Under hippie-och vänsterrörelsens 60- och 70-tal var jag ung. De motsättningar i samhället som fanns då ser ut att vara ungefär de samma idag. Ekonomiskt, politiskt och tankemässigt. Idag är fajterna mellan olika åsiktsgrupperingar lika hårda, och de som säger sanningar de andra inte vill höra är bland de mest hatade: Miljöaktivister som tjatar om att bilar, flyg och vår konsumistiska livsstil förorenar och förstör jorden och våra barns och barnbarns framtid. Vegetarianer och veganer som talar om det omoraliska och miljötärande i att äta kött. Pacifister som vill avskaffa vapen och militärism. Människor som kallar sig feminister och önskar sig ett samhälle där män och kvinnor är helt jämställda.
Men föraktade och kanske hatade är också de som påstår att invandring förstör våra samhällen, som kallar vår demokrati för ”demokratur”, de som vill bygga murar och de som anser att kvinnor inte skall få bestämma över sina kroppar, att abort är mord. Många hatar de som lever energislösande, kör stora nedsmutsande bilar, flyger ofta och långt, de som skiter i och skrattar åt ”miljöpoliser”, ”feministkärringar” och ”naiva pacifister”. Hatet kommer från många håll och tyvärr tycks motsättningarna öka. Inför det kommande EU-valet ökar polariseringen och de nationalistiska och konservativa partierna befaras - eller förväntas - bli större och få mer inflytande i Sverige och Europa.
Kärlek och förståelse borde styra i stället för motsättningar, oförsonlighet och hat! Hörde att Etiopiens nya regering har kärlek och försoning som ledord efter att ha slutit fred i det förödande kriget med Eritrea. Och det finns många andra goda krafter som förespråkar förståelse och samarbete för att skapa en fredligare, miljövänligare och bättre värld.
”Love, Peace and Understanding” var hippierörelsens ledord under min ungdom. ”Make love, not war!” och ”Flower power” var andra slagord. En del spårade ur med för mycket droger och alltför fri kärlek, men i grunden var det en protest mot ett militäristiskt, teknokratiskt, kommersiellt, miljöförstörande, konservativt och auktoritärt samhälle styrt av män. Hippierna var ofta vegetarianer inspirerade av indisk filosofi. De förespråkade ett enkelt ekologiskt och fredligt liv i gemenskap och med kärlek till allt levande - Inte så olikt yoga, mindfullness och miljömedvetande i dagens samhälle.
Yngste sonen sa en gång efter att ha tittat i mitt gamla fotoalbum. ”Pappa, när du var hippie, hur var det då?” Jag var inte med i den rörelsen, men jag liksom många med mig påverkades av den. Klädsel, skägg och långt hår, mot Vietnamkriget, mot statussamhället och råkapitalismen. För individens frigörelse, för musik, konst och annan kultur, för gemenskap och kreativitet. Och för en avmilitäriserad värld i fred och i samklang med naturen.
Skall vi i klimatångestens och kärnvapenhotets tid få ordning och framtidstro i vår värld? En del resignerar, blundar och slår dövörat till eller vilar i förnekelse. Andra försöker förändra sin livsstil och deltar i eller stöttar rörelser och organisationer som verkar för att minska klimathotet och skapa en fredligare och bättre värld.
”Kärlek, Fred och Förståelse!”. Hippierörelsens slagord är minst lika aktuella nu som någonsin förr!
