Janne funderar: Alla dessa konsthallar

måndag 8 oktober 2018

Alla dessa konsthallar

Virserums konsthall

Ibland tror jag att konsten ersätter religionen. Kyrkans och kristendomens stora inflytande i vårt land har minskat drastiskt de sista hundra åren. Behovet av andlighet och något som förklarar meningen med våra liv har däremot knappast avtagit. I konsthallarna går vi ofta tysta, undrande och begrundande. Kanske hoppas vi att konsten kan säga något viktigt om tillvaron och meningen med våra liv? En tröst och ett hopp i dessa klimathotets domedagstider.

Fabriken i Bästekille

Är det därför det finns så många konsthallar i vårt land? Här några i de trakter där jag rör mig: Konsthallarna i Lund, Malmö, Landskrona,Tomelilla, Staffanstorp, Ystad, Kristianstad, Karlshamn och Ronneby, Dunkers Kulturhus i Helsingborg, Hishults Konsthall, Virserums Konsthall, Vandalourum i Värnamo, Passagen i Linköping, Fabriken i Bästkeille/Kivik, Wanås Konst,Tommarps Kungsgård, Hasselblad Center, Göteborgs Konsthall ...

Malmö konsthall

Vid besök i dessa “konsttempel” konstaterar jag att det ofta är ganska tomt, men också att det är mer kvinnor än män där. Om man generaliserar verkar männen mer intresserade av fotboll och annan sport och av att sitta på puben med polarna. Kvinnorna, ibland föraktfullt kallade “kulturtanter”, är de som i stor utsträckning bär upp kulturlivet. Som publik, arrangörer och utövare.

Jag vågar påstå att kvinnor är mer intresserade och delaktiga i kulturlivet än vad män är. I kulturkonsumtion finner man social samvaro, man får kunskap, insikt och tröst. Man blir berörd, kan känna igen sig och lära sig om andra människor och världen. Kulturkonsumtion kan vara förströelse men är i längden djupt personlig och den kan få individen att växa i en livslång bildningsresa.

Lunds konsthall

Jaha, men många tycker att konst nu för tiden bara är konstig, obegriplig, provocerande eller ointressant! Jo, men ofta beror det på att du är ovan eller har förutfattad mening om hur konst skall se ut. Och det är ju så att en del är dåligt, obegripligt och inte alls i ens egen smak. Många gånger lämnar det jag ser mig helt oberörd, men då och då ser jag konst som engagerar och berör på djupet. Det är nog så med litteratur, teater, dans och musik också.

Man skall vara tacksam över att kulturutbudet är varierat och ocencurerat och acceptera att inte allt faller en i smaken. Men man kan undra hur det skulle se ut om SD´s nationalkonservativa kulturpolitik fick råda? Bara svensk föreställande konst, knätofs och dansband? Ja, det kan man kanske gilla, men man vill ha så mycket annat också!