tisdag 16 mars 2021

Min kloka starka dotter


Min dotter Hanna föddes i Umeå. När hon växte i sin mammas mage trodde vi att hon inte var ensam. En barnmorska tyckte sig höra hjärtljud från två foster. Hon är ingen tvilling men kanske är hon stark som två eller så har hon två liv! Som liten tös kallade vi henne ibland ”SnutteHanna” eftersom hon älskade att känna på blanka och mjuka tyger, till och med på underkjolarna hos damer som stod i den tidens postköer. 

När hon blev äldre kallades hon en tid ”Hanna med råttan”. Hon var då punkare och hade en tam råtta som hon ibland hade på axeln när hon gick på sta´n. De fina lundadamerna tittade strängt på mig när jag ibland gick vid hennes sida. Tidigt var Hanna bestämd med vad hon ville. Punkperioden tog slut och efter två år i gymnasiet bad hon att få sluta. Ja, sa vi föräldrar, på villkor att du jobbar i stället. Snabbt ordnade ”Ordentliga Hanna” ett jobb i köket på en förskola i Lund och flyttade till Möllan i Malmö. Hon skötte sitt arbete bra. Samtidigt festade hon rejält och for också runt som diskjockey tillsammans med en väninna. 

FestHanna” träffade sin första man Rick när han spelade med bandet Dropkick Murphys i Köpenhamn. Han lämnade bandet och bodde en tid med henne i Malmö. Han for sedan hem och Hanna kom efter. Några dagar före millennieskiftet 2000 fick vi föräldrar reda på att hon skulle gifta sig! De vigdes av en ”Elvis Impersonator” i Las Vegas. Av någon outgrundlig anledning blev det just deras bröllop som presenterades som sekelskiftesbröllopet i millennienumret av Time Magazine! 

De bosatte sig i hans hemstad Boston. Efter några år där flyttade paret till Portland i Maine längst uppe i nordost. Där gick Hanna i tuff lära hos en välrenomerad tatuerare. En ungdomsdröm började gå i uppfyllelse! Hon lärde sig tatuerandedets konst och blev Kapten Hanna – the Tattoer. Sista tiden där uppe i norr hade hon egen studio tillsammans med en väninna. Under den här tiden utvecklades också hennes stora kärlek för hundar. Den nu 17-åriga Bela fanns med redan där.

Äktenskapet krackelerade och Hanna tog sitt pick och pack och flyttade till sin drömstad San Francisco. Jag gjorde två längre besök hos henne när hon bodde där och lärde känna staden och dess omgivningar ganska väl. Jag blev förvånad över hur många Hanna kände och morsade på. Hennes sociala begåvning är stor! Hon jobbade mest på favoritstudion Idle Hand Tattoo. Hon gjorde också illustrationsjobb, som den mycket skickliga tecknare hon är. Sista gången jag hälsade på i San Francisco hade hon långa mobilsamtal på kvällarna med en tatuerare i Seattle...

Han heter Jamie och efter en tid flyttade hon upp till honom. Och jag fick lära känna ännu en stad i USA. Efter en tid planerade de att gifta sig. Den här gången var både jag och hennes mamma med. Det blev ett vackert sommarbröllop i lanlig miljö med mycket folk på den fina ön Vashon nära Seattle. Efter en tid hittade de ett hus de båda gillade mycket. Det låg en bit från centrum tätt intill ett skogsområde. Vid mitt sista besök där bodde jag i gästrummet under taket på andra våningen

Ja, jag besökte Hanna i USA åtskilliga gånger. I Boston tillsammans med hennes mamma, men på övriga platser där hon bott var jag ensam. Under dessa besök umgicks vi och pratade mycket om allt under och över stjärnorna på himlavalvet. Våra goda vibrationer stärktes mycket under alla samtal och utflykter vid dessa besök. Så var det också vid hennes många besök i Sverige genom åren

Sommaren 2019 fick Hanna en allvarlig cancerdiagnos. En sällsynt, myckt farlig form av äggstockscancer. Som tur i oturen hade hon strax innan sjukförsäkrat sig i typ Obamacare, så hon fick mycket bra vård. På det stora sjukhuset Swedish Hospital i Seattle! Hon hade tidigare talat om att flytta hem, men med denna allvarliga sjukdom blev det akut.

Sedan sommaren 2020 är hon hemma i Sverige igen och får vård på SUS i Lund. Efter fem månaders boende hos mig hittade hon ett perfekt hus att hyra på landet nära sjukhuset. Hennes man pendlar mellan USA och Sverige medan han söker arbets- och uppehållstillstånd här. Hanna får ingen sjukpeng eftersom hon bott 20 år i USA och hon vill inte bli sjukpensionär eftersom hon då inte får arbeta. När hon nu inte kan arbeta har Hanna klarat det ekonomiska främst genom en häpnadsväckade "fundraising" på nätet. Ett tusental bekanta och vänner har bidragit så mycket att hennes ekonomi är helt i hamn. Vem av oss hade fått ett sådant gensvar? Jag blir rörd!

Hanna kommer förhoppningsvis inte att dö före mig, men vi sitter i samma båt. Hon har svår cancer, jag har hög ålder. Carpe Diem – fånga dagen, ett missbrukat modeord, får helt ny innebörd när man vet att man inte kommer att leva så länge till. Tidsperspektiven blir kortare och de små nyanserna i livet starkare och viktigare. Vi har talat mycket om detta och jag är imponerad över hennes insikt, styrka, livsvisdom och klokskap.

Min älskade starka, kloka, äventyrliga, duktiga och tappra dotter!

https://www.youtube.com/watch?v=Rv2NnpsZCdk




7 kommentarer:

Unknown sa...

Dan och Ingela JÄGER kommer mycket väl ihåg både Hanna och Nisse från Holken.
Vår dotter Zara hade Hanna som förebild. Vi hoppas att det kommer att gå bra för er båda.

Farbror Janne sa...

Tack! Det hoppas jag också.

Karin Åström sa...

Så starkt skrivet! Mina tankar går till er! Hoppas att allt blir bra, jag har en väninna som klarat av tre helt olika Danser sjukdomar och på det Covid 19 men hon är hemma igen efter tre veckor på lasarett. Kramar Karin Åström-Kadelburger

Farbror Janne sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Farbror Janne sa...

Tack Karin! Tiden går. Det var länge sedan vi sågs sist. Hoppas du har det bra.
Texten kan kanske låta lite dyster, men jag jag är livsglad. Dottern också trots sjukdomen.
Vi har alla vår utmätta tid. Det gäller att ta vara på den på rätt sätt.
Kram! Jan/Janne

Eva sa...

En sån fin text Jan!

Unknown sa...

Hej Jan, nu är det redan juli och finaste Hanna finns inte längre med bland oss. Eva tipsade mig om att se intervjun och det gjorde jag idag på tåget från Malmö till Stockholm, djupt rörd. Kunde se drag av både Mafalda och Eva, som jag ju känner bäst, hos henne. Så berörd. Beklagar ...