Trädens värde

Vresbokar i Trollskogen

 

Yngste sonen är sedan några år trädgårdsanläggare och han har uppmärksammat mig på trädens värde ur många synvinklar: Ekonomiskt, kulturellt, estetiskt och miljömässigt. Läser att en man på västkusten stämt sin granne på en halv miljon för att denne fällt flera stora träd som stod på tomtgränsen. Han slog ihop alla fyra vinklarna och satte ett pris på det! På Gotland fällde en man fyra tallar som stod på grannens mark. I hovrätten dömdes han villkorligt för grov skadegörelse plus 185.000 kr i skadestånd. HD ändrade domen till skadegörelse av normalgraden, 80 dagsböter och 33.300 kr till grannen...

Tydligen är det inte lätt att värdera träd. Sonen säger att en ganska liten vuxen lind kostar ca 10.000 kr på plantskolan och att en fullvuxen stor hästkastanj representerar ett värde uppåt 250.000 kr! Jag läser på nätet om ett sätt att värdera urbana träd. Det heter Alnarpsmodellen och bygger på ett beräknat värde för ett nedtaget eller skadat träd. Man undersöker om ett träd av denna storlek är möjligt att köpa från plantskolan och vilka planterings- och etableringskostnaderna för det aktuella trädet är. Men modellen har en brist i att den inte tar i hänsyn till mjuka värden i form av biologisk mångfald, estetik eller kulturellt värde.

Många av oss har ett eller flera träd nära hjärtat. Ett klätterträd, ett vårdträd, ett särskilt vackert träd eller kanske ett mystiskt krokväxt gammalt träd. Själv minns jag bardomens höga tallar på morfar och mormors Grönviken, den åldrande ”Sillgökaeken” på Tärnö och den tjockstammade oxeln vid bryggan på Ekö. Jag har fascinerats av Sequoiadendrom giganteum, ”Mammutträd”, i Alnarpsparken och i Botán för att inte tala om de jättelika redwoodträden i the Muir Wood norr om San Francisco. 

 

En vårgrönskande bokskog är som en katedral och i Trollskogen vid Torna Hällestad är vresbokarna verkligen trollska. De får mig att tänka på de vandrande träden i Sagan om Ringen. Varje sommar ser jag de ståtliga askarna på gården Bönemåla vid sjön Vindommen i norra Småland. De lär liksom övriga av sin art vara dödsdömda. Det gör mig orolig med tanke på att Yggdrasil, som världen vilar på enligt asatron, är en ask!

Alla träden tillsammans utgör ”Jordens lungor”. Särskilt viktig är skogarnas förmåga att ta upp och binda kol i stora mängder vilket bromsar klimatförändringarna. Vår planets skogar skövlas i en oroande takt. Jag läser i en WWF-text att varje år minskar världens skogstäcke med 7,3 miljoner hektar. Det motsvarar att en skogsyta motsvarande Sverige försvinner vart sjätte år! Till 96 procent sker den avskogningen i tropiska skogar. 

 

Old Tjikko

Man blir inte heller glad av svenska kalhyggen och nyplanteringar i raka led. Men den totala skogsarealen minskar i alla fall inte hos oss. Och jag blir nästan rörd när jag läser om Old Tjikko, en gran på Fulufjället i Dalarna, som lär vara världens äldsta träd. De äldsta delarna är enligt C14-datering 9.550 år gamla! Vidare ser jag med glädje hur man planterar nya träd i en delvis förstörd allé i närheten av där jag bor. 

Så leve de fjällnära skogarna, nationalparkerna, naturreservaten och städernas fina träd!

I Söderåsens nationalpark

Ingen skitsak!

Hör på SR1´s miljöprogram Klotet att hälften av Indiens befolkning saknar tillgång till toalett av något slag. Man uträttar i stället sina behov i naturen. Som kille är man van att då och då slå en drill i en buske, men detta är något helt annat. Cirka 2,5 miljarder människor på vår jord saknar tillgång till en ordentlig toalett! Varje dag beräknas 2000 barn dö i sjukdomar orsakade av smutsigt vatten och dålig sanitet. Bristen på riktiga toaletter leder till stora hygieniska problem och särskilt kvinnor blir mycket utsatta. Hörde bland annat om hur kvinnor i Indien går i grupp för att uträtta sina behov på järnvägsbankar för att undgå närgångna män.

Forskning om ny toaletteknik pågår. Microsoftgrundaren och miljardären Bill Gates har genom sin och frun Melindas stiftelse satsat 100 miljoner dollar till toalettforskning i en slags tävling. Kraven är att den nya toan inte får spolas med vatten, och inte behöver el eller avlopp. Den ska ta vara på näring och energi i avföringen och den får inte sprida sjukdomar eller föroreningar. Och den år inte kosta mer än 30 öre om dagen att sköta. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6808385

Indien, där hälften av befolkningen saknar tillgång till toalett, har ett ambitiöst projekt där man på kort tid skall försöka få fram toaletter till alla. En av vinnarna i Gates toatävling är den s.k. e-toaletten som redan finns i ett par tusen ex i Indien. Andra toaprojekt i tävlingen förvandlar bajs till biokol, spolar med sand eller med ultraljud. Ett projekt är en toalett där soldatflugelarver äter upp avföringen och sedan skördas för att bli föda till t.ex kycklingar. (Mmm, ”Bajskycklingar” i stället för Majskycklingar.) Man vill inte bygga in sig i ett sådant WC-system som vi är vana vid. Det kräver för mycket av bristvaran vatten och dyrbara vattenledningsnät och reningsverk.

