Att fylla många år

När äldste sonen nyss fyllt 50 och den älskade dottern så sorgligt dog i cancer förra året inser jag att jag börjar bli gammal. På något sätt förtränger jag nog åldrandet. Visserligen har jag märkt att kroppen slits så sakta, men inuti är man väl densamma. I alla fall nästan, man blir ju klokare...

Gamle vännen Ole hade stor 80-årsfest med jättemånga gäster härom året. Det var trevligt. Hur gör jag själv när den dagen närmar sig? Kanske skall också jag ha en rejäl födelsedagsfest då? Men skall man verkligen fira att man blivit äldre? Hmm. Det har jag gjort när jag fyllde 30, 40, 50 och 60, men till 70-årsdagen smet jag undan till dottern i San Francisco och firade dagen ensam med henne.

”Kusinbrodern” i Stockholm fyllde 80 i stillhet i somras. Han säger lite uppgivet att ”nu har jag framtiden bakom mig”. Lite deppigt, så illa är det väl inte, men det ligger onekligen något i det. Och visst vill man helst glömma vart år som läggs till en redan hög ålder. Tiden på jorden krymper och till sist tar det slut. Det vet vi alla, men många av oss lever ändå som om vi inte visste det. 

Jag och dottern talade ofta om sådant under hennes sista år. Hur skall man förhålla sig till livet när det inte är så lång tid kvar? Jag överlevde henne trots att jag är så mycket äldre. Det borde varit annorlunda! Jag lärde av henne och minns hur stark hon var och hur mycket livskvalitet hon fick ut nästan in i det sista. När tiden krymper blir varje dag viktig. Hon var så duktig på att ta vara på tiden, sina vänner och på att leva i nuet. 

Min mor levde länge ett bra liv och var i utmärkt god form både till kropp och sinne. Hon dog några månader innan hon skulle fylla 97. Men sista året tappade hon livslusten. Det kändes som hon bestämt sig för att hon levt färdigt. Efter den traditionella släktfesten helgen före midsommar sa hon till min äldste son som körde henne hem, att detta var hennes sista fest. Några månader senare dog hon efter en mycket kort tids sjukdom. (Här intill ses hon på sin sista släktfest)

Jag tänker på allt detta eftersom jag fyllde många år härom dagen. Och vad önskar man sig när man har allt man behöver? Mina två söner med familjer bjöd mig på en enkel restaurang på kvällen och jag fick några goa teckningar och ett par personliga småpresenter. Men framför allt fick jag en fin stund med barn, barnbarn och svärdöttrar! Vad mer kan man önska?

Tidigare på födelsedagen gick jag en lång naturrunda med en nära vän. Han bjöd på medhavd fika ute i landskapet och efteråt på finfika på ett cafebageri. Och några dar efteråt bjöd mina systrar mig på en äkta kinarestaurang och övernattade sedan hos mig. Innan dess blev jag fint och stillsamt omhändertagen under några dagar hos kära särbon. Ja, vänner, människor, möten och händelser betyder mer än dyra och ofta onödiga presenter.

Födelsedagar är egentligen inte viktigare än andra dagar. Vad betyder en sådan märkesdag i dessa tider av hotfulla klimatförändringar, grymt krig, inflation och metanbubblande hav? Dagar av oro, ängslan och hot. Men jag försöker ändå tänka positivt och gillar dessa rader av Evelyn Lindström till musik ur Bondekantaten av J.S. Bach: Var dag är som en gyllne skål / Till bredden fylld med vin / Så drick min vän, drick sol och doft / Ty dagen den är din. Det gäller alla dagar, inte bara vårdagar eller födelsedagar!

https://www.youtube.com/watch?v=k5riYwduOHM

Spara och slösa

I min tidiga ungdom fanns det en serie som hette ”Spara och Slösa” i tidningen Lyckoslanten. Den gavs ut av Sparbanken och riktades till oss unga. På den tiden var Spara ett föredöme. ”Nyckeln till välstånd är sparsamhet!”, sa gamla tidens sparbank. Idag är det nästan tvärt om. Slösa verkar har blivit det nya föredömet. Nu vill väl banken att vi skall låna så att vi kan konsumera så mycket som möjligt. Eller har jag fel?

Det rådde närmast självhushållning bland fiskarebefolkningen på min barndoms skärgårdsö på 1950-talet. Det är för bara några generationer sedan. Den tiden önskar nog få tillbaka, men det finns något att fundera över i detta. Var går gränsen för hur stor bekvämlighet vi behöver, och hur länge skall vi fortsätta att konsumera allt mer? Det meddelas ofta att det skulle behövas minst fyra jordklot om alla länders invånare skulle ha samma materiella standard som vi!

I den nutida energi- och el-debatten i dessa dyrtider talar bara några enstaka politiker om att hushåll och samhälle borde spara på el. I stället säger man att vi snart kommer att behöva dubbelt så mycket el i landet, och därför så fort som möjligt måste starta nya kärnkraftverk! En mer energi- och resurssnål livsstil vore önskvärd. Men ytterst få politiker i vårt land vågar säga det idag, och ännu färre verkar för att genomföra det. Valet är avklarat, och motsättningarna och det nya politiska landskapet gör inte situationen bättre. 

I min barndoms framtidsoptimistiska efterkrigstid var fortfarande sparsamhet en dygd. Man köpte sällan något förrän man sparat ihop pengarna. Föräldrarna manade oss att släcka ljuset för att inte slösa el, och man fick inte lämna bordet förrän man ätit upp maten på tallriken. Vem säger så idag? Nej, vi är bortskämda och har vant oss vid att slösa!

Vårt ekonomiska system bygger på att vi skall konsumera. Klart att vi måste göra det, men vi köper alldeles för mycket och dessutom en massa skräp som vi inte behöver. Marknaden skriker: Köp, kööp, köööp! Och vi köper för fullt. Paketen far kors och tvärs över jorden, ofta tur och retur. Överkonsumtion leder också till övervikt. Matlagnings-program på TV och artiklar om mat i tidningar vimlar det av, och kokböcker är bästsäljare. Samtidigt äter vi allt mer skräpmat och godis och blir allt tjockare!

Visst, jag är kanske en surgubbe som inte hänger med i utvecklingen. Numera åker man elsparkcykel i stället för att cykla, man slänger mat som inte är jättegod, hemmen flödar av ljus även om man inte är hemma, man tar bilen till köpcentret när man skall handla och flyger till soliga stränder så ofta man kan. Även jag halkar med på sådant då och då, men tänker också att snart är festen över. Antingen fortsätter detta chickenrace över stupet eller så övergår vi till en mindre slösaktig livsstil.

Skulpturskiss av Marianne Lundberg De Geer

Jag ser att tidningen Lyckoslanten har återuppstått med serien Spara och Slösa i ny tappning med en upplaga på 340.000 exemplar. Jag läser dess nya program-förklaring: Lyckoslanten vill på ett lockande och tillgängligt sätt öka barns kunskaper om ekonomi och stimulera till att frågor som rör ekonomi, sparande och entreprenörskap tas upp i skolan redan i årskurs 4-6. 

Jag vet inte riktigt vad det innebär. Skall försöka få tag på något exemplar av tidningen och kolla, men jag misstänker att man vill uppfostra barnen till att bli goda storkonsumenter så att de får en komfortabel resa till  "Lyckolandet": https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/k6qBP9/det-ar-en-komfortabel-resa-mot-undergangen