Den mest spridda svenska sången?

I början på 2000-talet lyssnade jag med viss förtjusning på en cd som hette ”En salig samling”. Det var frälsningsarmén i Göteborg som hade samlat diverse mer eller mindre kända artister att sjunga flera av de populära sånger som sjöngs och sjungs inom ”armén”. På den skivan framför t.ex. Stefan Sundström och Carl-Einar Häckner ”Barnatro”, Totta Näslund ”Pärleporten”, Rolf Wiklund ”Jag har hört om en stad ovan molnen” och Freddie Wadling ”Blott en dag”. En annan av dessa kända melodier, ”O store Gud”, sjungs av Åsa Gustavsson https://www.youtube.com/watch?v=T59Ojo0C6Fs (vers 1,3 och 5) Nyligen råkade jag höra att den sången är svensk och att den är vida spridd över världen. Jag blev nyfiken och kollade vidare. Det visade sig vara en ganska otrolig historia: 

Det var småläningen Carl Boberg som år 1885, då en predikant i Missionsförbundet, som satte text till en svensk folkmelodi som kan ha varit en spelemanslåt från Lerberget i Skåne. Han lär ha skrivit den naturromantiska texten efter att ha varit med om ett rejält åskväder och sedan sett regnbågen och den uppklarnande himeln över Kalmarsund. Låten trycktes i Mönsterås tidning år 1886 och några år senare i den frikyrkliga tidningen Sanningsvittnet. På något sätt hamnade den i Estland där den översattes till tyska,”Du Grosser Gott”. Flera år senare (1927) publicerades en version på ryska. Den fann den amerikanska missionären S.K.Hine i Ukraina och översatte den till engelska som ”How Great Thou Art”.

I den tappningen blev sången så småningom mycket populär i USA, inte minst under Billy Grahams (på fotot intill) TV-sända frälsningsföreställningar. Under hans korståg i New York 1957 sjöngs den mer än hundra gånger. Därefter återupptäcktes sången här hemma, där den nästan glömts bort. Det var den populäre frikyrkosångaren Einar Ekberg som var med på Grahams turné och lät översätta sången, som han trodde var amerikansk, till svenska som ”Du store Gud”. När han sedan sjöng denna ”amerikanska sång” på sina möten i Sverige kändes den igen som originalet ”O store Gud”. Cirkeln var sluten!

Einar Ekberg

I USA har ”How Great Thou Art” sjungits av många kända artister, till exempel Jonny Cash och Whitney Huston, men framför allt av Elvis Presley. Han spelade in den 1966, vann en Grammy för den året efter och ytterligere en för liveversionen år 1974. (Här live från 1977: https://www.youtube.com/watch?v=I4Ci2YpH6z4 )

Han framförde ofta den sången på sina konsertturnéer. Per-Erik Hallin, en svensk musiker som jobbade med Elvis 1973-74, försökte övertyga honom att sången ursprungligen var svensk. Men Elvis skrattade och trodde att svensken skojade med honom. Mr Presley visste ju att låten var amerikansk...

Så kan det gå. Varken Carl Boberg (på fotot här intill), som dog 1940, eller hans efterlevande har fått några royalties för den mycket välkända låten. Den lär finnas över hela världen översatt till ett femtiotal språk! Det sägs att ”Amazing Graze” är den enda andliga sång som sjungs lika ofta. Först 1972 kom ”O store Gud” med i EFS´ (Evangeliska Fosterlandsstiftelsens) ”Sions toner”. Den sjungs numera i alla svenska samfund. I Svenska Psalmboken har den nr. 11. 

Kanske skall jag säga ”Amen” nu? 

...men vill du veta mer så lyssna detta radioreportage: https://sverigesradio.se/avsnitt/139599

Varför denna blogg?

Det är nu åtta år sedan jag startade bloggen ”Farbror Janne”. Det började med att jag skulle visa ”kärbon” hur hon kunde visa sin ljuskonst-verksamhet på en blogg. Jag gjorde en testsida till henne, och inspirerad av den bestämde jag mig för att starta en egen blogg för att skriva om diverse företeelser i tillvaron så som jag ser och upplever dem. Jag kallas ofta Janne och var redan då jag började ”blogga” en äldre man, en farbror. Så fick bloggen sitt lagom seriösa namn.

Min blogg är kanske unik eftersom den har noll följare! Men nu är jag i alla fall uppe i 200 inlägg, knappt 30.000 läsningar, i genomsnitt 310 läsningar varje månad. Antalet läsare eller läsningar har ökat med tiden. Mest lästa inlägg ”Jag minns MAKIS” är läst nästan 1.900 gånger, det minst lästa ”Telefonförsäljare” bara 25 gånger. Det senaste årets mest lästa är ”Min kloka starka dotter” 614 gånger, och minst lästa ”Det är grått nu” 36 gånger. Jag kan bara se hur många läsningar inläggen har, inte vem som läst. Det tycker jag är bra. Läsaren är anonym så länge hen inte kommenterar i bloggen eller på facebook när jag lägger ut den där. 

Varför håller jag då på med detta? Jo, jag har alltid gillat att skriva och jag tycker det är kul att kommunicera mina upplevelser, tankar och åsikter. Jag hoppas att medmänniskor som läser mina texter kan känna igen sig ibland eller haka på och tänka vidare. Att sålla ut teman och att formulera sig håller hjärnan igång. Och det är en bra verksamhet att fylla tiden med när man är ”friherre”, det vill säga fri från lönearbete. 

Under de sista åren av min yrkesarbetstid som medielärare ingick i min tjänst att skriva artiklar i tidningen Edico. Liksom många andra som gillar att skriva har också jag funderat på att skriva en bok, och jag har gjort några mycket halvhjärtade försök. Men jag har insett att det är svårt. Både att orka, att få ihop bra kvalitet och att få en bok förlagd. I stället har jag valt att blogga, som är ett enkelt och billigt sätt att nå ut till läsare. 

Podd eller youtube-video, den nya tidens sätt att synas och höras på nätet, passar inte mig. Jag håller mig till bloggen och försöker skriva två inlägg varje månad. De får inte innehålla mer än en A4-sida text, om än med bara 9,5p textstorlek ibland. En fördel med bloggformatet är också att jag, som är lite av en fotonörd, lätt kan använda en del av mina foton till texterna. Kanske är de på google besvikna, eftersom jag valt att inte lägga ut annonser kring mina texter. Men jag tycker sådant stör och splittrar läsandet. 

Ett slag funderade jag på att sluta nu efter åtta år och 200 blogginlägg. Men jag fortsätter. Kanske ända till "the bitter end”. Det är både självterapi och ett sätt att prata med kända och okända vänner och bekanta långt borta och nära. Tack för att ni finns!