Min erfarenhet
säger att de flesta vill ha frid i sinnet och känna sig fria. Men
det finns otaliga hinder på vägen: Jobb man inte trivs med,
ensamhet, dåliga relationer, bristande självkännedom och dålig
självkänsla är några. Liksom känslor av misslyckande och
otillräcklighet och oro över klimatet och över tillståndet på
vårt klot. Med mera.
Vi försöker
lindra vår otillfredställelse och brist på harmoni. Ideellt arbete
och välgörenhetsarbete av olika slag, engagemang i jobb och
politik, intressanta hobbies, idrotts- och kulturintresse är saker
som kan smörja välbefinnandet på flera sätt. Inte minst genom
gemenskapen i grupper med samma intressen. Det gäller i hög grad
även olika religiösa samfund och andliga rörelser.
Men i vissa
kretsar anses ”andligt sökande” vara det värsta man kan hålla
på med. Det kallas flummigt, egoistiskt, världsfrånvänt och
bortom all naturvetenskaplig logik och kunskap. Det sägs att vi i
Sverige är ateistiska, kanske mest i världen. Men jag tror inte vi
är så gudsförnekande som det påstås.
Att många kyrkor
i vårt land är nästan tomma behöver inte betyda att svenskarna
inte är intresserade av andliga frågor. Tvärtom. Olika former av
yoga, kurser i mindfulness och i att nå insikt hos vishetslärare
av olika slag är vanliga i vårt land. Och många mediterar eller
går i terapi och hos psykologer för att få frid i sinnet. Mitt i
det materiella välståndet eller överflödet är många trötta på
konsumtionssamhället. Man söker något annat och alternativa
livsstilar föds.
Vad är meningen
med livet? Om inte förr så ställs de existentiella frågorna på
sin spets när någon närstående dör. Lever människan vidare på något
sätt efter sin fysiska kropps död? Kommer hon att möta de döda
hon en gång älskade i livet? Har hennes liv här på jorden haft
någon mening? Fanns hon till innan hon föddes? Även hårdnackade
ateister kan svikta i de här frågorna inför kranka dödens
blekhet.
Jag tror att de
flesta som har den inre frid och frihet vi längtar efter har gått
igenom en lång process. De har nått en insikt och djupare
förståelse av livet, döden, tillvaron och världen i en slags
andlig resa som tagit lång tid. De har lugn, karisma och självklar
säkerhet utan att vara självupptagna. De har stigit ur sina egon
och är inriktade på att verka för världens och medmänniskornas
bästa.
Ett mål att
sträva efter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar