Praktisk/estetiska ämnen behövs

Jag besökte härom dagen en före detta arbetsplats, en teoretisk gymnasieskola med fina anor. Det var lugnt och stilla, ja nästan för lugnt. Jag träffade bibliotekarien och hennes medhjälpare, en filosofi- och religionslärare, en biologilärare och en rektor. Dom klagade alla över att det hade blivit så tyst och tråkigt. ”Förr fanns det konserter, musik, konst och utställningar. Det var liv och rörelse. Eleverna saknar estetisk verksamhet”, sa de. Så gott som allt sådant hade upphört. Kvar fanns bara en tredjedels musiklärartjänst. Skolan har ca 800 elever.

När jag jobbade där som mellanchef och bild/medielärare fanns förutom Natur -och Samhällslinjerna den gamla Musiklinjen som efter några år flyttade till en annan skola. Yrkesutbildningen Reklam och Dekoration och påbyggnadsutbildningen Kommunikation och Media flyttade in i stället. De senare försvann efter några år och ersattes av det nystartade Medieprogrammet. Till det skaffade kommunen efter några år nya moderna lokaler i en ny specialutformad skola. Jag flyttade med dit.

Efter den senaste skolreformen finns inte Medieprogrammet mer och Estetisk verksamhet är inte lägre kärnämne, dvs ett obligatoriskt ämne. Valbara estetiska kurser, typ Bild, Musik, Foto. Film och Teater straffas genom att de ger lägre högskolepoäng än teoretiska. I Björklunds kunskapsskola räknas inte de kulturbärande kreativa estetiska ämnena som kunskap. Antagligen räknas de som ”flum”. Det får mig att tänka på en känd politiker i ett grannland söder om Östersjön. Han som sa: ”När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver!”

Det verkar ha blivit så att man försöker införa en slags militär ordning och disciplin i skolsystemet. Av med kepsarna, lyssna på den föreläsande läraren, fler prov, tidigare och fler betyg! Ungarna blir ett slags brickor i ett matrissystem. En del är väl befogat, men hur bra och hur kul blir det? Och hur många kommer att slås ut och tidigt få stämpeln ”dum, dålig, värdelös”?

I Expressen (14.02.03) skriver Salka Hallström Bornold: - ”Många barn tycker att praktisk-estetiska ämnen är kul och galet nog ses det som något som diskvalificerar ämnet. Men konst är en essentiell lek för att överleva. När barnet tecknar lär det sig att se, när det musicerar lär det sig att lyssna. Slöjd handlar om att lära sig problemlösning, och det har man med sig hela livet.” Så sant! Och det finns internationell forskning som visar på att estetisk/praktisk verksamhet av olika slag ger framgång i teoretiska ämnen. Det har man insett i många länder, men tyvärr inte här hemma i Sverige.

På väg ut från min gamla skola möter jag en av rektorerna som säger : ”Det kommer säkert andra tider då man inser hur viktiga de estetiska ämnena är för skolan och för livet!” Det finns hopp! Med något lättare steg gick jag nedför den gamla skolans stentrappa och vidare längs kanalen. Efter en stund kom jag förbi en gråtande skulptur... En händelse som såg ut som en tanke!

Lycka

 

Såg på TV häromdan att man i landet Bhutan bytt ut BNP-begreppet mot BNL = BruttoNationalLycka. En intressant markering som fler borde ta efter! Jag har vidare läst att man bedriver lyckoforskning på många universitet runt om i världen. I de flesta rankingar som görs ligger de skandinaviska länderna på topp. På en lista ligger Danmark högst med Sverige som god tvåa (!). En mängd faktorer spelar in. En är ekonomin. Enligt forskarna finns det en lyckogräns vid en årsinkomst på ca 300.000 Skr. Tjänar man betydligt under är det risk att man är mindre lycklig, men tjänar man mer blir man däremot inte lyckligare!

Jag var med några kompisar i en spelbutik härom da´n. Med stor koncentration betraktas bildskärmarna som visar matcher och lopp. Man hoppas intensivt på storkovan. Här verkar man i högsta grad tro att en stor vinst skapar personlig lycka. Och i medierna pumpas det budskapet ut bland annat i tävlingsprogram och reklam för spel, dobbel och lotterier av olika slag. Och de flesta av oss har väl lockats med någon gång.

Trots forskningen verkar ”ju mer pengar desto lyckligare” vara det som gäller. En stor dyr bil gör dig lyckligare än en liten billig, en resa långt bort gör dig lyckligare än en kort resa, och så vidare. Här några exempel på skalan Jättelycklig – lycklig – ganska nöjd – olycklig – självmordsbenägen:

Bil: Lamborghini - Mercedes - Opel – beg. Fiat – gammal rostig Vaz Resa: Jorden runt - Thailand - Kanarieöarna – Tylösand - lokala simhallen Bo: Herrgård - villa - bostadsrätt - hyresrätt – härbärge Semesterboende: Fritidshus vid kusten - fritidshus i skogen - husbil - husvagn - tält 
 

Men ingen av oss mogna män och kvinnor som läser detta känner sig väl träffad av den karikatyren...? Fast om jag testar mig själv uppstår nog några tveksamheter. Jag vill ha en väl fungerande miljövänlig bil och inget rostigt smutsande vrak och fritidshuset höjer livskvalitén. Men jag bor bra i hyresrätt och skulle knappast bli lyckligare av att åka till Thailand. 
 

Jag bor i Landet Lagom och känner mig ganska lycklig utan mycket pengar. Trots fortsatt privatiseringsiver och jobbskattesänkningar har man vant sig vid att tro på att samhällets trygghetssystem än så länge hjälper till om det skulle gå illa. Och här i Sverige har åtminstone vi i den äldre generationen lärt oss att sjunga med Evert Taube ”- - - lyckan den bor ej i oxar eller kor och den kan heller inte köpas för pengar!”
 

Gäller det fortfarande? Eller...?