Kära fotoalbum

 

Ibland hör jag att man inte skall titta bakåt utan leva i nuet och blicka framåt. Men att inte känna sina rötter är inte bra varken för individen eller för mänskligheten. Många lobbar för mer historieundervisning och släktforskning är mycket populärt. Våra fotoalbum är tydliga vittnen till det förflutna! Det känns starkt så när jag bläddrar i föräldrarnas album eller i de få jag har.

I dessa tider fotograferas det mer än någonsin, men var hamnar bilderna? Mobiler och datorer är fulla av osorterade foton som i de flesta fall snart försvinner. Våra medieapparater är kortlivade och systemen uppdateras hela tiden så att äldre bilder blir allt svårare att komma åt. Fotona lever ett slag på nätet, läggs upp i ”molnet”, lever några dagar och glöms sedan snabbt och tynar bort. Så är det för det mesta i denna jäktade tid.

Hur många av oss gör papperskopior och klistrar in i fotoalbum? Jag har en syster som konsekvent gjort så under många år. Vid ett tillfälle pratade hennes barn om vad de kunde ärva efter sin mor. De var mest bekymrade över vem som skulle få hennes fotoalbum! Förr hade de flesta sådana. När man kom till någon äldre släkting kunde man enkelt sitta ner och titta på delar av hennes/deras liv i bilder. 

Själv har jag några album. Jag började väldigt ambitiöst en gång för länge sedan, därefter har slumpartade foton hamnat i en låda för senare sortering. Jag gick tidigt över till att diafotografering. Som nypensionerad skannade jag hundratals sådana som tagits under åren 1977-98. Sedan några år gör jag digitalt en slags bilddagbok som jag lägger ut till vänner på nätet och sedan sparar på en reservdator och en extern hårddisk. Men jag gör inga pappersfoton. Min fotoalbumverksamhet ebbade tyvärr ut i tidiga trettioårsåldern.

I skiftet mellan analogt och digitalt har jag ett tomrum. Det finns nog en hög svartvita negativ från den tiden i någon pärm eller låda, och nästan alla de första digitala bilderna har jag slarvat bort. Kanske finns de på någon föråldrad skiva nånstans. Det är ett litet hål i livet. Visst skall man leva i nuet och se framtiden an, men utan rötter blåser man lätt omkull och de kära fotoalbumen är en del av dessa rötter!