Midsommardans och regnskurar på årets längsta dag. Nu blir dagarna lite kortare. Tänker på Stig Johanssons ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet”. Kanske har jag skrivit på det här temat tidigare. Men här i alla fall tre opublicerade texter:
Varje morgon ny
Sanden i timglaset rinner obevekligt
liksom år läggs till år i livets agenda
Men även om kroppen vissnar sakta
som en blomma utan nytt vatten
är ändå är varje morgon ny
Tiden som gått finns inte mer
Var dag vävs ett nytt stycke
Ingen idé att leta efter guldtrådar
i det som gjordes i förfluten tid
Lägg i stället nya färger till väven
även om varpen snart tar slut
Visst kan jag då och då betrakta
det som varit mitt liv fram tills nu
och se det som blev fel och rätt
Men det är färden som berusar
och ger mig varje morgon ny
När regnet faller
När regnet utanför faller tungt
tänker jag på fruktsamhet,
pånyttfödelse och rening
Men också på avslut,
ålderdom och yttersta dagen
Vattenströmmar ger växtkraft
och liv åt det uttorkade
eller förödande översvämning
och dödsbringande syndaflod
Vet du vad regnet gör med dig?
Tänker du tryggt hålla dig inne
eller gå ut och ta emot det
med utbredda armar?
Capella
Strax till höger om Karlavagnen ligger Capella
den tredje starkast lysande på norra stjärnhimlen
säger väninnan andaktsfullt med ljus i blicken
medan hon visar med hela armen upp mot natten
I stjärnornas strålar finns en svårförklarad magi
De kunniga säger att vår galax har hundra miljarder solar
av vilka en del studerats i årtusenden av människor
som försökt förstå något om tillvarons yttersta väsen
Himlakropparnas inbördes läge på fästet sägs påverka
oss alla genom sin kraft i vårt heliga födelseögonblick
Stjärnkunniga män och kvinnor påstår att de kan uttolka
detta och att de kan se ditt öde och säga dig vem du är
Falska spår av detta ses var dag i tidningarnas horoskop
som vi läser leende och med en gnista av förväntan
och där ruttna rester av urgammal kunskap blandas med
reportage om våra kändisars ställföreträdande lycka
Alfa Centauri, Andromeda, Cassiopeia, Orion och Leo
Ensam i natten under en lysande stjärnklar himmel
blir det ett annat allvar när du riktar blicken uppåt
I den ofattbara oändlighetens skimrande djup sänder
rymden ett viktigt ordlöst budskap genom eoner av tid
Ensam i natten under en lysande stjärnklar himmel
blir det ett annat allvar när du riktar blicken uppåt
I den ofattbara oändlighetens skimrande djup sänder
rymden ett viktigt ordlöst budskap genom eoner av tid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar