lördag 20 oktober 2018

Kärlek och sex



Kärlek” och ”älska” är stora, vackra och mångtydiga ord men också ofta uttjatatde, slitna och missbrukade. Ibland är de synonyma med ordet ”sex” och syftar då på den fysiska så kallade ”kärleksakten” eller något liknande som kan vara långt ifrån grundbetydelsen av ordet kärlek. Emellertid ingår de båda ibland i skön förening. I en så´n här offentlig bloggtext är jag nog försiktig med att rannsaka mig själv särskilt djupt, men med åren har man ändå fått en viss erfarenhet och insikt. Självupplevd och genom andra.

Vi har av naturen en sexuell drift som vill förlösas i lust- och njutningsfyllda handlingar. Ofta handlar det om samlag som väl ytterst är till för släktes fortbestånd. Men väldigt ofta handlar det bara om att ha det skönt tillsammans och, om man är kvinna och man, samtidigt se till att  inte bli med barn. (Om man inte ligger med varandra för att få barn förstås!) Ibland har man sex utan att några andra känslor än lust och kåthet är inblandade, och det är okej när båda är med på det. 
Naturen har sett till att vi tycker det är en njutning att mötas kropp mot kropp och tillsammans nå lustfyllda höjder. Genom sex kan vi nå djup närhet och skön förening, så att vi med viss rätt kan säga att vi älskar. Det kan vara försiktigt romantiskt eller vildare, men om det kallas ”att älska” på riktigt skall det vara ömsesidigt, fördjupande, kärleksfullt och gärna osjälviskt.

Jag har förstått att i många länder blir männen av med sin svendom hos prostituerade och vanan att köpa sex består sedan ofta i de kulturerna. Men så är det mycket sällan för oss svenska grabbar. Här är det ju straffbart. Jag lyssnade för en tid sedan i P1 på ett reportage om tyska bordeller. Då insåg jag igen hur olika det kan vara, även mellan grannländer. Där är prostitution helt lagligt och den finare sortens horhus är som ett spa. Mannen betalar entré, kläs i en vit badrock, serveras vin och buffé och kan välja fritt bland de unga nakna damerna som rör sig i lokalerna. Man gör upp med en kvinna, har sex och betalar. Se´n badar man eller käkar vidare och väljer nästa kvinna och nästa igen, tills man inte orkar eller har råd med mer. 

En bordellägare intervjuades och berättade hur bra kvinnorna, som mest är från Östeuropa och Afrika (trafficking-offer?), har det. Han själv hade en dotter i 20-årsåldern. Intervjuaren frågade om hon också jobbade med att sälja sin kropp, som tydligen är ett så trevligt jobb... Nej, hon pluggade på universitet, direktören tyckte nog inte att bordelljobbet passade hans dotter!

I allmännhet har vi män en mer pockande sexdrift än kvinnorna, men sexhandel och nätporr är så långt från kärlek man kan komma! Och det gäller också mycket annan sex. Till exempel när det blir som en drog där man bara är ute efter orgasmkicken, eller när den ene tvingar den andre till sexhandlingar hen inte vill vara med på. Oftast är det männen som bedriver dominas-, förnedrings- och kravsex. Att man söker osund bekräftelse genom sex tror jag är vanligt, och många män och en del kvinnor bedriver trofésex där man kan skryta med sina erövringar. Nästan alltid är alla dessa former av sex helt kärlekslösa, anser jag!

Men jag är en åldrande man med lätt sviktande sexuell förmåga som har andra bekymmer än de nyss beskrivna, eller att riskera att göra kvinnan med barn. Jag ligger gärna i kärleksfull omfamning, men med åren inser jag sanningen i ett sydamerikanskt (?) ordspråk om sex: ”Mannen så länge han kan – Kvinnan så länge hon vill!” 

Sex är ofta skönt, till och med härligt. Men störst av allt är kärleken!
Kan till sist inte låta bli ett bibelcitat: ”Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.” (1 Kor 13:7) - - - ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” (1 Kor 13:13) 






måndag 8 oktober 2018

Alla dessa konsthallar

Virserums konsthall

Ibland tror jag att konsten ersätter religionen. Kyrkans och kristendomens stora inflytande i vårt land har minskat drastiskt de sista hundra åren. Behovet av andlighet och något som förklarar meningen med våra liv har däremot knappast avtagit. I konsthallarna går vi ofta tysta, undrande och begrundande. Kanske hoppas vi att konsten kan säga något viktigt om tillvaron och meningen med våra liv? En tröst och ett hopp i dessa klimathotets domedagstider.

Fabriken i Bästekille
Är det därför det finns så många konsthallar i vårt land? Här några i de trakter där jag rör mig: Konsthallarna i Lund, Malmö, Landskrona,Tomelilla, Staffanstorp, Ystad, Kristianstad, Karlshamn och Ronneby, Dunkers Kulturhus i Helsingborg, Hishults Konsthall, Virserums Konsthall, Vandalourum i Värnamo, Passagen i Linköping, Fabriken i Bästkeille/Kivik, Wanås Konst,Tommarps Kungsgård, Hasselblad Center, Göteborgs Konsthall ...

Malmö konsthall
Vid besök i dessa “konsttempel” konstaterar jag att det ofta är ganska tomt, men också att det är mer kvinnor än män där. Om man generaliserar verkar männen mer intresserade av fotboll och annan sport och av att sitta på puben med polarna. Kvinnorna, ibland föraktfullt kallade “kulturtanter”, är de som i stor utsträckning bär upp kulturlivet. Som publik, arrangörer och utövare.

Jag vågar påstå att kvinnor är mer intresserade och delaktiga i kulturlivet än vad män är. I kulturkonsumtion finner man social samvaro, man får kunskap, insikt och tröst. Man blir berörd, kan känna igen sig och lära sig om andra människor och världen. Kulturkonsumtion kan vara förströelse men är i längden djupt personlig och den kan få individen att växa i en livslång bildningsresa.

Lunds konsthall
Jaha, men många tycker att konst nu för tiden bara är konstig, obegriplig, provocerande eller ointressant! Jo, men ofta beror det på att du är ovan eller har förutfattad mening om hur konst skall se ut. Och det är ju så att en del är dåligt, obegripligt och inte alls i ens egen smak. Många gånger lämnar det jag ser mig helt oberörd, men då och då ser jag konst som engagerar och berör på djupet. Det är nog så med litteratur, teater, dans och musik också.

Man skall vara tacksam över att kulturutbudet är varierat och ocencurerat och acceptera att inte allt faller en i smaken. Men man kan undra hur det skulle se ut om SD´s nationalkonservativa kulturpolitik fick råda? Bara svensk föreställande konst, knätofs och dansband? Ja, det kan man kanske gilla, men man vill ha så mycket annat också!

Göteborgs konstmuseum


Till sist, läs Emil Jensens hyllning till “kulturtanten”: https://www.etc.se/kronika/alskade-kulturtanter