TANKAr

Intresset för lyrik i Japan lär vara mycket stort, och man håller gärna fast vid klassiska former. Den sedan 600-talet populäraste kortdiktsformen heter tanka. En tanka-dikt saknar rim. I stället består den av trettioen stavelser fördelade över fem rader enligt schemat 5-7-5-7-7. ”En Tanka väcker ögonblicket, och håller fast det med precision och musikalitet”, läser jag på Wikipedia och tänker att japanskt tuschmåleri har samma grundidé. Jag tycker att versmåttet känns tidlöst. Det fungerar lika bra idag. Här nedan några hemmagjorda, men först en mycket gammal tanka-dikt av ”prinsessan Nukada”:

Varsel

Medan jag rolös

väntade på dig i natt

dallrade plötsligt

spjälgardinen av bambu

till för en höstlig vindstöt 

Kärlek

Höstens gula löv

får mig att tänka på den

som ger mig kärlek

även när solen gått ner

under svartgrå horisont

Den mörka tiden

Natten kommer in 

som en svartklädd ryttare

Den mörka tiden

kräver mycket tålamod

och lovar dig ingenting

Flyga

Köpcentrets hjärta

bultade alltför girigt

Jag satte mig ner

och lät tankarna flyga

som maskrosfrön för vinden

Fallande löv

När hösten kommer

med regn och virvlande vind

kyla och fallande löv

Minns då sommarens värme

och de ljusa nätterna

Grå vinter

En kolsvart fågel

under tunga vintermoln

som sakta mörknar

byter plötsligt riktning och

glider tyst mot öppet hav

Tiggarens blick

Ingen av oss är väl oberörd av de talrika tiggarna på gator, vid livsmedelsaffärer, systembolag och uttagsautomater i våra städer och tätorter. För knappt två år sedan skrev jag den här texten som inte känns mindre aktuell idag:

 

I stadens myllrande centrum

kommer jag på mig själv att

byta till andra sidan av gatan

för att slippa möta den ödmjukt

knäböjande utländske tiggaren

Jag till och med undviker

vissa stråk där jag vet att

någon av dessa utlämnade

söker min gråblå blick med

sina mörka vädjande ögon

Man säger till mig att

de tysta tiggarna tillhör

en maffia som hemsöker

våra välmående städer

för att lura av oss pengar

Men vem vill sitta i timmar

knäböjande i kyla och regn

för att få några slantar

av välmående svenskar

som vill freda sitt samvete

Vad lever dessa människor

för liv i vårt vintermörka land

Var bor och sover dom

Hur kom dom hit och vad

är deras framtidsdrömmar

Jag lägger en slant i burken

framför en hukande kvinna

som jag inte lyckades undvika

”Hycklare”, viskar jag tyst

till min spegelbild i fönstret