Framtidsdrömmar

På en herrmiddag häromsistens ställdes frågan om vi har några drömmar kvar så här på livets eftermiddag. Vi är i ålder från 59 och en bit uppåt. Den yngste svarade först: ”Jag drömmer om att äga en Porsche eller en röd Ferrari Testa Rossa”. Andra talade mycket om att resa. Afrika, Sydamerika, Asien, ja också närmare som Portugal, Italien, Island. Det handlade också om drömmen att bo en längre tid på en främmande ort utomlands så att man lärde känna den.

Jag, den äldste, sa att jag efter år av brustna och kanske uppfyllda drömmar kommit dithän att jag insett det bedrägliga med detta. Visst, resa till Island skulle jag gärna, men det finns en risk att de stora drömmarna och målen gör att man glömmer det lilla i tillvaron. Och att drömmarna man drömt inte är vad man väntat när man nått dem. För min del räcker det numera med mindre etappmål och framför allt med att trivas med dagen. Jag har också med åren en hyfsat bra insikt om mina förmågor och mina begränsningar. Många av ungdomens drömmar var orealistiska. Det är inte bra att drömma om att bli världsmästare i simning när man inte ens kan lära sig att crawla.

När samtalet glidit vidare kom det mer att handla om drömmar man haft som inte blev av och om oro för framtiden. Han som drömde om en Ferrari hade när han var ung fått en novell publicerad. Han är långt ifrån talanglös på området men hade gjort ett val att satsa på en annan karriär. "Men kan du inte skriva vid sidan av jobbet?", undrade någon. "Nej! Skrivandet skulle kräva total uppmärksamhet. Heltid!", svarade han. Så den drömmen är avvecklad. Och vi känner igen det: många av våra drömmar har snabbt eller så sakta gått upp i rök. Så är livet, helt enkelt.

Flera av oss hade haft drömmar om den stora kärleken och den lyckliga familjen. Något som både uppfyllts och svikits för de flesta av oss. När vi sågs första gångerna för mycket länge sedan levde vi alla i parförhållanden. Endast en av oss sex finns kvar i samma relation idag. När drömmarna sjunker ihop blåses det liv i nya. Tills man struntar i att blåsa upp någonting, eller finner sig i det inte helt fullkomliga...

En drömde om att få fortsätta sitt älskade jobb, helst till döddagar. Han hade satsat allt på det och visste inte hur han skulle fylla dagarna utan. Hur löser man det? Jag gillade när någon sa att hans enda dröm var att MFF tar guldet nästa år också. Lagom nivå! Och jag som tycker att jag numera är nöjd med mitt fånga dagen koncept, hörde mig säga att jag drömde om en värld utan rovdrift på naturen, om en mindre materialistisk, rättvisare och kärleksfullare värld. Så pompöst och orealistiskt...