Hur hittar vi rätt i denna splittrade tid? Vilken livsväg är den rätta? Det finns så många sidospår och villovägar och vi matas ständig med mer eller mindre falska eller orealistiska ideal och drömmar. Så lätt att hamna fel och känna sig otillräcklig eller till och med dum och dålig. I individualismens tid är många av oss ensamma i bräcklig farkost! Och hur bra är vi vuxna på att vägleda det uppväxande släktet? I alla fall känner jag att det inte har varit lätt att vara vägvisare. Delvis på grund av att jag inte alltid vetat vart jag skulle visa. Möjligen har min krokiga väg genom livet hjälpt barnen något när dom sett mina misstag och eventuella bättre val. Kanske är det så att man påverkar mer genom den man är och hur man lever än genom vad man säger och försöker lära ut.
Så med det. Jag kikar ut genom fönstret. På balkongen och på planteringen utanför mitt vardagsrumsfönster ligger det nyfallen snö. En bra bit in i mars bjuder naturen på några minusgrader efter en höstlik ”vinter”. Men det är för sent med snö. Nu väntar man på vår och varmare vindar. För en månad sedan var jag med en gammal vän på båtmässan i Göteborg. I år var den igång igen för första gången efter pandemin. Vi är båda småbåtsägare och brukar titta in där för att få en förkänsla av sommar.Varje gång jag är på mässan förundras jag över det stora utbudet av stora, lyxiga och svindyra motorbåtar. Men det finns uppenbarligen en marknad för sådana. Monster- och skrytbåtar. Balkongkryssare eller fartvidunder att visa upp sig i för att stärka sitt ego. Det gäller väl även vattenskotrarna. Men det finns vettiga farkoster också. Jag som gillar segling gladdes åt att se en hel del segelbåtar där. Till exempel nytillverkning av Nordisk Folkbåt och av den klassiska Andungen.
Det fanns också en hel del trevliga båtar för sportfiske, även om det går till överdrifter på den sidan också. (Farkosten på bilden intill heter "Viagra"!) Men härligt att se välhållna och renoverade äldre båtar i trä. Till och med en liten ångbåt! Här fanns också nytillverkade träbåtar, till exempel en fin GKSS-eka. Och så vanliga Svenssonbåtar i plast med måttliga motorer och rimligt pris. Sådana som jag och min kompis har...
Vem väljer vad? De som skaffar båtar med monstermotorer är för mig sådana som går från dyrbil till dyr båt med samma syften: att synas och att köra fort. Man kan kanske tala om sjöfolk och landkrabbor. Man är på sjön för nöje eller nytta. För krabborna är det antagligen ett nöje att köra jäkligt fort. Jag har själv känt av det några gånger men tycker att det nöjet är kortlivat och överskattat. Jag föredrar långsamheten och känslan av närvaro med naturen. Det är för mig ett nöje. Och vad som menas med nytta i detta sammanhang är uppenbart: det är när båten är ett transportfordon och då kan naturligtvis farten ibland vara en fördel.
Jag minns ungdomstiden då jag ofta seglade ensam i blekingeekan "Sländan". Sedan turer på Östersjön med den ruffade J17-segelbåten "Amanda", när jag inte vindsurfade på min Albinbräda. Senare seglade jag längre turer i min vackra östersjökoster "Vindy" (se bild), ritad av Knud Reimers och byggd i kärnfur på ett varv i Söderköping år 1946. När Amanda och senare också Vindy försvann har jag dagseglat med vår Trissgiggen, en gubbjolle som något av syskonbarnen gett namnet "Mastbåten".
Jag gillar att vara vid och på havet. Helst i en inte för stor segelbåt. På senare år också gärna i kajak. För mig är motorbåtar transportfordon. Man tar sig till och från ett fritidsställe, en ö eller en fiskeplats. I en segelbåt eller kajak ger man sig ut i en lek med naturen och dess krafter. Som kan vara vänliga eller tuffa. Man måste vara skärpt och uppmärksam på väder, vind och vågor. Jag har seglat tillsammans med andra, men också ensam ganska ofta. Jag tror att mina färder på sjön har odlat mycket av min vana vid ensamhet. Jag har gillat att umgås ensam med naturen i dessa ibland ganska bräckliga farkoster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar