Minnet lär i sålla ut sådant som var tråkigt, smärtsamt och obehagligt i det förflutna, så att man minns ”de lyckliga stunderna blott”. Det är naturligtvis inte helt sant. Det mörka finns nog kvar eller lurar under minnets yta hos många av oss. Men visst var vädret bättre förr, maten godare, vanorna enklare och sundare, samhörigheten större och barndomen en fridfull oas. Eller...? En sak är i alla fall säker: Vintrarna var kallare med is och snö under många vinterveckor!
Jag får snöabstinens under de milda, fuktiga, snö- och isfattiga vintrarna i södra Sverige nuförtiden. I år har snö synts till här nere ett par dagar bara innan den töat bort igen. För en tid sedan flydde jag upp till Jämtland för att se snölandskap och åka skidor. Även där var det mindre snö än vanligt, men tillräckligt för att uppleva en vit vinter. Tack för de dagarna!
Här nere är det många som inte förstår mig. För de flesta skåningar är en vinter utan snö det bästa. Man är glad om man slipper ”det vita möglet” som en del kallar snön här. Min känsla för snö är mycket mer positiv. Ett snötäckt landskap är vackert. Snö ger en känsla av frisk luft och renhet. Barnen blir glada och bygger borgar, grottor och gubbar av snö. De gör snöänglar och kastar snöbollar. Att åka skidor på längden och utför är härligt och bra motion tycker jag. För att inte tala om turer på långfärdsskridskor på vinterisarna.
Men värre är att de mildare vintrarna signalerar att andra tider nalkas. Vad den pågående uppvärmningen av jorden leder till vet vi inte säkert. Men att den inte leder till något gott är de flesta experter överens om. Oron över det förändrade klimatet omfattas av allt fler, liksom insikten att det görs för lite på individuell och framför allt på samhällelig nivå för att stoppa uppvärmningen.
Farbror Jannes känsla för snö är alltså dubbel. Den har två sidor. På framsidan är det vacker vit vinter. Ren, frisk, naturlig, sportig, lekfull och härlig. Men på baksidan töar det och påminner om vår civilisations destruktiva sida, och om vår oförmåga att göra något åt klimatförändringen. Vinterns brist på snö, is och kyla påminner mig om detta och göder en oro. Hur ser framtiden ut för barn, barnbarn och barnbarnsbarn? Och vilket ansvar har jag och min generation för detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar