Vart är vi på väg?

Jag ställer inte frågan sittande framför teven utan i min halvgamla bil. Den tankas med bensin och den kör jag en hel del med. Mest kortare sträckor för att komma ut i naturen och till fritidshuset, men ibland också längre sträckor. I år bland annat till Jämtland. Det känns inte helt bra. Men jag åker buss och helst tåg allt oftare, och jag har inte suttit i ett flygplan sedan före pandemin. So what? Det lär ha en försumbar betydelse för miljön hur jag färdas eller vad jag gör för livsval. Är det då okej för mig att fortsätta leva som vanligt? Eller nästan som vanligt, och liksom de flesta av oss bara göra en marginell förändring av konsumtionsvanor och livsstil?

Hmm.. Den senaste IPCC-rapporten, "Sista Varningen", om klimatet från FN är nedslående. Där sägs bland annat att de val och de handlingar vi gör nu kommer att påverka planeten och människor nu och i tusentals år framåt. Redan idag är jorden varmare än på 100.000 år: 1,1 grader varmare än på 1800-talets mitt. Möjligheten att begränsa temperaturhöjningen till 1,5 grader minskar snabbt och följderna ser ut att bli katastrofala. Bland annat lär en havsnivåhöjning på 1,5 meter vart århundrade vänta. ”Det faktum att människorna vid makten fortsätter att leva i förnekelse och aktivt förflyttar sig i fel riktning kommer att ses som det exempellösa svek det är”, säger Greta Thunberg. Tycka vad man vill om henne, men det verkar vara allvar nu!

Härom dagen meddelade det Klimatpolitiska rådet att vår nya regerings beslut leder till att Sveriges miljö- och klimatåtgärder halkar efter. Detta trots att IPCC-rapporten slår fast att det är mänsklig aktivitet, främst utsläpp av växthusgaser, som har orsakat världens temperaturhöjning. Och man konstaterar vidare att förändring är möjlig om vi minskar utsläppsintensiv konsumtion rejält och är beredda på livsstils-förändringar. Men de rapporter om minskningar av utsläpp av växthusgaser som världens länder har presenterat är långt ifrån tillräckliga. Följs de planerna kommer temperaturhöjningen ligga runt 2,8 grader vid nästa sekelskifte! https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/pQ9ojW/slutsatserna-i-ipcc-s-nya-rapport-ar-brutala

Om det är sant att det skulle behövas fyra jordklot om hela världens befolkning skulle leva på samma standard som vi, kommer jordens resurser naturligtvis inte att räcka. Eller är det så att världens elit med hög materiell standard skall behålla eller fortsätta att höja sin standard på utvecklingsländers och fattigas bekostnad? Vad blir följderna när det är materialism, egoism, elitism, råkapitalism och nationalism som styr våra liv?

Det ser inte bra ut. Allt fler stater är diktaturer eller autokratier, endast ca 35 procent av världens länder är demokratier. Korruption och maffiametoder sprider sig. Närmare en tredjedel av världens befolkning dricker vatten som är mer eller mindre förorenat av avföring! Ca 350 miljoner människor lider av akut undernäring och ca 90 miljoner är på flykt i eller utanför sina länder. Dessutom drabbar klimatkrisen utvecklingsländerna värst. Det är verkligen dags att fråga sig vart är vi på väg!

I dessa tider satsas enorma summor på upprustning och krigsmaterial. Det tycks vi ha råd med, och det kan vi komma överens om. Men tillräckliga klimatåtgärder till mänsklighetens bästa orkar världens ledare tydligen inte med. Visserligen gav Hans Rosling hopp och positiva signaler om att världen utvecklas till det bättre. Om att allt fler får del av utbildning och sjukvård, att välstånd når allt fler. Det låter bra när man lyssnar på honom, men glömde han det där med klimatkris? https://www.youtube.com/watch?v=uOqcneWKGQM

Struts som tagit huvudet ur sanden

Var och en av oss är väl skyldig att ta ställning till dessa frågor om tillståndet i världen och dess klimat. De flesta av oss känner till problemen, men vi lever i olika grader av förnekelse och förtängning: Varför skall jag göra något, det har ju ändå ingen betydelse i det stora hela. Varför skall Sverige göra något, vi utgör ju bara en bråkdel av världens befolkning. Och så vidare. Alltför många av oss står där som strutsar med huvudet i sanden och vill sällan se verkligheten. 

Så också jag.

Ensam i bräcklig farkost

Hur hittar vi rätt i denna splittrade tid? Vilken livsväg är den rätta? Det finns så många sidospår och villovägar och vi matas ständig med mer eller mindre falska eller orealistiska ideal och drömmar. Så lätt att hamna fel och känna sig otillräcklig eller till och med dum och dålig. I individualismens tid är många av oss ensamma i bräcklig farkost! Och hur bra är vi vuxna på att vägleda det uppväxande släktet? I alla fall känner jag att det inte har varit lätt att vara vägvisare. Delvis på grund av att jag inte alltid vetat vart jag skulle visa. Möjligen har min krokiga väg genom livet hjälpt barnen något när dom sett mina misstag och eventuella bättre val. Kanske är det så att man påverkar mer genom den man är och hur man lever än genom vad man säger och försöker lära ut.

Så med det. Jag kikar ut genom fönstret. På balkongen och på planteringen utanför mitt vardagsrumsfönster ligger det nyfallen snö. En bra bit in i mars bjuder naturen på några minusgrader efter en höstlik ”vinter”. Men det är för sent med snö. Nu väntar man på vår och varmare vindar. För en månad sedan var jag med en gammal vän på båtmässan i Göteborg. I år var den igång igen för första gången efter pandemin. Vi är båda småbåtsägare och brukar titta in där för att få en förkänsla av sommar. 

Varje gång jag är på mässan förundras jag över det stora utbudet av stora, lyxiga och svindyra motorbåtar. Men det finns uppenbarligen en marknad för sådana. Monster- och skrytbåtar. Balkongkryssare eller fartvidunder att visa upp sig i för att stärka sitt ego. Det gäller väl även vattenskotrarna. Men det finns vettiga farkoster också. Jag som gillar segling gladdes åt att se en hel del segelbåtar där. Till exempel nytillverkning av Nordisk Folkbåt och av den klassiska Andungen.

Det fanns också en hel del trevliga båtar för sportfiske, även om det går till överdrifter på den sidan också. (Farkosten på bilden intill heter "Viagra"!) Men härligt att se välhållna och renoverade äldre båtar i trä. Till och med en liten ångbåt! Här fanns också nytillverkade träbåtar, till exempel en fin GKSS-eka. Och så vanliga Svenssonbåtar i plast med måttliga motorer och rimligt pris. Sådana som jag och min kompis har... 

Vem väljer vad? De som skaffar båtar med monstermotorer är för mig sådana som går från dyrbil till dyr båt med samma syften: att synas och att köra fort. Man kan kanske tala om sjöfolk och landkrabbor. Man är på sjön för nöje eller nytta. För krabborna är det antagligen ett nöje att köra jäkligt fort. Jag har själv känt av det några gånger men tycker att det nöjet är kortlivat och överskattat. Jag föredrar långsamheten och känslan av närvaro med naturen. Det är för mig ett nöje. Och vad som menas med nytta i detta sammanhang är uppenbart: det är när båten är ett transportfordon och då kan naturligtvis farten ibland vara en fördel.

Jag minns ungdomstiden då jag ofta seglade ensam i blekingeekan "Sländan". Sedan turer på Östersjön med den ruffade J17-segelbåten "Amanda", när jag inte vindsurfade på min Albinbräda. Senare seglade jag längre turer i min vackra östersjökoster "Vindy" (se bild), ritad av Knud Reimers och byggd i kärnfur på ett varv i Söderköping år 1946. När Amanda och senare också Vindy försvann har jag dagseglat med vår Trissgiggen, en gubbjolle som något av syskonbarnen gett namnet "Mastbåten".

Jag gillar att vara vid och på havet. Helst i en inte för stor segelbåt. På senare år också gärna i kajak. För mig är motorbåtar transportfordon. Man tar sig till och från ett fritidsställe, en ö eller en fiskeplats. I en segelbåt eller kajak ger man sig ut i en lek med naturen och dess krafter. Som kan vara vänliga eller tuffa. Man måste vara skärpt och uppmärksam på väder, vind och vågor. Jag har seglat tillsammans med andra, men också ensam ganska ofta. Jag tror att mina färder på sjön har odlat mycket av min vana vid ensamhet. Jag har gillat att umgås ensam med naturen i dessa ibland ganska bräckliga farkoster!

http://visskatten.blogspot.com/2017/11/ensam-i-bracklig-farkost-vagar.html