Kära fotoalbum

 

Ibland hör jag att man inte skall titta bakåt utan leva i nuet och blicka framåt. Men att inte känna sina rötter är inte bra varken för individen eller för mänskligheten. Många lobbar för mer historieundervisning och släktforskning är mycket populärt. Våra fotoalbum är tydliga vittnen till det förflutna! Det känns starkt så när jag bläddrar i föräldrarnas album eller i de få jag har.

I dessa tider fotograferas det mer än någonsin, men var hamnar bilderna? Mobiler och datorer är fulla av osorterade foton som i de flesta fall snart försvinner. Våra medieapparater är kortlivade och systemen uppdateras hela tiden så att äldre bilder blir allt svårare att komma åt. Fotona lever ett slag på nätet, läggs upp i ”molnet”, lever några dagar och glöms sedan snabbt och tynar bort. Så är det för det mesta i denna jäktade tid.

Hur många av oss gör papperskopior och klistrar in i fotoalbum? Jag har en syster som konsekvent gjort så under många år. Vid ett tillfälle pratade hennes barn om vad de kunde ärva efter sin mor. De var mest bekymrade över vem som skulle få hennes fotoalbum! Förr hade de flesta sådana. När man kom till någon äldre släkting kunde man enkelt sitta ner och titta på delar av hennes/deras liv i bilder. 

Själv har jag några album. Jag började väldigt ambitiöst en gång för länge sedan, därefter har slumpartade foton hamnat i en låda för senare sortering. Jag gick tidigt över till att diafotografering. Som nypensionerad skannade jag hundratals sådana som tagits under åren 1977-98. Sedan några år gör jag digitalt en slags bilddagbok som jag lägger ut till vänner på nätet och sedan sparar på en reservdator och en extern hårddisk. Men jag gör inga pappersfoton. Min fotoalbumverksamhet ebbade tyvärr ut i tidiga trettioårsåldern.

I skiftet mellan analogt och digitalt har jag ett tomrum. Det finns nog en hög svartvita negativ från den tiden i någon pärm eller låda, och nästan alla de första digitala bilderna har jag slarvat bort. Kanske finns de på någon föråldrad skiva nånstans. Det är ett litet hål i livet. Visst skall man leva i nuet och se framtiden an, men utan rötter blåser man lätt omkull och de kära fotoalbumen är en del av dessa rötter!

Snabbfil till sjukvård

 

Jag har en bekant som stolt förklarade att han, efter att ha råkat ut för en skada, snabbt fick vård och operation eftersom han har en privat sjukvårdsförsäkring. Om han inte haft den hade han fått stå länge i landstingets sjukvårdskö, berättade han. Själv har jag genom mitt tjänstemannafackförbund fått ett erbjudande om en sådan sjukvårdsförsäkring.

Jag har nog levt i en blågul föreställning om att medborgarna i vårt land har samma villkor när de blir sjuka eller skadar sig. Att det är lika för alla. Det har jag som svensk varit stolt över. Men numera inser jag att detta håller på att rubbas. Med en extraförsäkring genom arbetsgivaren, facket eller privat får du förtur till vård. Cirka 650.000 svenskar har sådan privat sjukvårdsförsäkring. Ungefär 70% av dem får den betald av arbetsgivaren. De med bra jobb eller gott om pengar får sjukvård snabbare än övriga befolkningen. ”Den Svenska Modellen” är i gungning!

Jag tar del av försäkringsbolagens reklam:

”Om du blir sjuk får du via försäkringen snabbt den hjälp du behöver. Vår sjukvårdsförmedling bokar in dig hos någon av alla de privata vårdgivare vi samarbetar med. Du kommer direkt till rätt specialist, utan remiss.” /Länsförsäkringar/

”Med Trygg-Hansas privata sjukvårdsförsäkring får du tillgång till vår sjukvårdsplanering dygnet runt och till privat vård, som betalas av försäkringen. En sjukvårdsförsäkring är ett komplement till den offentliga vården som både snabbt och enkelt ger dig den vård som du behöver.” (Här ett lätt syftningsfel. Jag antar att man menar att det är den privata vården som snabbt och enkelt ---)

”Nu kan du enkelt ta lite extra hand om dig själv. Med Lärarförsäkringars sjukvårdsförsäkring får du snabbt den vård som du behöver.”

”När du inte mår bra ger vår sjukvårdsförsäkring snabb tillgång till rådgivning och sjukvård. Teckna sjukvårdsförsäkring direkt på Folksam.se.”

Det har aldrig funnits så många läkare som nu, ändå är det läkarbrist. Bristen är störst inom landstingssjukvården och särskilt på platser där det inte är så attraktivt att bo. Kan tänka mig att många läkare tycker det är glassigare att jobba på ställen som tar hand om personer med privata sjukvårdsförsäkringar och på privata vårdcentraler med ett ”bättre” urval av patienter.

Även om jag är en illusion fattigare hoppas jag att det inte är så illa med landstingssjukvården i Sverige som det ibland utmålas i medierna. Själv har jag mest goda erfarenheter, det samma gäller många jag känner. Men nyligen drabbades en vän i Skånes näst största stad av allvarliga knäproblem. Han brottas med sjukvårdsbyråkratin och det verkar dröja innan han får den vård han behöver. Hur hade det varit om han haft en privat sjukvårdsförsäkring...?

Jag läser att de privata sjukförsäkringar som betalas av arbetsgivaren skall beskattas från och med 1:a juli 2018. Inte blir man förvånad över att branschorganisationen Svensk Försäkring och vissa borgerliga politiker är kritiska. De menar att sjukvårdsförsäkringarna inte tränger undan offentlig vård eller utgör en gräddfil! De är naturligtvis rädda att den snabba ökningen av antalet försäkringstagare skall minska. För mig är det uppenbart goda syftet att dessa skattepengar från privat vård skall föras över till offentlig vård för att göra den bättre. Att det skall bli lika för alla. Och jag hoppas att min oförsäkrade kompis snabbt skall få sina knän undersökta och opererade!

Förnekelsen

På radion hör jag att vi svenskar i genomsnitt konsumerar och förbrukar som om det fanns 4,5 jordklot. De flesta har nog hört talas om detta eller något liknande, liksom om att polarisarna smälter och att havsnivån kommer att höjas. Men många av oss vill inte höra talas om att den uppenbara uppvärmningen av Jorden har något med människornas aktiviteter att göra. Som strutsen gömmer man huvudet i sanden och ser inte eller vill inte se.

-”Klimatet har växlat tidigare, det har alltid funnits kalla och varma perioder”.

-”Det beror på solvindarna!”. -”Det finns en klimatforskare i Göteborg som inte tror att det är vi människor som orsakar klimatförändringen”. -”Trump säger att det är kineserna som har hittat på att det är mänsklig aktivitet som påverkar klimatet”. -”Bara de forskare som visar att vi människor orsakar jordens temperaturhöjning får anslag” -”Det är inte mitt problem, jag lever inte så länge att jag hinner märka något”.

 

Det finns många ursäkter att leva vidare som om de dystra framtidsvyerna är påhittade. Man vill inte ändra sitt sätt att leva. Hotet mot vår livsstil måste undanröjas. Sätt på skygglapparna och kör vidare. Låt fartygsorkestern spela tills skeppet sjunker. Jag kämpar själv med detta. Vad kan jag som ensam individ göra åt miljöförstöring, giftspridning och framtida höjda havsnivåer?

En klok kvinna jag känner säger att det alltid finns ett individuellt ansvar och att det enda man kan göra är att leva som man lär. Tycker man att den industriella djurhanteringen är omoraliskt djurplågeri och skadlig för miljön, så äter man inte sådant kött. Inser man att bilen och flyget är förorenare, så minskar man kraftigt på bilanvändningen och flyger så lite som möjligt. Har man läst att plast i olika former hotar miljön, så köper man inga plastsaker. Och så vidare. Hon slänger nästan aldrig mat, sopsorterar noga, komposterar och cyklar till jobbet. Hon beter sig ungefär som den bloggare som här levererar 57 tips: ekoenkelt.se/2015/02/.../100-saker-du-kan-gora-for-en-mer-miljovanlig-hallbar-vard...

Jag tar till mig en del av detta, men är också fast i ett invant sätt att konsumera. Det är inte lätt. Det är ekonomismen och konsumismen som gäller för ökad BNP och fart på affärerna. Vi får lära oss att man inte mår bra om man inte får det bättre nästa år, att man skall konsumera mer för att känna sig nöjd. Men många gånger stressar detta oss och gör oss inte lyckligare såvida vi redan lever på en rimlig basnivå. Det hörs flera varnande röster som säger att vi måste ändra livsstil om planeten Jorden skall räcka till för alla. Och som sagt, ofta slår vi dövörat till när vi hör sådant och fortsätter som innan. Same procedure as last year, när vi i stället borde ta till oss röster som denna: http://www.minimeringsmastarna.se/teman/hallbar-konsumtion/

I ett kosmiskt perspektiv spelar allt detta ingen roll. Människosläktet har bara funnits någon sekund och för Universum är det kanske likgiltigt hur vi beter oss under vår tid på lilla Jorden. Men jag har mitt, barnens, barnbarnens och vännernas liv i sikte. Alla söker vi människor någon slags lycka och inre frid, men jag tror inte att materiell överkonsumtion som tär svårt på vår planet är rätt väg att nå dit på! Dessutom ebbar den lilla lycka det skapar snabbt ut och följs av övermättnad, tomhet och man hamnar i en ond cirkel av ständig längtan efter mer.