Valfriheten

Jag har just läst en biografi om Tenzin Gyatso. Vem är det, undrar du antagligen? Jo, det var en liten pojke som inte fick välja själv. När han var tre år gammal utsågs han av buddhistiska experter i Tibet till den fjortonde Dalai Lama. Inte mycket valfrihet för honom! 

Kanske mer av det för oss i väst och i landet Sverige. Men hur väljer vi vår livsstil och våra värderingar, undrar jag? Ateist, agnostiker, kristen av något slag, sunni- eller shiamuslim, hindu, buddhist, någon variant av New Age, esoteriker... Anhängare av autokrati, nationalkonservativ, värdekonservativ, kommunist, socialist, anarkist, miljöaktivist, liberal, libertarian... Mycket att välja mellan. De flesta påverkas nog av sin närmaste omgivning, men vi ges sällan tydliga direktiv. Varsågod och välj själv!

Men hur stor är valfriheten? Vi är utelämnade till de värderingar som gäller i det samhälle och den krets vi lever i. Konsumismen verkar vara det som gäller mest. Att shoppa och konsumera tycks vara det som för väldigt många ger mening åt tillvaron. Bättre bostad, nytt kök, exklusivare mat, nytt badrum, ny bil, resa till varma och gärna billiga länder. Ny heminredning, nya prylar, nya kläder. Inte mycket tid till livsfilosofiska tankar eller till någon slags andlighet. Köp, köp så du blir lycklig!

Men flera av oss känner tomheten i konsumerandet, och det kan inte vara lätt för det uppväxande släktet att hitta rätt. Många av dem är fast i nätberoende och de läser inte dagstidningar eller tittar/lyssnar på public service-TV/radio. Det sägs att ungdomarna av idag inte orkar läsa längre texter. De tappar koncentrationen snabbt  och vill ha omväxling och snabbt tempo.

Hur väljer vi livsstil och livsväg idag? Hur påverkas vi av medierna, särskilt de s.k. sociala medierna? Hur påverkas vi och inte minst ungdomarna, av all reklam och snabba klipp, av allt som yttras lösryckt ur sitt sammangang, av allt häftigt, snabbt och ytligt roligt. Av att ständigt underhållas. Och av alla självutnämnda fake news-profeter? Hur välgrundade är våra val? Är vi så fria som vi tror?

Men vi måste välja och vi har mycket att välja på. Vi väljer partner, numera ofta bland ett stort utbud på nätets kontaktsidor. Ganska svårt att hitta rätt, så vi väljer om och om igen och vi skiljs ofta. Numera är det vanligt att handla på nätet. Många köper kläder där och skickar tillbaks det som inte passar. Att det är illa för miljön struntar de flesta i. I egoismens tidevarv tänker vi först på oss själva. Kanske kan vi liknas vid åsnor framför alltför många hötappar?

Och kanske blir valfriheten till sist en förbannelse. Friheten är nog inte så stor som vi ibland får oss itutat . Frihet att välja vilken glass du skall äta eller vilken bil du tänker köpa har du, liksom massor av liknande val. Men konsumerandet gör dig också bunden och ofri. Som en pippi i en bur full med roliga fågelleksaker. En medelklassmänniska i Kina har nog samma frihet.

Det finns gott om ytliga idoler i vår tid. Många ungdomar drömmer om att bli som de, eller så vill man bli influencer eller något slags kändis. De flesta når aldrig dit och blir besvikna. - Jag har inga idoler, men om jag skulle välja någon är det kanske Dalai Lama, han som inte fick välja livsväg själv. Humoristisk, vänlig och full av djup insikt är han ett föredöme, en ”role model” att lyssna till. Han fick Nobels fredspris 1989 och tycker liksom Ghandi att våld inte kan lösa problem i grunden, och han anser att det i alla människor, även i de värsta, någonstans ryms medkänsla, rättskänsla och sanningslidelse. 

Hoppas han har rätt!

Bild: Omslaget till boken DALAI LAMA - en auktoriserad biografi. Av Mayank Chhaya. ISBN 978-91-534-3020-9

Att städa

så här års bör man kanske vårstäda hemma. Men jag känner ofta motstånd mot att städa. Inte för att jag gillar att ha det smutsigt omkring mig, utan för att det är tråkigt. Jag borde kanske hyra in en professionell lokalvårdare, men möjligen är jag lite för snål, eller så tycker jag att det är för överklassigt att vara för fin för att syssla med städning. Så jag kämpar på. Bra karl reder sig själv?

Hur får jag fönstren rena? Efter två försök på fönsten som vetter österut och får riklig frukostsol, har jag gett upp. Först använde jag vatten med diskmedel, torkade med gummiskrapa och sedan kanter och hörn med tidningspapper. Men torkspår i kanterna och ränder efter gummiskrapan syntes. Nästa dag försökte jag med fönsterputsspray och eftertorkade med en diskhandduk. Fortfarande syns spår i rutan när morgonsolen skiner...

Sopa under mattan gör jag väl inte, men jag sysslar gärna med ”lättstädning” med sopborste och skyffel tills det ser någorlunda ut. Och jag samlar i skåp, lådor och förråd i stället för att slänga. Nu på äldre dar får jag lite dåligt samvete när jag tänker på vad barnen en gång skall ta hand om. Mina förråd är fulla av undanstoppade prylar av diverse slag.

Det finns olika normer om vad som menas med att ha städat. Eller hur rent man bör ha hemma. ”Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete!" tycker en del, medan andra vantrivs om det inte är jätterent överallt i hemmet. Jag minns grannen, hemmafrun, tvärs över gatan i radhusområdet där mina föräldrar bodde innan jag flyttade hemifrån. Hon storstädade nästan varje dag, drog ut mattor, tvättade fönster, sopade förgården. Antagligen hade hon en diagnos. Min ”fjärrbo” och jag har inte alltid samma uppfattning om vad som menas med rent. Det gör att jag städar lite extra noga när hon skall komma till mig. Antagligen bra att jag tvingas ta tag i det då och då.

Men hur meningsfullt är det att städa? Jag såg på TV häromdan att 24% av svenska ungdomar inte upplever någon meningsfullhet med tillvaron. Så var det inte tidigare, det tycks ha gått snabbt utför. Kanske är det därför ungdomar ofta inte städar efter sig själva. Minns skylten i en skola: ”Din mamma jobbar inte här”. Ja, varför skall man hålla rent efter sig när det finns städerskor och tillvaron känns meningslös? Eller beror det helt enkelt på att man är bortskämd och ouppfostrad? Eller så tycker ungdomarna som jag: Det är tråkigt att städa. - Men man får nog lära sig att göra det ändå!

Fast det är inte alltid tråkigt. När min diskmaskin slutade att fungera för flera år sedan skaffade jag ingen ny. Jag var halvsingel då och tyckte inte att den behövdes. Nu har jag vant mig vid att diska för hand och tycker lite otippat att det är rofullt och meditativt. Inte minst i fritidshuset där man genom köksfönstret blickar ut mot skärgårdslandskapet. Och det är lättare att lyckas med disk för hand än med fönstertvätt! Haha.

Till sist har jag ett argumet till varför man inte skall ha det alltför rent i sitt hem. Det lär vara så att allergier ökar när vi bor i superrena hem och inte utsätts för allergena ämnen i våra kliniskt rena miljöer. Detta gäller i länder med hög materiell standard. I de gamla östländerna t.ex. är allergier betydligt mindre vanliga.

Jag läser om ”hygienhypotesen” som lanserades i slutet av 1980-talet. Där hävdas att överdriven hygien gör att vi utsätts för färre bakterier och allergena ämnen vilket försvagar våra immunsystem. I Sverige har under de senaste tjugo åren, av bland annat det skälet, risken att barn drabbas av allergisk sjukdom ökat tre till fyra gånger! 

Alltså: Städa inte för mycket!

https://www.lakemedelsvarlden.se/livsstil-och-kost-paverkar-allergierna/