Samtal vid mellandagsbordet

Jag hamnade i mellandagarna hos min dams trevliga släktingar. Äldre och ungdomar i skön blandning. Vi hade käkat och druckit en del när en lätt förvirrad och en för vår tid ganska typisk bordsdiskussion startade:

- Människor som förr var glada o positiva har blivit surare och aggressivare, tyckte värden med bestämdhet. - Det politiska klimatet och den stora invandringen är nog orsak till det, säger han vidare. - Och brottsligheten bara ökar och blir dessutom allt råare, hävdar en annan. 
 
-Ja, om bara alla följde den lag och ordning som gäller i Sverige, skulle allt vara gott! - Jo, men polisen har inte resurser att få tag i dem som bryter mot lagen, och när så få straffas kan brottsligheten fortsätta. - I Stalins Sovjet, DDR och Nazityskland såg man till att medborgarna följde den lag och ordning som gällde där! Men är det sådan ”lag och ordning” vi vill ha!? - Nej, det är inte givet att lag och ordning i sig är ”god”! - Hur definierar man förresten Godhet?

- Sverige är både det bästa och det extremaste landet! Jämlikhet mellan könen, förbud mot barnaga, käkar surströmming, sorterar sopor, bra välfärd genom högt skattetryck. Och här tar man av sig skorna innan man går in i hus eller lägenhet! - Religionerna är ett gissel! - Ja, om religiösa dogmer och prästerskap styr statsmakten. Annars är det väl upp till var och en att tro vad den vill. - I Kina t.ex. råder religionsfrihet så länge religionerna inte på något sätt lägger sig i politiken. Och i det Osmanska riket fick medborgarna också ha vilken religion de ville, bara de skötte sig och betalade skatt.  - Jaha. Är det kinesisk diktatur vi vill ha?!

- Facket är korrumperat och mest intresserat av att få in avgifter så att de fackanställda får bra löner! Se´n förhandlar man för syns skull och låtsas som man får bra avtal. Säger en besviken if-metallare som varit skyddsombud. Någon annan med andra erfarenheter försvarar fackföreningsrörelsen och Saltsjöbadsandan.

Och så vidare. - - - Det är många engagerade röster, men en del tystnar. Jag också. Några lämnar bordet. Det splittrade samtalet dör så småningom ut. Kanske hann man med att ta upp #metoo också. Jag tänker att det liknar en het ordväxling på sociala medier. Bara med den skillnaden att vi inte är oförskämda. För vi känner ju varandra.

Jag bor inte ofta på hotell. Dagarna efter jul gjorde jag det eftersom de jag besökte inte hade sovplatser för alla hemma hos sig. Jag bodde på ett hotell tillhörande en av Sveriges största hotellkedjor. På morgonen gick jag till frukostrummet och möttes av en jättelik buffé. Man orkar bara äta en bråkdel av det här, tänker jag och plockar åt mig för mycket. Frukostmatsalen är stor och välfylld. Människorna är fokuserade på ätandet. Bara ett tyst mummel hörs. Inga diskussioner här inte!

Att döstäda

”Du kan ingenting ta med dig när du dör”... Insikten om att jag borde göra mig av med mycket onödigt i hemmet stärks ytterligare efter att nära anhöriga avlidit de senaste åren. Ofta är man för trött och orkeslös den sista tiden, eller man kanske dör plötsligt och oväntat. Därför är det bra om man gett bort och slängt det man inte behöver och inte vill ha medan man fortfarande är pigg. Och det där bör man göra flera gånger under livet. För min del har det funkat i samband med flytt, men nu har jag bott länge på samma ställe.

Ja, jag borde börja döstäda. Det inser jag när jag kikar i klädkammare, garderober, lådor och förrådsutrymmen. Där finns så mycket jag aldrig använder och sådant som jag tänkt lämna till Röda korset, Stadsmissionen, Emmaus, Erikshjälpen, Myrorna eller liknande välgörenhetsorganisationer. Ännu har det inte blivit gjort. Det är också till sist ett ansvar inför de efterlevande att man inte lämnar all röjning till dem.

Men vad skall man spara och vad skall man behålla? Vad tänkte mina föräldrar att vi barn skulle ta över? Far och mor hade en del arvegods från sina föräldrar och ännu äldre generationer. Stora guldinramade tavlan, tunga barockskåpet, kristallkronan, moraklockan, silverbesticken, krönta kopparmåtten, gamla familjebibeln och Strindbergs samlade verk? Med mera. Vi syskon och våra barn kom väl överens och en del saker hamnade i våra hem, men det blev mycket kvar till auktionsfirma och återvinning. 

I döstädandet ingår nog också att skriva något slags testamente. Jag är i den ålder då jag borde ha skrivit ett sådant. Att skjuta upp är mänskligt men inte alltid så bra. (http://sandis013.blogspot.se/2014/07/att-prokastinera.html) Efter min mors död hittade vi en lista som farfar gjort på sin tid, där han i minsta detalj skrivit vad var och en av arvingarna skulle få. Det är inte ett sånt testamente jag menar. Det räcker med några enkla riktlinjer och önskemål. Man kan också tala om hur man skulle vilja ha sin begravning (om man vill ha en sådan). Kyrklig, borgerlig, i särskild lokal eller kanske hemma? Och vilken musik och vilka ritualer man önskar och hur och var ens lekamen skall försvinna in i evigheten. Det blir lättare så för de efterlevande.

Kanske inte så dökul att läsa om sådant här (haha), men man behöver inte ta det så högtidligt. Jag skriver nog om detta mest för att lura mig själv att äntligen rensa ut massa överskottsgrejor i mina gömmor. Och jag tror att många känner igen sig i detta. Kanske inte bara vi som uppnått lätt övermogen ålder.