har tre andra mer eller mindre oberoende ”ekonomiska rådgivare” ringt och erbjudit sina tjänster. Alla vill dom tjäna pengar på mina fattiga slantar. Ett tidens tecken i en kapitalistisk värld där jag är en liten kugge utan att vilja vara det. Jag säger som Marcellus i Hamlet: ”Ur led är tiden, ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen.” Men det kan jag ju inte...