Varje gång vi spolar går det åt ca 20 liter prima dricksvatten. Jag läser i Wikipedia att de första större vattenledningssystemen infördes i Sverige runt år 1900, men det var från början förbjudet att ansluta toaletter till det systemet och det dröjde till 1920-talet innan vattenklosetter blev vanliga. Först på 1970-talet sanerades de sista stadskvarteren i Sverige där det helt saknades vattenklosetter. 

 

WC har alltså inte funnits så länge. Jag minns min numera rivna första bostad i Lugnet i Malmö. Utedassen på bakgården fanns kvar när jag bodde där. Och i min barndoms somrar på landet hos mormor och morfar fanns bara utedass. Jag och kusinkompisen satt över varsitt hål och snackade medan vi uträttade våra behov. När jag kom till Blekingeskärgården i slutet av 50-talet fanns det bara torrdass. De små utedassen stod alla strategiskt placerade nära vattnet dit man då och då enkelt kunde skyffla avföringshögen. Mina föräldrar införde tunna vars innehåll grävdes ner, och så småningom skaffades en mulltoa som omvandlade skiten till gödning.

Gammalt Gotländskt kollektivdass

Den 19 november är det världstoalettdagen. Det för att uppmärksamma att en tredjedel av jordens befolkning lever utan toaletter och värdig hygien. Det borde vara en mänsklig rättighet att ha tillgång till en ren toalett. Forskningen på nya icke vatten- och avloppsberoende toalettsystem är viktig. Det är alls inte någon skitsak!

Att åka tåg

Tågresandet i Sverige har fördubblats på tjugo år. Jag läser att SJ´s VD tycker att en snuttvis utbyggnad av höghastighetsbanor som tillåter en hastighet på bara 250 km/h är förkastligt. Han vill att man så så fort som möjligt bygger ut riktiga höghastighetsbanor i triangeln Stockholm–Göteborg–Malmö: ”Med 320 km/h på en äkta höghastighetsbana kommer en resa Stockholm–Göteborg att ta 2 timmar och Stockholm–Malmö 2,5 timmar. De korta restiderna medför både att resandet ökar kraftigt och en stor överflyttning från alla andra transportslag till tåg. Tåg blir det självklara valet. Att flyga Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö/Köpenhamn skulle man endast göra som en del av en längre flygresa.” Ja, det stämmer nog, men det blir dyrt att bygga banorna. Men kanske är det dags. De nuvarande är från 1800-talet!

Jag läser SJ tidning på snabbtåget söderut. Där intervjuas kändisar om sina bästa tågminnen. Vad har jag själv för minnen? Jo, jag minns hur jag i min barndom åkte tåg från Malmö till släkten i Stockholm. Tåget drogs av ett ånglok som luktade av stenkolsrök som svepte förbi utanför fönstren! En kypare i vit jacka gick genom tåget med en gonggong och ropade ut ”Första middagen serverad”. Folk gick till restaurangvagnen. Sedan följde ”andra middagen” och ”tredje middagen” också tror jag. Ett annat tidigt tågminne är när jag som liten påg åkte rälsbuss. På Gotland!

Minns också värnpliktsresorna till Karlskrona med tåg från Malmö som tog tid med byte i både Hässleholm och Kristianstad. Idag görs den resan snabbt och smidigt med Öresundståg direkt, efter att Blekingebanan elektrifierades för några år sedan. Och vidare minns jag en resa från Köpenhamn till Paris som ung konststuderande. (Jo, det var vanligt att man tog tåget till kontinentens storstäder på den tiden.) Tågmästaren satt berusad i baren och glömde att titta på våra biljetter medan den tyska natten susade förbi utanför tågets mörka fönster. Att åka malmbanan mellan Kiruna och Narvik var också en mycket minnesvärd resa.

Under dryga tre studieår i Umeå åkte jag ganska ofta hem till Skåne med nattåget som på den tiden körde den sträckan utan byte. Jag har jobbpendlat med tåg mellan Lund och Malmö i 30 år och jag har åkt tåg många gånger om året i snart 10 år till och från särbon i Linköping. Plus många tågresor till Göteborg och Stockholm och ibland ännu längre.

Då och då hör jag sura röster i min närhet som klagar på att resa med tåg är föråldrat och som påstår att tågen aldrig kommer i tid. Vid närmare granskning visar det sig att de klagande mycket sällan eller aldrig åker tåg själva! Jag har under mitt snart livslånga tågåkande haft mycket lite problem. Jag minns att jag fick ett uppehåll på några timmar i Hässleholm en gång och ett par gånger var pendeltåget till jobbet inställt på grund av växel- eller luftledningsproblem. Ja, och en del smärre förseningar. Men jag har faktiskt under mitt resandeliv haft mer trubbel med bilköer och stopp på motorväg!

Jag kör bil många mil om året. Oftast till platser dit det är svårt att ta sig med tåg.

Men jag tror på tåget och är för en modernisering och upprustning av järnvägsnätet. Hoppas jag hinner åka snabbtåg till huvudstaden på mindre än 2,5 timma innan jag har gått ur tiden! Men jag tar nog ett vanligt snälltåg hem igen. 

Om sådana finns kvar då...