Ljus i mörkret

 

Den mörka årstiden kulminerade för några dagar sedan. Nu vänder det och vi går mot ljusare tider. I medierna består mörkret, men även om det inte ser något vidare ut i världen finns det ljuspunkter. Det kanske fokuseras för mycket på negativa nyheter, på elände och hemskheter?

Men det finns många anledningar att se mörkt på tillvaron och framtiden. Det obeskrivliga lidandet i Aleppo, Mosul o Sydsudan m fl platser, Trump som USAs president, nationalistiska högerkrafter allt starkare i Europa, Putins tsarliknande styre i Ryssland, strypning av yttrandefriheten i Turkiet m. fl. länder, muslimsk-, facistisk-, stats- och knarkrelaterad terror, miljöhotet, den ohämmade kapitalistiska globaliseringen som tär svårt på jordens resurser.

Bra då med Hans Roslings mer positiva världsbild som motvikt. (Se till exempel: https://www.youtube.com/watch?v=bcpjl0mxRvs ). Han menar att medierna fokuserar på hemskheter och negativa nyheter i stället för att beskriva världen som den enligt honom verkligen är: Att allt fler barn (även flickor) går i skolan, att barnadödligheten sjunker, att jordens befolkningstillväxt stannar av, att allt fler länder stabiliseras, att världens medelklass är snabbt växande och att livet blir materiellt bättre för en allt större del av jordens befolkning.

Dottern tattuerar. Pengarna går till Standing Rockrörelsen

Budskapet som i kristen tappning lyder, ”Allt vad du vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem”, finns i alla stora religioner. Många lever också med det som rättesnöre. Organisationer som Greenpeace, Amnesty, Röda korset o Röda halvmånen, Human Rights Watch, Läkare utan gränser, Rädda Barnen med flera arbetar i den riktningen. Nyligen skrevs Parisavtalet om miljön under och det är fred i Colombia efter 52 års inbördeskrig. Plastpåsar förbjöds i Frankrike 1:a juli, Kanada och USA har förbjudit gas- och oljeutvinning i de arktiska delarna av sina länder och utvecklingen av energikällor som inte tär på jordens resurser gör stora framsteg.

Själv har jag det bra i landet Sverige. En välmående pensionär som har tillräckligt för att leva ett gott liv. Också jag drabbas ibland av svartsyn, men det kan kännas lite övermaga att sitta välmående i sin bekväma bostad och beklaga sig över tillståndet i världen! I stället borde jag engagera mig mer i de positiva krafter som finns och som arbetar för en bättre värld. 

 

"In Temporary Separation"  Ulla Ridderberg

Före jul var jag i bakgrunden engagerad i en ljusfestival i en slottspark på den skånska landsbygden, ”Dark Light Poetry”. Det var konstnärer och ljussättare som fysiskt och symboliskt laddade mörkret med ljus i olika former. Hundratals besökare gick under två kvällar i det regntunga mörkret rundan i parken och kände sig upplyfta och upplysta och förhoppningsvis fyllda av positiv kraft. I alla fall fungerade det så för mig. Det finns alltid en strimma ljus i mörkret och det kommer en ny dag även efter den mörkaste natt.

Ut i naturen

Familjeutflykt 1954

Jag har sedan barnsben en längtan till naturen, antagligen triggad av somrar i skärgårdar och av föräldrar som ofta tog med oss barn ut i naturen på helgerna. Året om. Antagligen är det också så att människans tiotusentals år som jägare, samlare och brukare av jorden finns i vårt kollektiva minne och inprogrammerat i våra gener.

I Blekingeskog 1972

Men det tycktes inte gälla en granne jag hade under några år och som invandrat från miljonstaden Sofia i Bulgarien. Han och hans fru och barn promenerade finklädda på stan på lördagarna och satte sig på ett fik. Han tyckte vi var jättekonstiga, när jag och min familj sa att vi skulle åka ut och gå en sväng i naturen i stället. Det var något han aldrig kunde tänka sig att göra. - Varför det? Vad gör ni där? undrade han konfunderad. ”Naturen” eller ”skogen” var för honom något okänt, skrämmande, mörkt, blåsigt och obekvämt som man helst skulle undvika. 

Det var svårt för honom att förstå att vi tyckte det är kul, uppfriskande, stimulerande och nyttigt. Att det är ett trevligt sätt av få motion och umgås. Att det är spännande att se olika växter och djur och att man kan få lugn i sinnet under bar himmel ute i skog och mark.

Med kompis i Sarek 1983

Ja, jag är en naturromantiker. Men det grundar sig i många minnen från cykelturer, seglatser, fjällvandringar, kajakturer, skidåkning, långfärdsskridskoturer, familjeutflykter och sällskapsvandringar, tält och vandrarhem, rastplatser, matlagning på trangiakök, termoskaffe, bad, sol, regn, storm och stiltje. Och i den speciella närhet man får när man är tillsammans nära Moder Jord.

Nu i mogen, nästan övermogen, ålder är utflykter i naturen fortfarande en självklar del av mitt liv. På sjöar och hav, i skogar, bland berg, i gröna dalar, på is och snö mår kropp och sinne bra. Att regelbundet röra sig i skog och mark ger mig tillräcklig fysisk träning på ett icke konstgjort sätt. Ibland, särskilt när jag är ensam, blir naturen också en meditationsplats, ett ställe där själen får ro och lyftning. 

 

Någonstans på östkusten 2006

Att jogga eller springa är okej, särskilt om det sker i naturens famn. Numera går jag bara. Rask promenadtakt ger bra motion. Jag traskar en hel del också om jag är kvar i sta´n. Däremot har jag haft svårt att haka på trenden att gå på gym. Många bland släkt, vänner och bekanta springer på löpband, lyfter skrot och tränar musklerna i avancerade apparater på sådana ställen. Andra bygger upp kropp och själ i olika sorters yogaövningar. Gym & Yoga tycks ha blivit en folkrörelse i takt med att kyrkan tappat sitt grepp över folket. Det verkar fylla ett behov av fysiskt och andligt livsinnehåll som har gått förlorat i vår nya ljuva tid, fylld av bildskärmar, stillasittande, bilåkning och överdriven konsumism. 

 

På Åsundens is 2016

Men även om jag kanske låter kritisk funderar jag på att göra ett avsteg. Nästa år har jag förutom fortsatta naturutflykter av olika slag tänkt göra ett försök med yoga. ”Yoga för stela leder”. För att förhoppningsvis kunna fortsätta länge än...