Inget brännvin

Långfredagsmorgon på M/S Aurora

Ibland funderar jag över min alkoholkonsumtion. Den är inte särskilt stor, men regelbunden. Nästan varje dag blir det en ”genstand” som dom säger i Danmark. Det motsvarar en normalstarköl. Jag håller mig antagligen på en god svensk lagomnivå, men jag märker att jag är noga med att alltid ha något hemma. Ett par burkar starköl och några flaskor vin. Detta sitter i bakhuvudet när jag går förbi Systemet: Behöver jag fylla på? Har jag hemma så det räcker?

Under den påsk som just varit var jag värd för min särbo och hennes närmaste släkt. Det blev middagar med 12 personer runt bordet. Väninnan och hennes två systrar fixade maten och jag skulle stå för öl, vin och snaps. På skärtorsdagen bar jag nöjd hem varorna från Systembolaget. På kvällen fick jag ett sms där en av systrarna undrade om jag handlat det jag skulle. Jo, det hade jag... Inte, kom jag på efter en stund. Jag hade glömt snapsen!

På långfredagen är Systemet stängt! Vad att göra? Kände jag någon som brukar ha en hel flaska brännvin att låna ut? Nej, jag kom inte på någon. Men jag bor i Skåne inte så långt från Helsingborg där båtar med spritbutik ombord far i skytteltrafik över Öresund. Jag tog ett morgontåg, gick sedan på färjan och ”turade” till Helsingør och tillbaks. När båten är på danskt vatten kan man handla alkoholhaltiga drycker. Alla dagar på året! Så jag kom hem med två halvlitrar (!) brännvin. Påsken är räddad, tänkte jag.

Det var den, men det visade sig att min utryckning över sundet varit helt onödig. På långfredagen skulle inga snapsar tagas och Systembolaget hade öppet på lördagen, påskafton! Då dracks endast vin och alkoholfritt. Först på påskdagen skålade vi med Skåne och Bäska droppar och sjöng de visor som hör till.

Jag läser i en bok av Svetlana Alexeijowich om ryssarnas dryckesvanor. En ”riktig ryss” skall kunna dricka en hel flaska vodka utan att bli märkbart berusad. Många dricker mycket mer än så och lever i en sorglig alkoholmisär. Jag har vänner som också dricker för mycket, särskilt en. Sist vi sågs drack han måttligt och berättade till min glädje att veckans fyra första dagar numera var helt vita för hans del. ”Annars hade jag gått under”, sa han. Och jag sade inte emot.

Jag ställer in påskens inte helt urdruckna snapsflaskor i kylen och vet att det dröjer länge innan de kommer fram igen. Starksprit, särskilt brännvin är inte min grej. Jag minns Hogarths pedagogiskt sedelärande bildpar från 1751, ”Beer Street – Gin Lane”, där samhället på Ölgatan blomstrar och endast pantbanken förfaller. Medan Gingrändens människor super hejdlöst och byggnaderna, utom pantbanken, rasar samman. Så jag skippar starkspriten och håller mig till den hälsosamma drycken öl och lägger till en vit dag då och då.