I år har jag flugit mer än jag brukar. I våras ända upp till Longeyearbyn på Svalbard och nyligen till Seattle i nordvästra USA. Annars sätter jag mig inte så ofta och inte så gärna i ett flygplan. Och det där har blivit värre med åren.
Jag blir nervös av incheckningsproceduren, irriterad över de höga matpriserna i taxfreeområdet, lätt förnedrad i säkerhetskontrollen, trött på väntandet och köandet vid gate och in i och ut ur den trånga flygmaskinen. Man känner sig inklämd, fastlåst och utlämnad i kupén. Där sitter man som en fånge och håller artigt in armarna medan man petar med plastbesticken i smaklös mikrovärmnd flygmat.
När jag till sist med jetlag i kroppen stigit ur flygplanet känner jag mig som indianen som efter en lång flygresa satte sig ner och väntade på sin själ... Jag tycker alltså att flyg är ett ovärdigt och onaturligt sätt att tranporteras på. Tacka vet jag tåg! Men det är svårt att ta tåget till de platser jag fugit till i år. Man är tvungen att flyga ibland.
Jag tror att mitt livs första flygresa gick till Gotland. I en DC 3:a tillsammans med far, mor och lillasyster. På den ön åkte vi sedan rälsbuss! Det var då det. Minns också att jag en gång i tidig ungom flög med pappa från Bulltofta i Malmö till Köpenhamn! Otroligt nog finns det trots broförbindelse fortfarande en flyglinje mellan de städerna. Fastän den nuvarande flygplatsen MMX Sturup ligger dryga tre mil från Malmös centrum.
Under några år i början av 2000-talet flög jag ofta mellan Sturup och Umeå. Jag hade en väninna där som jag besökte då och då över helger och kortare ledigheter. Man bytte flyg på Bromma. Det gick inte att ta tåget till så korta besök. Och på den tiden fanns inte begreppet ”flygskam”. Några flygresor ut i Europa har det blivit genom åren: London, Innsbruck, Rom, Madeira, Kreta, Berlin, Gdansk, Barcelona, Reykavik, Paris,Tallin. Och så har jag besökt dottern i USA via flyg till Boston, San Francisco och Seattle.
Något positivt med flygandet? Jo, det är överlägset snabbt och för resor till andra världsdelar nästan det enda alternativet. Och på resor ut i Europa än så länge mycket billigare än tåget. Några gånger har jag känt en svindlande lätthet när jag i flygkabinen som en fågel kikat ner på jorden och då känt en slags ömhet över den lilla blå planeten vi bor på. Den myllrande storstaden eller det svånavigerade landskapet blir till en överskådlig kartbild där uppifrån. Och den kosmiska skönheten ovan molnen är ibland himmelsk!
Men jag känner mig lättad var gång planet landat, och jag väntar då otålig på att få komma ut ur den klaustrofobiska kabinen. Tacka vet jag det jordnära tåget! Där stiger jag lätt ut och in från centrum till centrum, och jag kan röra mig fritt och traska in i restaurangvagnen när jag har lust. Där slipper jag incheckning, köande, säkerhetskontroll, trängsel och flygrädsla. Nej, far och flyg för flyget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar