Sociala medier...

Många talar om att vi lever i individualismens tidevarv, där solidaritet nästan blivit ett fult ord och där egoismen blivit norm. Som vanligt är verkligheten mer komplicerad än så, men nog ligger det en del sanning i det. Och de sociala medierna sägs göda en uppblåst och narcissistisk självbild hos oss utövare. 

Jag är ju själv en av dessa och kollar därför vad Wikipedia säger om detta: ”Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning vars kännetecken är överdriven självhävdelse, bristande självkännedom, överdriven självkänsla, överskattad självbild, ett stort behov av att befinna sig i centrum och brist på empati. Denna patologiska narcissism skiljer sig från den naturliga narcissismen alla människor har; känslan av att vilja vara omtyckt.” 

Världens ledande stormakt tycks ha en sådan patologiskt narcissistisk president! Och han får ständigt utlopp för detta via Twitter. Men jag, liksom de flesta av oss, tar endast till mig den sista meningen i citatet ovan. För jag och du är väl bara naturligt narcissistiska!? Facebook och Instagram triggar det där i mig. Ja, vi vill synas, i alla fall litet grand, och vara omtyckta. Det är väl ett av skälen till att vi lockas till de sociala medierna. Men de är medvetet narcissimlockande för att vi skall återvända dit och träffas av åsikter och produkter som algoritmerna räknat ut att vi är mottagliga för. 

Dessa förbannade algoritmer som också väljer ut vilka vänner du och jag ser och kopplas till, och framför allt vilken reklam som dyker upp. (Men algoritmerna går att lura, och det bör man göra så mycket man kan!) En annan negativ sida är att vi låses in i åsiktsrum där bara de med ungefär samma åsikter som vi själva finns. Så fungerar väl livet utanför de sociala medierna också, kan man säga, men genom de sociala medierna polariseras samhället ytterligare på ett farligt sätt. Inte minst genom desinformation och falska påståenden som sprids stor skala bland annat via falska konton och så kallade trollfabriker.

Men det är inte bara eländigt utan också kul och bra! Till det positiva hör att jag läser många roliga, intressanta, lärorika och tankeväckande inlägg och delade artiklar som jag aldrig hade hittat själv. Och jag tittar på många fina, kul, vackra och kluriga bilder. Med hjälp av de sociala medierna vidgar jag nog min världsbild lite grand. Vidare håller jag kontakt med gamla och nya vänner och bekanta från nu och då som bor nära eller långt borta. Och det känns bra!

Vissa användare av sociala medier är mycket aktiva och lägger ut mycket. (Jag är nog en av dessa) I andra änden finns de som bara tittar och läser, men aldrig eller mycket sällan lägger ut något själva; Vi använder alltså de sociala medierna på olika sätt därför att vi är olika individer. Jag brukar säga till dem som förfasar sig mest, att användningen av sociala medier blir vad man själv gör det till. 

Men en annan oroande sida av sociala medier som man inte alltid tänker på, är att man frivilligt lämnar uppgifter om sig själv, sina bilder och åsikter, till Google och Facebook med flera, och all information om dig sparas och ägs av företagen! Ja, allt du gör på internet kan spåras och lagras. Liksom din mobiltelefon-användning. Till detta kommer att det du köper med kort registreras: tid, plats och vad du handlat. 

Vad kan allt detta användas till? Väntar ett Storebror-Ser-Dig-samhälle av samma slag som håller på att ta form i Xi Jingping´s Kina? Ja, risken är nog större än vi vill tro! Google vet mer om oss än SÄPO, påstod någon. Så vi bör vara försiktiga och vaksamma. Och rädda om vår integritet i den någorlunda fria demokrati vi lever i!

Fyra dagar i Estland

Gammalt och nytt i Tallinn

Härom veckan var jag för första gångan i Estland. Jag visste inte mycket mer om landet än att jag hade läst Sofie Oksanens ”Utrensning” och ”Stalins kossor” samt sett filmen ”Torsk på Tallinn” av Tomas Alfredson och Killinggänget. Den bild dessa ”källor” gav av landet var inte särskilt positiv. Under fyra dagar där har jag fått en annan bild.

Estland är ett litet land (ca 1,5 milj inv) som i många århundraden styrts av utländska herrar. Danskar, tyskar, svenskar, ryssar, tyskar och sovjetryssar i nämnd ordning. Först 1918 blev landet fritt, men det ockuperades igen av ryssar och tyskar under andra världskriget som kostade en dryg fjärdedel av befolkningen livet. 1944, när östfronten bröt samman, flydde 30.000 ester till Sverige och över 100.000 deporterades till arbetsläger i Sibirien. Landet tvångsanslöts till Sovjetunionen samma år. Ryssar och Ukrainare förflyttades till Estland för att ersätta de ester som flytt, dött eller deporterats. Kvar i skogarna fanns en gerilla, ”skogsbröderna”, som kämpade mot den sovjetiska övermakten till en bit in på 50-talet. (Den siste skogsbrodern lär ha drunknat eller dränkts så sent som 1978)

Fotografering av kör på Nationalmuseet i Tartu

Olika manifestationer i slutet av 80-talet bäddade för ny självständighet. Den 23 augusti 1989, på den olagliga Molotov-Ribbentrop-paktens 50-årsdag, bildade två miljoner människor från Estland, Lettland och Litauen en levande kedja från Tallinn via Riga till Vilnius. I Estland talar man gärna om den ”Sjungande revolutionen” då hundratusentals människor samlades i Tallinn för att sjunga och lyssna på nationella sånger. I augusti 1991, i samband med den misslyckade statskuppen mot Gorbatjov i Moskva, blev Estland till sist en självständig stat igen.

Domkyrkoruinen i Tartu

Jag och min reseledare landade i Tallinn en fredag för vidare färd till en ljusfest i Tartu, där hon varit engagerad tidigare. Vi var lite försenade och missade snabbussen som enligt henne var enda sättet att ta sig dit. Men det visade sig att det också fanns tåg. Vi tog ett sådant, modernt och välfungerande, och kom till Tartu i tid. I den staden, som förr hette Dorpat, finns Estlands äldsta och största universitet, instiftat av svenskarna 1632. Liksom landet har staden genomlidit mycket. Uppe på kullarna i centrum, där också universitetet finns, ligger ruinen av den ståtliga medeltida domkyrkan. I en annan del av centrala staden finns fina kvarter med enhetlig empirearkitektur och strax intill köpcetrumlådor av internationellt snitt.

Ljussatt rådhusplats i Tartu

I Tartu finns Estlands nya Nationalmuseum. Det ligger intill en stor fd sovjetisk flygplats för strategiskt bombflyg. Kanske inte av en slump... Det museet är ett av de bästa jag (en fd museiman) sett. Här visas landets historia och folkkultur, och man har satsat stort på ståtlig arkitektur och på modern utställningsteknik av bästa slag! Det är en lyckad manifestation av nationell självständighet.

Från bussen tillbaks till Tallinn ser man spår av Sovjettiden. Det är ett ganska enformigt platt landskap med skogar och öppna fält. Där syns gårdar som övergivits och förfallit under det sovjetiska kollektivjordbrukets tid, och en del som byggts upp nyligen. Här och där i tätorterna ser man stora förfallna industrikomplex och i Tallins och Tartus förorter trista bostadskomplex i betong från samma era. Förfallna hus sida vid sida med nya ser man ganska ofta, men utvecklingen verkar gå snabbt åt rätt håll.

Alexander Nevsky-katedralen i Tallinn

I Tallin (Reval) är historien närvarande i en levande och turistvänlig stad. I den pittoreska medeltida delen är hansatidens ringmur bevarad till stor del. Inte så mycket turistiskt krimskrams där heller. Högt uppe på Domberget ligger Alexander Nevsky-katedralen och påminner om att det finns många med ryskortodox tro i landet. Ca 30% av befolkningen har ryska som modersmål. Alla av dem är inte estniska medborgare. För att bli det skall man ha bott i landet i minst två år och ha grundkunskaper i estniska språket. Det finns mycket att se och göra i och omkring staden. Vi hade tänkt åka till det nyöppnade Arvo Pärt Centrum sydväst om Tallinn, men vi tog fel buss och hamnade i stället på Estlands Friluftmuseum som ligger i fin natur vid kusten med gamla byggnader från olika delar av landet. 

Estland är modernare och fridfullare än jag väntat mig. T.ex. fanns bildskärm med gratis filmer på flygplansvis i långfärdsbussens stolsryggar. Betalning med kort är det vanligaste och många verkar ha en smartphone. De flesta av yngre årgång är bra på engelska. Prisnivån är lägre än i Sverige. Vi bodde i bra dubbelrum för ca 40 euro per natt. Jag återvänder gärna till Estland och lägger nog i så fall till de andra baltiska länderna Lettland och Litauen i resrutten.