Snö och is

Det är vinter enligt almanackan. Några snöflingor har fallit och töat bort. Det är plusgrader. Jag bor sedan många år i Skåne och jag saknar snön och isarna. Jag bodde några år i Västerbotten, där jag än mer lärde mig att uppskatta vintern. Jag ser fram emot kommande kyla, längtar efter en vit vinter även om den blir kort.

Det är mycket lättare att stå ut med livet under den dagsljusfattiga årstiden om marken är täckt av snö. Det vita lyser upp landskapet, gör luften friskare och lättare att andas och fyller mitt sinne med ljus. Och utan en vinter med snö och kyla blir det ingen dynamik i årstidsväxlingarna.

Men skåningarna är skeptiska. Det verkar som de flesta tycker att en snöfri vinter är en bra vinter. ”Bara bra att slippa det vita möglet”, säger en vän till mig och skrattar. Jag kan inte hålla med. Väntar på kallare väder och har skidor och skridskor i beredskap.

Under min tid i Umeå älskade jag att under vintermånaderna åka skidor ett varv eller två i milspåret utanför min bostad. Ofta var det runt tio grader kallt och blå himmel. Naturupplevelse, motion och meditation på samma gång! Detsamma har jag känt några gånger om året på långfärdsskridskor eller skidor i Östergötland och i Skåne. En vinter utan någon sådan aktivitet känns tom för mig.

Jag vaknar till en ny dag. Det är några minusgrader, himmeln är blå, solen skiner, och det ligger ett tunt snötäcke på marken! Känner en slags glädje, längtar ut för att se nylagda isar och mer snö. Kanske är det vinter på riktigt nu!