måndag 25 mars 2019

"Love, Peace and Understanding"


Under hippie-och vänsterrörelsens 60- och 70-tal var jag ung. De motsättningar i samhället som fanns då ser ut att vara ungefär de samma idag. Ekonomiskt, politiskt och tankemässigt. Idag är fajterna mellan olika åsiktsgrupperingar lika hårda, och de som säger sanningar de andra inte vill höra är bland de mest hatade: Miljöaktivister som tjatar om att bilar, flyg och vår konsumistiska livsstil förorenar och förstör jorden och våra barns och barnbarns framtid. Vegetarianer och veganer som talar om det omoraliska och miljötärande i att äta kött. Pacifister som vill avskaffa vapen och militärism. Människor som kallar sig feminister och önskar sig ett samhälle där män och kvinnor är helt jämställda. 

Men föraktade och kanske hatade är också de som påstår att invandring förstör våra samhällen, som kallar vår demokrati för ”demokratur”, de som vill bygga murar och de som anser att kvinnor inte skall få bestämma över sina kroppar, att abort är mord. Många hatar de som lever energislösande, kör stora nedsmutsande bilar, flyger ofta och långt, de som skiter i och skrattar åt ”miljöpoliser”, ”feministkärringar” och ”naiva pacifister”. Hatet kommer från många håll och tyvärr tycks motsättningarna öka. Inför det kommande EU-valet ökar polariseringen och de nationalistiska och konservativa partierna befaras - eller förväntas - bli större och få mer inflytande i Sverige och Europa.

Kärlek och förståelse borde styra i stället för motsättningar, oförsonlighet och hat! Hörde att Etiopiens nya regering har kärlek och försoning som ledord efter att ha slutit fred i det förödande kriget med Eritrea. Och det finns många andra goda krafter som förespråkar förståelse och samarbete för att skapa en fredligare, miljövänligare och bättre värld. 

Love, Peace and Understanding” var hippierörelsens ledord under min ungdom. ”Make love, not war!” och ”Flower power” var andra slagord. En del spårade ur med för mycket droger och alltför fri kärlek, men i grunden var det en protest mot ett militäristiskt, teknokratiskt, kommersiellt, miljöförstörande, konservativt och auktoritärt samhälle styrt av män. Hippierna var ofta vegetarianer inspirerade av indisk filosofi. De förespråkade ett enkelt ekologiskt och fredligt liv i gemenskap och med kärlek till allt levande - Inte så olikt yoga, mindfullness och miljömedvetande i dagens samhälle.

Yngste sonen sa en gång efter att ha tittat i mitt gamla fotoalbum. ”Pappa, när du var hippie, hur var det då?” Jag var inte med i den rörelsen, men jag liksom många med mig påverkades av den. Klädsel, skägg och långt hår, mot Vietnamkriget, mot statussamhället och råkapitalismen. För individens frigörelse, för musik, konst och annan kultur, för gemenskap och kreativitet. Och för en avmilitäriserad värld i fred och i samklang med naturen.

Skall vi i klimatångestens och kärnvapenhotets tid få ordning och framtidstro i vår värld? En del resignerar, blundar och slår dövörat till eller vilar i förnekelse. Andra försöker förändra sin livsstil och deltar i eller stöttar rörelser och organisationer som verkar för att minska klimathotet och skapa en fredligare och bättre värld.
Kärlek, Fred och Förståelse!”. Hippierörelsens slagord är minst lika aktuella nu som någonsin förr!





lördag 9 mars 2019

Känslan för snö


Minnet lär i sålla ut sådant som var tråkigt, smärtsamt och obehagligt i det förflutna, så att man minns ”de lyckliga stunderna blott”. Det är naturligtvis inte helt sant. Det mörka finns nog kvar eller lurar under minnets yta hos många av oss. Men visst var vädret bättre förr, maten godare, vanorna enklare och sundare, samhörigheten större och barndomen en fridfull oas. Eller...? En sak är i alla fall säker: Vintrarna var kallare med is och snö under många vinterveckor!

Jag får snöabstinens under de milda, fuktiga, snö- och isfattiga vintrarna i södra Sverige nuförtiden. I år har snö synts till här nere ett par dagar bara innan den töat bort igen. För en tid sedan flydde jag upp till Jämtland för att se snölandskap och åka skidor. Även där var det mindre snö än vanligt, men tillräckligt för att uppleva en vit vinter. Tack för de dagarna!

Här nere är det många som inte förstår mig. För de flesta skåningar är en vinter utan snö det bästa. Man är glad om man slipper ”det vita möglet” som en del kallar snön här. Min känsla för snö är mycket mer positiv. Ett snötäckt landskap är vackert. Snö ger en känsla av frisk luft och renhet. Barnen blir glada och bygger borgar, grottor och gubbar av snö. De gör snöänglar och kastar snöbollar. Att åka skidor på längden och utför är härligt och bra motion tycker jag. För att inte tala om turer på långfärdsskridskor på vinterisarna. 

Men värre är att de mildare vintrarna signalerar att andra tider nalkas. Vad den pågående uppvärmningen av jorden leder till vet vi inte säkert. Men att den inte leder till något gott är de flesta experter överens om. Oron över det förändrade klimatet omfattas av allt fler, liksom insikten att det görs för lite på individuell och framför allt på samhällelig nivå för att stoppa uppvärmningen.

Farbror Jannes känsla för snö är alltså dubbel. Den har två sidor. På framsidan är det vacker vit vinter. Ren, frisk, naturlig, sportig, lekfull och härlig. Men på baksidan töar det och påminner om vår civilisations destruktiva sida, och om vår oförmåga att göra något åt klimatförändringen. Vinterns brist på snö, is och kyla påminner mig om detta och göder en oro. Hur ser framtiden ut för barn, barnbarn och barnbarnsbarn? Och vilket ansvar har jag och min generation för detta?