Vänskap

"Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är." Ibland funderar jag över dessa ord som lär ha yttrats av Euripides för mycket länge se´n. För att fortsätta det antika vänskapsspåret läser jag att Aristoteles sagt: "Att ha många vänner är att inte ha några vänner." Så kloka var redan de gamla grekerna...

Jag ställer mig frågan vilka jag umgås med och varför? Vilka är mina vänner? Antar att Aristoteles menade att den som samlar på ”vänner” som egentligen bara är ganska ytligt bekanta sällan har vänner i ordets djupaste mening. Och tittar jag på min egen krets är det bara några få som uppfyller de strängaste kriterierna. Och det är några personer som jag känt mycket länge, sedan barn-, ungdoms- och tidig vuxentid. Med dom kan jag vara alldeles otvungen, avspänd och öppen.

Jag har också vänner i en krets män som träffas på middagar eller resor ett par gånger om året sedan drygt trettio år tillbaka. Vi sjunger alltid en sång som börjar såhär: ”Vad är en vänskap, kan den förklaras, blicken som säger, vänner är vi - - -” Vi har bra samtal och dispyter och vi har varit stöd åt varandra i svåra stunder. Men vi ses inte mycket utöver de planerade mötena. Vi är mycket olika personligheter och Euripides skulle säkert säga något om mig genom att se vilka dom är. Och kanske hade Aristoteles ställt några kritiska frågor.

Se´n finns det vänner/bekanta som kommit till under livets lopp. En del gillar jag förbehållslöst, andra är trevliga personer som jag bara känner en bit av. Några som jag kallat vänner har försvunnit på vägen av olika orsaker. Ibland därför att man intuitivt känt att det inte funkar, och ibland efter rejäl schism och osämja. Men nog är det så att man tillåter en hel del avarter och konstigheter hos de man kallar sina närmaste vänner. Kanske för att man har en djupare förståelse för dem och att de därför är lättare att förlåta. Det är som kärlek utan erotik.

Jag avslutar med den här dikten som jag skrev en en gång med tankarna på en vän sedan ungdomen:

Vänskapens vänliga stig / som vi i åratal trampat / så lätt tillsammans / växer inte igen
Hos dig gamle vän / som jag känt så länge / kan jag vila tryggt / som ett barn
Inga kärlekens irrvägar / att vandra vilse på / att lockas iväg till / att förtrollas och / förstöras av 
På kompisens soffa kan / jag sova utan drömmar / utan rastlöshet och oro / utan uppbrott
Vänskapen varar för alltid / Den är en skyddad hamn / dit jag kan segla till lugn / närhelst jag behöver  

Kropp och själ

 

Människor runt omkring mig är så aktiva. För att må bra vårdar de kropp och/eller själ och sysslar med Mindfullness, Tai Chi, Qi Gong, Hata Yoga, Kundaliniyoga, Karmayoga, Bikramyoga och annan yoga, Arobics, Spinning, Styrketräning, Konditionsträning, Motionsgymnastik, Jogging, Linedance, eller något annat.

 

Vi rör oss inte längre naturligt som i det gamla bondesamhället och religionens makt över oss är numera försumbar. Vi tycks kompensera bristen på naturlig motion och vår förlorade andlighet med kroppsövningar och en smula meditation. Genom stora fönster ser jag hur folk joggar med inåtvänd blick på löpband eller ror och lyfter sig svettiga på stadens talrika gym. Eller hur de smiter in i mer dolda yogalokaler.

När jag var yngre joggade jag en del och tyckte om den fysiska ansträngningen och tillståndet av fritt tankeflöde. Detsamma i skidspåret de gånger det var möjligt. På äldre dar har jag några gånger försökt hänga på någon slags gruppgymnastik eller styrketräning, men efter en kort tid har jag tröttnat och gett upp. Det har känts fel att fortsätta när lust och motivation saknas.

Men man bör ju göra något för att undvika att bli en soffpotatis. Alldeles av sig själv eller kanske snarare i linje med en familjetradition har jag alltmer kommit att ägna mig åt bastubad! Min far var en hängiven bastubadare. Jag minns hur jag som liten påg fick följa med honom till Ribersborgs kallbadhus i Malmö där jag förundrad tittade och lyssnade på glada svettiga kallbadande farbröder. Nu har jag själv blivit en sådan!

Man kan bada i privat bastu eller i en offentlig. Jag går ofta på ovan nämnda badinrättning. Ett bra bastubad bör inledas med lättare motion, t ex i form av en längre promenad. Väl inne i bastun kan man välja att vara tyst och inåtvänd eller delta i samtal. Där inne finns alla sorters människor. Svårt att avgöra social ställning och status på människor utan kläder. På det sättet är det en intressant och unik mötesplats.

Kontrasten mellan det varma rummet och det kalla vattnet är välgörande inte bara för kroppen. Efter ett bastubad med några ”kok” och efterföljande tvagning känner jag mig renad och lätt till både kropp och själ. På piggare ben och med öppet sinne ger jag mig ut på efterpromenad, gärna till en god måltid med en kall öl.

Så uppnår jag en kanske primitiv men ändå skön och väl fungerande form av Mindfullness!