Julefrid...

Det blev en speciell jul i år. Jag hängde upp julstjärnan i vardagsrummet och ställde den sjuarmade elektriska ljusstaken i köksfönstret. De fyra ljusen i adventsstaken har jag tänt i tur och ordning på söndagarna före jul. Allt det där är väl kristna symboler som blivit en del av det sekulära julmodet. Hur mycket av det religiösa finns kvar? ”Marys boychild Jesus Christ was borned on Christmas Day”! Ingen mässa eller julotta i år, eller körde man kanske ändå, men med bara åtta personer i salongen?

Under mitt juleliv har jag gått ett par gånger till julaftonsmässa i domkykan, och jag har också varit på julotta några gånger även om allt det där var länge sedan. Jag är inte en troende kristen även om jag fortfarande är med i Svenska Kyrkan, men det är något rogivande med stämningen i byggnaden, sången och ceremonierna. Kanske blir det där värre med åren. I år fick jag tårar i ögonen framför TV´n när jag tittade på de skönsjungade Sankta Luciafirarna i Jukkasjärvi.

Det har varit mycket snack om hur många som kan samlas tillsammans, särskilt då på jul- och nyårsafton. Och hur vet man säkert att man inte är smittad? Jag var i alla fall med dottern och hennes USA-man hos äldste sonen med svärmor och familj på julafton. Vi var åtta sycken. Gran, kulörta led-ljus och levande ljus, Kalle Anka och alla julrätterna. Jag var tomte. Hur kom den figuren in i den kristna jultraditionen?! Tanken att ge varandra presenter är fin, men det blir ofta alldeles för mycket. Årets värsta konsumtionsfest! Resterna av frosseriet på det hedniska midvinterblotet kanske?

Hos oss körde vi julklappspel med småpresenter efter att tomten delat ut paketen till barnen. I år har det nog i allmänhet blivit lite färre presenter eftersom många inte ville springa runt i affärer och riskera att bli smittade. Även om det i stället har varit långa postköer när näthandeln ökat kraftigt har nog konsumtionen kring jul totalt sett lugnat ner sig en del.

Stängt överallt på juldagen. Borde vara bra läge för julefrid. Minns barndomens tysta stängda juldagar. Då ägnade man sig åt sina julklappar, och på den tiden var isarna oftast frusna så att man kunde åka skridskor. Så är det inte längre. Dock har jag sett lite frost på marken och en tunn isskorpa på några stilla vatten när jag varit på naturpromenader efter julaftonen.

Men den julefriden har störts av en viss rädsla för coronasmittan och av en oro över klimatet och världsutvecklingen. Men varför ororolig? ”Människan spår men Gud rår”, heter det i ordspråket. Eller är det som i det mer folkliga: ”Människan spår och Gud rår och fan gör som han vill, sa gumman”. 

Jag tror nog fan att gumman har rätt...

Det är grått nu

Det är inte någon sprallig tid nu. Nej, det är dämpat, grått och trist. Deprimerande säger många. Den jäkla epedemin som vi trodde skulle vara över denna höst biter sig kvar och blir värre. Helst skall vi hålla oss hemma, resa så lite som möjligt och hålla avstånd till våra kära medmänniskor. Dessutom är det fuktigt, kallt och mörkt. Temperaturen i den här delen av landet ligger några retfulla grader över noll. Inte ens lite fin vit snö att glädjas över.

Britterna verkar ”krascha” ut ur den europeiska gemenskapen. I världens hittills mäktigaste nation USA är motsättningarna hotfulla och värre än på mycket länge. Demokratin urholkas och ifrågasätts av extremhöger, rasistisk nationalism och andra diktatoriska krafter i många länder. Pandemin frodas och vädret är konstigt på vår planet. Meterologerna rapporterar att fyra av detta års månader var de varmaste som någonsin uppmätts. SMHI meddelar att 2020 är det varmaste året hittills i Sverige. Arktis och glaciärerna smälter i oroande takt. Maldiverna och Kiribati fruktar att sjunka i havet. Det ser illa ut och det är lätt att bli missmodig.

Kanske har vi det här året insett hur sårbar mänskligheten är. Lite av eftertankens kranka blekhet. Vi lever över våra tillgångar och naturen slår tillbaks. Det finns en gräns för hur mycket vi kan flänga runt och konsumera. Många inser att man kan leva enklare med en ny sorts livskvalitet, stabilare och djupare. ”Efter mig kommer syndafloden”, lär Ludvig XV ha sagt vid sin död före franska revolutionen. Världens rika och mäktiga stater och företag verkar resonera på samma sätt. Men kanske är en förändring på gång.

Om man försöker tänka positivt finns det ljuspunkter. Hans Rosling fösökte visa på det som är bra med världsutvecklingen: Fattigdomen minskar i världen liksom barnadödlighten. Fler går i skolan och befolkningstillväxten avtar för att plana ut vid mitten av seklet. För honom var glaset mer än halvfullt! Även om många är skeptiska till vaccin kommer förmodligen en stor del av världens befolkning vaccineras och därmed bromsa eller i bästa fall ta kål på coronaepandemin.

Årstidsväxlingarna har alltid funnits här uppe i norr, men nu för tiden kompenseras mörkret av miljontals elektriska dekorationsljus i hem och stad. Det är lite uppiggande. Och efter vintersolståndet den 21 december går vi mot allt ljusare tider. Snart kommer vi åter igen få se att grått blir blått, att det så sakta blir ljusare, grönare och skönare. Och helst också coronafritt! 

Men man är blåögd om man tror att allt ordar sig efter det. Moder natur går inte att lura. Och har vi människor ställt till det får vi ta konsekvenserna.