Age of Aquarius

 

När jag var ung var det vanligt att man konfirmerades. Det kallades för att man ”gick fram”. I vissa kretsar var man vuxen efter det. Men i allmänhet hade man tagit till sig mycket lite av konfirmationsundervisningen. Man hade bara genomgått en social rit men knappast blivit andligare. Jag är kvar i statskyrkan, inte för att jag är troende, utan därför att jag gillar kyrkobyggnaderna. De är ofta mycket gamla och kulturhistoriskt intressanta och de är bra platser för stillhet och eftertanke.

En del hävdar att religionen håller på att dö ut i vårt land. Men jag tycker att vår tid verkar vara fylld av gammal och diverse ny andlighet. Själv provade jag i min tidiga vuxenålder Transcendental Meditation, kanske inspirerad av Beatlarnas intresse för detta. Det finns ett nyväckt intresse för buddhism, hinduism, shamanism, taoism. Jag känner folk som är med i den i Kina förbjudna och grovt förföljda sekten Falun Gong och andra som är anhängare till Bahaireligionen och Hare Krishna. Fastän jag är lätt skeptisk har jag med behållning läst böcker av ”New Age”-författare som Alice Bailey, Paul Brunton, Neale Donald Walsh, Eckhart Tolle och Deepak Chopra.

Jag är bekant med andra som som tror på själavandring, kanalisering, auror, intelligenta utomjordingar som vill vårt bästa, healing och mayansk mytologi. Man tror på en ny, bättre och kärleksfullare tid i Age of Aquarius, Vattumannens tidsålder. Människors sökande och längtan efter icke helt rationella förklaringar på tillvarons mysterier tycks aldrig ta slut!

Fysisk-andlig sommarövning

Krossa rutor

 

På en gata vid kvarteret där jag bor i en av Sveriges mest kända universitetsstäder finns en mäklarfirma. Längre ner där gatan slutar ligger ett stort bostadsområde för studenter. Nästan varje vecka är något eller några fönster krossade hos mäklaren. Varför är det så? Är det bara berusade och förvirrade ungdomar som roar sig? Kanske ibland, men jag ser ett annat mönster. Lyxaffärer och mäklare är målet för förstörelsen. Jag anar att det är radikala ungdomars protest mot samhället.

Är du utan bostad? - Köp din egen! Men de som inte har jobb och pengar då, vad skall de göra? Jag kan förstå fattiga och arbetslösa ungdomars ilska. Jag antar att de krossade rutorna är ett sätt för dem att manifestera sitt utanförskap, kanske att protestera mot samhället och mot ökande klassklyftor.

Hörde på radion härom dagen att bostadsbyggandet är rekordlågt. Förklaringen är att de privata bolagen inte finner det lönsamt att bygga nu i svajig konjunktur med risk för sjunkande bostadspriser. Receptet är alltså att skapa brist på bostäder så att priserna stiger.

Alla de som inte har råd och möjlighet att köpa skiter man i. Och frustrerade ungdomar och studenter krossar fler rutor. Fast inte längre på mäklarfirman i mitt kvarter. Den har nyligen flyttat till ett ”lugnare” område långt från studentbostäderna...

Rädslan regerar

Jag såg ett reportage på TV om den hårdbevakade gränsen mellan USA och Kanada! Det påminner mig om den tid då jag med fru och två små barn passerade gränsen till DDR i en Citroen 2 CV. ”Haben Sie pistolen oder automatvaffen mit?” frågade gränsvakten med stenansikte och utan någon som helst humor. När vi åkte ur landet undersökte de bensintanken med en specialpinne och tittade med speglar om det fanns någon under bilen! Idag behandlas de   som skall in i USA från Kanada på liknande sätt. Varför? Jo, på grund av rädslan för terrorister efter 11:e september. Det är bara ett exempel på följderna av rädslan för ”terrorism” och ”ondskans axelmakter”.

Det är en rädsla som är lönsam för vissa. Terrorismhot sätter fart på produktionen av vapen. Det gör också rädslan för eventuella framtida krig. Skjutvapen, övervakningsutrustning, bomber, robotar, krigsfartyg och flygplan kostar! Det militärindustriella komplexet har en perfekt affärsidé: Det gäller att hålla rädslan vid liv! Och den måste få utlopp i ständig rustning och lagom stora krig då och då. 

Vapenhandeln är big business. Världen spenderar över 1000 miljarder dollar årligen på det militära. USA står för över 40% av världens militärutgifter! Näst mest spenderar Kina (ca 7%) därefter kommer England, Frankrike och Ryssland med runt 5% vardera! (http://www.globalissues.org/article/74/the-arms-trade-is-big-business) 

Sverige är idag världens största vapenexportör i relation till folkmängden. Åren 2001 till 2010 fyrdubblades svensk vapenexport till en försäljning på 13,6 miljarder år 2010. År 2005 passerade andelen av svenskt krigsmateriel som exporteras 50%. Huvuddelen av vapenexporten är för strid. (Wikipedia). Kostnaden för 40-60 exemplar av Jas 39 Gripen i nästa generation blir 90 miljarder kronor enligt försvarsminister Karin Enström. (Ny teknik 25 aug 2012)

Det måste finnas en väg ut ur denna galenskap! Jag är helt övertygad om att de flesta skattebetalare världen över vill ha fred på Jorden, förståelse och vänskap. De vill inte att deras pengar skall användas till krigsmaterial och vapen. Tänk om de hjärnor som finns i denna destruktiva sektor i stället arbetade för bättre miljö, för energi som inte förorenar och med hur man fördelar jordens resurser rättvist och hållbart. Tänk om välvilja och omtanke fick regera och kloka personer med mänsklighetens bästa för ögonen fick styra. Det borde vara möjligt!

Till minne av en svunnen tid?

Estetisk rensning

 

Man genomför en "estetisk rensning", särskilt på gymnasienivå, i vårt land. Alliansregeringen med utbildningsminister Björklund i spetsen har med dunkla motiv kraftigt dragit ner på estetiska verksamheter som bild, musik, teater och dans i skolan. Många tycker som jag att en skola utan kulturliv och levande kulturämnen blir tråkig och halvdöd. 

Färsk Unesco-forskning visar dessutom på tydliga samband mellan kulturbärande, kreativa ämnen och framgång i teoretiska. Man ser att kreativt skapande, kör, orkester, utställningar, teater, dans och musik ger kunskaper och färdigheter som berikar individerna och allt skolarbete. Detta har man insett i framgångsrika skolländer som Sydkorea, Kanada och Finland. 

Sverige går åt motsatt håll. Vi skall bara ha ”nyttiga ämnen”, sådana som de självutnämnda pedagogikexperterna i regeringen anser ge kunskap. Hos Sveriges gymnasister skall tydligen konst, musik, teater och film inte längre ingå i begreppet kunskap och allmänbildning. Framtida svenska affärsmän och andra som hamnar i kontakt med övriga européer kan ju alltid föra in samtalet på golf, väder och fotboll när det börjar pratas om konst, foto, musik, film eller teater...

Konstnärlig och kreativ verksamhet i olika former och kunskap kring detta tycker regeringen skall vara ett fritidsnöje, inte något som längre skall finnas på schemat för alla. Genom att stryka ämnet estetisk verksamhet i Sveriges gymnasier genomför regeringen ”estetisk rensning” och bekräftar att Sverige är ett kulturellt u-land i Europas utkant.