Långt borta och nära

 

Du har kanske hört berättelsen om indianen som när han landat efter en längre flygtur satte sig ner på marken och väntade på sin själ. Själv har jag just åkt San Francisco tur och retur. Fick jag min själ med hem?

Många av mina kompisar har varit i Thailand. Flera gånger. Och i Australien, Brasilien, Sydafrika. Man åker på weekendresor till Berlin, Barcelona, Rom, Paris, London. Ungdomar far jorden runt. Kort sagt, vi reser som aldrig förr. Trots att vi är medvetna och vet att flygandet ökar på miljöförstörarkvoten avsevärt.

  Allt går fort nu. Mina föräldrar träffades en gång på en cykelsemester från Stockholm till Skåne. Ingen av deras familjer hade bil och att flyga ut i världen var otänkbart. Jorden krymper. Det verkar som många lever efter devisen ”Hemma bra, men borta bäst”. Är det äventyrslystnad, nyfikenhet och upptäckarglädje som gör att vi vill se alltmer avlägsna platser? Är det för att kompisen varit där eller därför att vi sett det på TV? Åker vi långt bort för att finna mening och glädje? Ju längre bort, desto lyckligare... eller är det bara en flykt från en trist vardag?

Jag har märkt att det man söker på fjärran platser ofta också finns nära. Men det kräver att man stillar sinnet och lär sig att se storheten i det lilla. Kanske har den insikten vuxit med stigande ålder.

Härom dagen upptäckte jag en vacker sjö i ett naturområde som jag inte känt till tidigare. Det ligger bara någon mil utanför staden där jag bott och sedan arbetat i under många år. En oväntad idyll så nära! Det fyllde mig med en slags lycka. När jag satt på en höjd och tittade ut över sjön gav det mig lika mycket som utsikten över San Franciscobukten.

Egentligen finns det många sådana nära platser. Även redan kända. På en stilla kvällspromenad får parkdammen och träden runt omkring en ny innebörd. På cykelturen känner du dofter och ser nya detaljer. På söndagsutflykten till en plats där du varit många gånger tidigare får den nytt liv.

När jag går med barnbarnet i den välkända, nära skogen som brinner av höstens färger är jag glad att jag fick själen med mig hem från Kalifornien.