Ormbetraktelser

 

På årets sista dag invigde käraste väninnan ett färgskiftande konstverk i form av en lysande orm som slingrar sig runt räcket på Söderköpings rådhustorn. Det är nog tänkt att ormen hälsar det nya året återfödd i nytt skinn, utstrålande mångfaldens alla färger. Inte hotfull, bara vacker, dekorativ och hoppfull.

Under några oktoberveckor i år såg jag huggormar tre gånger. På tre olika platser. Jag hade inte sett sådana på många år, och så dessa tre inom en kort tid! Därtill den slingrande varelsen på rådhustornet. Detta tillsammans fick mig att fundera över ormar.

Ormen är en mångtydig symbol som används allmänt och i de flesta kulturer. Den kan vara kvinnlig, manlig eller självalstrande. Den symboliserar död och förstörelse men också liv och uppståndelse. När jag letar lite inser jag att man kan skriva en hel bok om detta. Här bara några rader. 

I kristendomen är ormen mest känd som förklädd djävul och frestare i paradiset där han lockar Adam att äta av kunskapens frukt. Men den finns också som en helande kraft. Moses kopparorm på en påle i israeliternas läger räddade dem från giftormars attack. ”Liksom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv” (Joh 3.14) Den lär även stå för kyskhet och godhet som en symbol för Jesus som trampar ondskans orm under sina fötter.

I freudiansk tolkning står ormen för något sexuellt. Så också i hinduismen. Kundaliniormen som slingrar sig genom ryggens chakra är en symbol för den inneboende kraft vi har, för uppstigandet till upplysning och gudomlighet. Ormgudinnor på antikens Kreta avbildas med blottade bröst och en orm i varje hand. I Buddismens livshjul står ormen för vreden. Tillsammans med okunnigheten och girigheten (Grisen) och den köttsliga driften (Tuppen) representerar de det som binder människorna vid livshjulet och illusionernas värld.

Jung anser att ormen är en del av vårt kollektiva undermedvetna, att rädslan för ormen är urgammal. Från den tid då människan fick vara ständigt uppmärksam för att inte trampa på en giftorm. Ormen som slingrar sig runt en stav har varit läkekonstens symbol i över 2500 år. Det härstammar från den grekiske guden för läkekonst, Asklepios. som avbildades lutad mot en stav runt vilken en orm, en icke giftig eskulapsnok, slingrar sig. 

Tillbaks till mig själv. I Folkskolans läsebok från 40-talet, vid en bild där man ser en liten pojke som står bredvid sin nyponplockande moder med en orm ringlande bredvid sig, stod det: "Far ror. Mor är rar. O mor, en orm!" I mitt barndomshem travesterades detta elakt till ”Far är rar. Mor är en orm”...    

Jag minns vidare att jag i min barndom påstod mig ha sett hur en huggorm hypnotiserade en groda. Jag var påverkad av berättelser jag hört och ville imponera på min morfar som ställde sig tveksam till vad jag sa. Men jag stod på mig ljugande och han skrev om min "upplevelse" i sin dagbok, kallad loggbok. Detta skäms jag för än i dag. Så håll dig till sanningen, annars kommer ormen in i ditt sinne!