Tankspridd, glömsk och disträ

Härom dagen var jag på kyrkbröllop. Jag hämtade en vän som också skulle dit och parkerade bilen utanför kyrkan. Jag satte på mig kavajen, låste bilen och vi gick in. Efter en stund kom brudparet i mittgången och jag tänkte ta ett foto, men jag hittade inte mobilen. Den glömde jag nog i bilen, tänkte jag och kollade där efter vigselakten. Men den fanns inte! Jag sa till kompisen att jag kanske glömt att ta med den hemifrån. ”Har du kollat på biltaket? ” frågade han skämtsamt. Det sa klick. Jag gick genast ut - och där låg mobilen plus ett par solglasögon!

Under låg- och mellanstadiet kallades jag ”professorn” eftersom jag ansågs tankspridd. Och så har det fortsatt. Ingen kallar mig professor numera - för det är jag ju inte - men disträ är jag då och då. Ofta säger vissa. Men jag är nog inte så ensam om vardags-glömskan: Var är nycklarna, var är mobilen, kom jag ihåg att låsa ytterdörren, var är läsglasögonen, stängde jag av spisen, var har jag gjort av bankkortet...? Och så vidare. Disträ är kanske ett konstigt ord för många. Här några synonymer: Förströdd, tankspridd, frånvarande, distraherad, okoncentrerad, glömsk, absent, ofokuserad.

Här en liten ”meritlista” i urval: 

Jag har glömt mobilen på biltaket fler gånger. En gång ringde en vänlig människa till min särbo och berättade att han hittat min mobil på en trottoarkant. En annan gång efter en begravning i Göteborg hade jag lagt den på biltaket när jag bytte till vardagskläder. Någonstans mellan Kungsbacka och Varberg kom jag på var jag glömt mobilen. Den låg inte kvar på taket... Hemnycklarna har jag utan att märka det tappat på marken ett par gånger när jag dragit upp bilnyckeln ur byxfickan. Båda gångerna hade någon lagt nycklarna på synlig plats i närheten. (Numera har jag kopplat ihop dem med bilnyckeln).

Det har hänt ett par gånger att jag i samband med bastubad lagt mina värdesaker i ett förvaringsskåp och satt hänglåset på ett annat. Första gången jag öppnade ett tomt skåp var jag övertygad att någon snott mina grejer. Men alla gånger har de legat kvar i det olåsta skåpet intill! Jag har förlagt eller tappat två vigselringar. Pinsamt! Och minst två Leatherman (Multiverktyg att hänga i svångremmen). Betalkort har jag glömt i parkeringsautomater och i betalautomat i livsmedelsaffären. Jag har satt båda strumporna på en fot och sedan letat länge efter den saknade strumpan. (Oj vad mina medresenärer skrattade). 

Ett par kameror och någon mobil har jag genom åren tappat i sjön eller förlagt. Minns särskilt när jag glömde en systemkamera på tåget i Cinque Terre i Italien. Jag kom på det precis när tåget lämnade stationen. Den återfanns aldrig, många resebilder gick förlorade. Idag berättade dottern att hon och yngste sonen hade skrattat tillsammans när de mindes hur jag gjorde frukostmacka till någon av dem, frågade vad de ville ha för pålägg, och käkade tankspridd upp den själv! Barnen säger att det hände flera gånger. Antagligen sant. Men att vara disträ är nog inte en åldersfråga. Jag brukar säga att jag har varit såhär sedan barnsben. Och det har inte varit ett stort handikapp i livet. Jag tänker på för många saker samtidigt och tappar lätt bort en av trådarna när jag fastnat i en annan. 

Var la jag glasögonen?

Kanske är det genetiskt. Min ena syrra har nog rekordet. Vi hade varit på släktens sommarhus i Blekinge några dagar och skulle köra hem till Lund och Malmö, men hon kunde inte hitta sin bilnyckel. Hon letade i alla väskor och fickor, och kring och under den ganska gamla bilen. Jag hjälpte till att leta. Ingen nyckel. Det blev så att hon lånade en bil av en granne och körde till Malmö och hämtade reservnyckeln. När hon kom tillbaks efter flera timmar och skulle låsa upp bilen... fann hon att nyckeln satt i bilens dörrlås! Ridå. Kanske bör vi båda gå med i TRF, de Tankspriddas Riksförbund.

"Mina fritidshus"

När jag kör bil, åker tåg eller båt i Sverige ser jag att det finns många fritidshus i vårt land. Från enkla sportstugor och små torp till sommarpalats och allt där emellan. ”Fritidshus” - kärt barn har många namn: Sommarnöje, sommarstuga, sommarhus, sommarställe, lantställe, semesterhus, stuga, torp, sportstuga, weekendhus... Sverige industrialiserades sent och det finns gott om plats här. Många gamla torp och bondgårdar har blivit sommarställen och nya sommarhus byggs överallt. Vi tycks älska att vara på landet. Särskilt på sommaren.

Sommaren är kort tycker många. Fem månader lång tycker jag: maj, juni, juli, augusti och september. Särskilt denna coronasommar har det varit skönt att ha tillgång till fritidshus. 

Men hur många svenskar har det? Jo, enligt Statistiska Centralbyrån fanns det 576.806 fritidshus i Sverige år 2016 (ca 680.000 år 2007 enligt Wikipedia!? Samma källa uppger att år 2002 hade 55% av Sveriges befolkning tillgång till ett fritidshus). Hur som helst. Det finns många fritidshus i vårt land! Själv har jag haft förmånen att tillbringa mycket tid varje år sedan späd ålder på sådana. 

Bryggan på "Grönviken 1948"

Första tiden i livet, upp till 12 års ålder, var jag under somrarna på morfars och mormors ”Grönviken”. Det huset byggdes från början som sommarhus i sekelskiftesstil. Det ligger vid Marsviken nära Oxelösund. Mjölken hämtade jag och min kusin i kanna hos grannen, bonden Valle. Mormor plockade många sorters svamp i skogen intill. Gäddorna fångades mest av morfar som ”slantade” med ett långt delbart bambuspö. Utflykter gjordes i en liten träbåt till öarna i närheten. Där badade man och de vuxna kokade kaffet på primuskök och måsarna skrek. Minnen som alltid finns kvar. Nostalgi!

Blekingehuset 1960

Min far köpte ett hus av en fiskare på en ö i Blekinge 1955, efter att familjen flyttat till Malmö från Stockholm. Det stället finns kvar i vår ägo och används flitigt av mig, mina två systrar och våra barn och barnbarn. Båtar, bad, samvaro, utflykter och äventyr! Det finns över trettio hus på ön. När jag var grabb bodde det fiskare i de flesta av husen. Idag är alla utom ett sommarställen. Nästan alla med kommunalt vatten och avlopp. Så fort har samhället förändrats. För mig har det fritidshuset nog blivit den plats i tillvaron där jag känner mig som mest hemma.

Det finns fler fritidshus som är och har varit viktiga i mitt liv. En dansk vän köpte ett torp vid jungfruliga Bräkneån när vi för länge sedan båda jobbade i Karlskrona. Egen brunn, utedass, vedspis, gasol-spis och -kylskåp. Numera är stället kompletterat med Attefallhus och soldriven 12-volts-anläggning till belysnig. Men ingen TV! Där har jag, och också min dåvarande sambo/fru och barnen, tillbringat många sköna dagar och veckor i vacker, fridfull natur. 

En gammal vän från gymnasietiden som jag träffat alla år sedan dess, har ett fritidshus på en ö innanför Marstrand i Bohuslän. Från början en enkel sommarstuga i ett område med flera liknande ”sportstugor” från 1950-talet. Efter hand har de byggts ut och moderniserats. Där har vi träffats många gånger genom åren och snickrat, snackat och druckit vin. Senast för bara några veckor sedan. (Se första bilden)

I början av tvåtusentalet tillbringade jag flera somrar med dåvarande särbo i ett sommarhus i det lilla idylliska fd fiskeläget Gislövshammar på Österlen. Ett fantastiskt släktställe med utsikt över hav och vida strandängar. Klipporna nära hamnen med runda hål efter kvarnstenstäkt var perfekta bad- och solaställen. Tiden går, men minnena finns kvar. Eller består heter det visst.

Till sist den stora fd bondgården på en höjd vid sjön Vindommen på gränsen mellan Småland och Östergötland. Där har jag varit mycket de senaste tio åren med min ”fjärrbo” som har hyrt stället i 35 år tillsammans med två andra familjer i olika konstellationer. Huset ligger i en mycket vacker trakt med skogar, berg, sjöar, ängar, åkrar och djur. Här upplever jag både fin samvaro och lantlig stilla ro. 

Det är väl det som är meningen med sådana platser? Jag är nog priviligierad som har fått vara med på så många härliga sommarställen genom åren. Tack för det!