Intresset
för lyrik i Japan lär vara mycket stort, och man håller gärna
fast vid klassiska former. Den sedan 600-talet populäraste
kortdiktsformen heter tanka.
En tanka-dikt saknar rim. I stället består den av trettioen
stavelser fördelade över fem rader enligt schemat 5-7-5-7-7. ”En
Tanka väcker ögonblicket, och håller fast det med precision och
musikalitet”, läser jag på Wikipedia och tänker att japanskt
tuschmåleri har samma grundidé. Jag tycker att versmåttet känns
tidlöst. Det fungerar lika bra idag. Här nedan några hemmagjorda,
men först en mycket gammal tanka-dikt av ”prinsessan Nukada”:
Varsel
Medan
jag rolös
väntade
på dig i natt
dallrade
plötsligt
spjälgardinen
av bambu
till
för en höstlig vindstöt
Kärlek
Höstens
gula löv
får
mig att tänka på den
som
ger mig kärlek
även
när solen gått ner
under
svartgrå horisont
Den mörka tiden
Natten kommer in
som en svartklädd ryttare
Den mörka tiden
kräver mycket tålamod
och lovar dig ingenting
Flyga
Köpcentrets
hjärta
bultade
alltför girigt
Jag
satte mig ner
och
lät tankarna flyga
som
maskrosfrön för vinden
Fallande
löv
När
hösten kommer
med
regn och virvlande vind
kyla
och fallande löv
Minns
då sommarens värme
och
de ljusa nätterna
Grå vinter
En
kolsvart fågel
under
tunga vintermoln
som
sakta mörknar
byter
plötsligt riktning och
glider
tyst mot öppet hav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar