Dubbelheten

Att vara för och emot på samma gång. Eller att säga ett och göra något annat. Lätt att klaga på andra för att de gör fel, och sedan göra på liknande sätt själv. Eller att ha synpunkter på hur politiker och andra skall göra, för att sedan själv göra så som man kritiserar dem för. Till exempel hur jag beter mig i förhållande till den mycket aktuella miljöproblematiken. Dilemman och beteenden som jag nog inte är ensam om.

Jag kör bil ganska ofta, en vanlig bensinbil som de flesta, och jag vet att det inte är bra för miljön. Jag bidrar med Co2-utsläpp men snackar om att köpa miljöbil eller att cykla och åka kollektivt mer. Men snacka går ju... jag fortsätter att köra min fossilbil. Jag tycker man skall hjälpa utsatta människor, men vad gör jag åt det? En liten allmosa nå´n gång. Inte mer. Och jag tycker det är rimligt med en human invandringspolitik, men ser att det är problem med för många och dåligt integrerade invandrare. Hur får man ihop det?

Jag känner en del trygga fina par och jag kan avundas dem, men jag är samtidigt rädd för inlåsningen i tvåsamhet och har levt särboliv sedan millennieskiftet. En ”kanskeman” som hamnat i en kompromiss där jag säger ja och nej samtidigt. Hmm... Laglösa cyklister och elsparkförare irriterar jag mig på när de helt ansvarslöst kör på gångbanor, mot rött ljus och mot enkelriktat. Men hur gör jag själv? I går skällde en granne på mig för att jag cyklade på den gemensamma gården (där det är förbjudet att cykla), och det händer att också jag cyklar på trottoarer och mot rött ljus.

Minns hur jag klagade på ”folk” för att de inte höll avstånd i coronatider, och betedde mig sedan sig likadant själv. Ja, se där dubbelheten! Att klaga på andra är lätt, men att se kritiskt på sig själv är svårt. Problem, fel och missförhållanden beror på andra, inte på mig... Det finns nog en term inom psykologin för den sortens beteende.

Det har för mig blivit allt knepigare att säga vad som är rätt och fel. Ofta finns det en stor gråzon mellan ytterligheterna. Inte så sällan hamnar jag, kanske lite fegt, i den där zonen och har svårt för att vara entydigt för eller emot. Aftonbladet eller Expressen? Vegetarian eller köttätare? Skall vi ha snabbtåg? Är det bra med globalisering? Hur med EU? Vilka skall vara framtidens energikällor? Kan vi överleva utan ett bättre samhällssystem med andra värderingar och konsumtionsmönster än idag?

Vissa människor har väldigt bestämda åsikter. Gud finns säger de frälsta. Och enligt en del av dessa är det bara en liten skara som har fribiljett till himmelriket. Det vet dom! Detsamma gäller för många islamister. De som inte tror på Allah eller inte hyllar honom på rätt sätt är förtappade och skall lida helvetets kval. Nyligen pratade jag med en Trump- och SD-anhängare som nästan använde sådana termer för det han tror på. Ja, när jag lyssnar på den politiska debatten är tongångarna ganska ofta liknande. Motståndarsidans politiska koncept leder till misär, undergång och katastrof. Frälsningen förkunnas av den som har ordet. 

Inte lätt att navigera bland alla åsiktsgrynnor. Det krävs kunskap och källkritiskt tänkade av oss som lyssnar, tittar och läser! Och det är extra svårt att hitta rätt i den kloak som internet och media utgör, där fakta, klokskap, missförstånd, konspirationsteorier, propaganda, reklam och löst tyckande flyter fritt omkring. 

Men trots dubbelheten i att det många gånger kan vara svårt att ta ställning och säkert veta vad som är rätt eller fel, är jag ändå grundad i vissa värderingar och åsikter. De är min bas när jag ger mig ut på åsikternas ocean och hela havet stormar. Jag kan lyssna på råd, justera kursen och reva ett eller annat segel - men min färdriktning ändrar jag inte. Det finns en yttersta gräns mot dubbelheten!